Barnen jublar. En mamma som inte kan höja rösten. Nej inte ens prata normalt kan jag, utan det får bli små viskningar nära den lyssnandes öra om jag vill säga något. Hela familjen har snorat och vissa haft hosta den senaste veckan och för mig satte det sig tydligen på stämbanden. Det är galet hur begränsad man blir av att inte kunna göra sig hörd på längre avstånd än 5 cm, och tur att jag inte haft några PT-kunder inbokade och har kunnat hållt mig någorlunda tyst hela dagen. Istället har jag ägnat mig åt administrativt jobb och låtit andra prata, bl.a. vid en promenad T/R till jobbet med podcast i lurarna.
Även promenaden ganska tyst eftersom jag missat en ring man har på fingret för att styra volymen i mina nya SONY AS800BT Bluetooth-hörlurar som jag fått hem för att testa. Jag har tappat bort mina JBL Reflect-lurar jag fick att testa i våras, men de här sitter lika bra i örat och har klart fint ljud. Tummen upp för alla trådlösa varianter som underlättar vid träningen.
Jag har druckit massor av te med honung, ätit apelsiner, halstabletter, vilat och tänkt på livet. Men med trötthet och en kropp som strejkar på ett eller annat sätt har jag svårt att hålla undan de negativa tankarna. Prestationsångesten. Allt jag ”borde göra” och ”borde vara” men inte gör. Eller är. Men medveten om att tankarna beror just på detta – trötthet och förkylning, är det lättare att bara låta det vara så. Det är ok att ha en tyst, tråkig torsdag ibland, för jag vet att det alltid vänder. I morgon är det fredag – då kanske jag är pigg, kan göra mig hörd, och känner mig stark igen.
Produkttest i samarbete med SONY.
Krya på dig!!
Tack Jessica!
Åh vad jag känner igen mig, usch vad urbota tråkigt det är att vara krasslig och begränsad!!! Vi får krya på oss helt enkelt och tänka på att på lördag är det ”alla hjärtans dag” och då kanske vi är friska och kan fira med familjen och kanske ta den där efterlängtade löprundan. Krya på dig!
Ja, det blir mysigt & själv ska jag ut & äta med mannen i morgon kväll. Lyx som inte händer varje dag. Hoppas bara jag fått tillbaka rösten tills dess, annars blir jag ett tråkigt sällskap, haha 🙂
Tack & krya på dig du med (om du var sjuk?)
Krya på dig! Jag blir också låg när jag är eller håller på att bli sjuk, som den prestationsprinsessa jag är. Tror att jag inte duger om jag inte ”gör” någonting, liksom. Numera anar jag att det bara är tankespöken som dyker upp temporärt i svaga stunder, men helt övertygad är jag dessvärre inte…
Kram
Tack Josefine! Så länge man är medveten om att det finns anledningar till att ”tankespökena” kommer så är det ok. Ofta hjälper en god natts sömn.
Kram!
Massor krya på dig!
Tack snälla Josefine!
Usch! Krya på dig…. kramar
Tack Mari! Jag mår ok, mest jobbigt att inte kunna prata 🙂
Kram
Vill bara säga att det är mer påfrestande för stämbanden att faktiskt viska. Så om du ska säga nåt – FÖRSÖK säga det högt, viska inte medvetet.
Krya på dig! 🙂
Jennysen – jag läste på nätet och såg också det, men det känns ändå bättre att viska. Nu börjar dock rösten komma tillbaka igen. Skönt, men ska försöka behålla en lägre röst här hemma för det funkar tydligen bättre än att skrika 🙂
Tack snälla!