Hög- eller lågintensiv löpning?

Favoritbild från i Central Park. Just då, ”poserings-springande” och fotad av Jonas, ovetande om att det skulle bli ett långpass.

Forskningen visar på att högintensiva intervaller är effektiv träning för att bli snabbare och förbättra sin kondition. Många inklusive jag själv har hakat på trenden, men även ”mängdträning”, d.v.s. de långa passen i ett lägre tempo, behövs för att bli en bra löpare. Tittar man på maraton t.ex. ser man tydligt hur en större träningsmängd ger resultat på prestationen. Ju fler mil löparen tränar i veckan desto bättre blir tiden, och eliten lägger upp till 90% av den totala träningstiden åt mer lågintensiva pass. Så även om intervallträning har många fördelar går det inte att komma runt att de lugnare och längre passen behövs.

Jag blir helt lycklig av att komma ut i skogen den här årstiden. Som att springa i en saga. Min fredagsfys blev en mils fartlek i Lill-Jansskogens backar.

Ett annat kul sätt att konditionsträna är genom fartlek, som jag själv körde i morse. En blandning mellan intervallträning och distanspass där du kan springa dina kilometrar och jobba mer naturligt med pulstoppar. T.ex. variera efter hur terrängen ser ut, med spurtar uppför backarna som kommer, mellan lyktstolpar eller efter hur kroppen känns. Öka tempot när energi och puls känns bra – ungefär som vid ett lopp. Ett sätt att få in både distans och fart i din träningsrunda.

Och hinna njuta av vackra höstlöv. Både långpass och intervallpass kan vara så krävande mot slutet att du inte orkar ta in allt runtomkring, men vid fartlek kan du t.ex. lägga spurterna på de tråkigaste sträckorna eller i backar som du ändå ska flåsa uppför.

Själv pausar jag från långpass just nu eftersom jag inte har något långlopp i sikte. Om det inte kommer spontant till mig när jag springer vilse. Eller en vän vill ha sällskap. Har du planer på ett på långpass i helgen? Eller att festa till med fartlek?