Ibland blir det inte som du tänkt..

Jonas är bortrest i Östersund en vecka och storbarnen hos mormor och morfar. Jag är själv hemma med tvillingarna och jobbar min första vecka på SportHälsa med sista dagarna att gå bredvid Julia som jag efterträder. Det är fullt ös på kontoret. Jag planerade in ett morgonpass i tisdags men sömnbehovet är större. Min energi behövs på jobbet där allt ska bli klart till det nya numret som släpps 15 mars. Och på det kom samtalet från förskolan i tisdags..
”Jonna är magsjuk och….”. Resten fattar du, inga trevliga saker.

Ibland blir det inte som du tänkt.

Jag får släppa allt och kasta mig på cykeln för att hämta hem min stackars tjej. Trösta, duscha av, bädda om. Inget annat är viktigare. Det blir så tydligt i lägen som då.

Dagen efter är Jonna är piggare och äter, men med tanke gårdagen stannar vi hemma. Junior också. Mysigt ändå. Vi spelar spel, jag taggar till med det där hemmaträningspasset som inte blev av dagen innan. Även barnen är med en stund och jag filmade till dig framöver. Sen får Junior och Jonna spela på iPad medan jag kikar på jobbet en stund.
Jobbet? Var ÄR artikeln om 3D-träning som jag nästan var klar med? Dokumentet borta. Förmodligen hade jag glömt att spara i all hast på väg mot min sjukling i tisdags. Åter igen – inte som jag tänkt. Alls. Jag letar och letar bland alla filer, går in i sovrummet och gråter en skvätt. Sen samlar jag mig, försöker memorera intervjun med Seth Ronland och skriver om hela artikeln.

Nu får det vara färdigjobbat för en stund. Jag loggar ut, Jonna har mått bra under dagen så vi går ut på en kort promenad (till Apoteket). Vi lagar mat, pusslar (men bild från måndagens spelkväll) och tittar på Lilla Aktuellt. Jonna gillar det och jag snappar också upp endel. Bra program att se ihop. Sen nattning följt av lite mer jobb.
Ibland blir det inte som du planerat, men har du tänkt på att det är ofta då du kommer till insikt? Över vad som är viktigast här i livet. Över hur du ska jobba framöver (backa up!) och att du går vidare med nytt jävlaranamma. Efter lite gråt, kramar och power boost med en kettlebell.