Går en människas värde att mäta i antal likes?
Eller genom att tävla om tyngst vikter på stången, högst betyg på provet eller i storlek på tightsen? Flest följare, roligaste kalaset, vackrast bilder. Gladiatorer, mästerkockar och Lets Dance.
Jag är så TRÖTT på detta tävlandet som hela samhället uppmuntrar oss till. Och det är just när jag är trött det kan hända att jag också tävlar med andra och mig själv. Jag vet så väl vet att jag är precis lika bra även om inte en kotte gillar mina bilder på Instagram, vad de om vad jag skriver eller hur jag klär mig. Eller att jag är lika bra fast att jag inte orkar lyfta lika tunga vikter som jag klarat tidigare.
Jag är olika trygg och stark i olika situationer och känslotillstånd, men försöker alltid tänka att jag redan är tillräckligt bra. Vid träningen att alla framsteg bonus och bakslag har jag också stor erfarenhet av. Vet att prestation inte har med lycka att göra.
Livet är inget marathonlopp där flest antal likes vinner.
Kanske är det istället tvärtom? Att du som lyckas hålla dig utanför tävlandet är vinnaren. Nu pratar jag inte om att springa lopp, sträva framåt eller att lägga ut bilder i sociala medier när du glatt slagit ditt personbästa, men att du som inte påverkas av vad andra tycker är lyckligast. Som inte bryr dig om andra gillar det du gör eller hur du ser ut. Kloka Betty la ut en viktig påminnelse om detta på Instagram:
”Hur många likes är denna bild värd? Det spelar visst ingen roll… eller? Vi alla vill bli bekräftade och omtyckta, det ligger i vår natur. Viktigt dock att vi inte glömmer bort att värdesätta oss själva.
Vad är jag värd? Min åsikt om mig själv är viktigast. Jag värdesätter mig själv och väljer att vara den första att trycka på gillaknappen”.
Träningskläder: Luftigt, skönt och solgult linne med blommiga capritights till från Salomons ss16-kollektion.
Jag vet att det är så, att vårt värde eller lyckan inte går att mäta i antal likes. Det vet säkert du också, men jag vet också att det är inte alltid så lätt. Ibland glömmer jag. När jag är trött eller har en dålig dag då det känns som allt går emot. Och ännu svårare för unga som föds i en tävlingsvärld där vi konstant blir bedömda, som är ännu mer lättpåverkade och osäkra på sin identitet. Vi måste lära oss stå emot och älska oss själva oavsett. Tack för att tar upp ett så viktigt ämne Betty ♥
Så. Då lägger vi ner tävlandet. Startar upp en ny dag och vecka med en avslappnad känsla av att vi är bra. DU är bra. Och det räcker med ETT ynka like. Ditt eget.
Detta med ”jagandet efter likes” är verkligen ett intressant och viktigt ämne! Skrev ett inlägg på temat nyligen: https://aktivadagar.com/2016/march/alla-vill-synas-men-hur-mycket-vill-vi-se.html
och min bok #tillsammans #utanför (https://www.idusforlag.se/tillsammans_utanfor) berör också det temat: Hur är det för de barn och ungdomar som inte får en massa likes? Medan andra är ”bästaste” och ”finaste” med varandra både på internet och på skolgården?
Kloka ord Anna! Tror man på och gillar sig själv, precis som man är så tror jag man mår bättre, men precis som du skriver – inte alltid så lätt. Försöker tänka hehe morgon i duschen, jag är bra!
Och Anna, du är bra!
Malin – ja, vi måste hela tiden peppa oss själva & ibland är det bra att helt enkelt stänga ner det som får oss att må dåligt. Rensa i Instagramflödet eller låta appen vila ett tag.
Yes – du är bra, jag är bra och alla andra också OAVSETT antal likes från omvärlden 🙂
Nu är du så där klok igen. Eller, alltså klok är du ju jämt, men skriver ett sånt där inlägg som jag bara måste kommentera, trots att jag aldrig gör det annars i någon blogg. Tack för dina ord! Kram på dig!
Lisa – jag blir jätteglad att du kommenterar & gillar mina försök till att skriva något klokt. Själv tackar jag Betty för som var den som tog upp ämnet.
Kram tillbaka!
Så himla tänkvärt inlägg!
Jag är bra på att se bortom likes och bekräftelse för det mesta. Men ibland fastnar man i det där tänker ändå. ”Var har ingen gillat? Varför fick jag ingen kommentar?” osv.
Kram M
Jag håller med. För det mesta bryr jag mig inte, och ibland är det även ur ett yrkesmässigt perspektiv jag är intresserad av vilka bilder & ord som folk gillar.
Kram tillbaka 🙂
Klokt skrivet Anna! Jag håller verkligen med. Själv tog jag bort min Facebooksida för några månader sedan för jag tyckte att det var en onödig energitjuv. På senaste tiden har jag t.o.m tröttnat på Instagram och föredrar Snapchat för att dela med mig av vardagen i bilder med vännerna, där finns inget ”likes”-system.
Hoppas du får en härlig vecka. Kram
Jonna – bra att du struntar i medier som inte ger dig något. Så onödigt att lägga tid på något som tar mer energi än det ger. Snapchat har jag inte kommit igång med men vet att växer väldigt snabbt. Förstår att du & många andra flyr dit!
Tack desamma! Kram
Så himla bra skrivet och så sant!! Jag är knappt inne på Facebook längre pga att jag alla gånger inte mår så bra av det! Instagram tycker jag är mycket bättre och snapchatar bara med mina barn hehe Vi alla är bra som vi är och vi alla duger!!!