Det handlar ju fortfarande ”inte om att vänta ut stormen, utan lära sig dansa i”..
..dump. Eller ditt egna ord på utmaning längs livsvägen, men ”klarar jag det klarar jag DET” du vet. Och bland är det just stormen som triggar, plus verkar värre sedd in/utifrån, för den som inte är i eller lärt sig.. se rad 1.
Som när du utomstående ser in i någons tyngre värld eller min morgontur i fredags, mot hårda vindar och växlande snöbyar. Vänta har aldrig varit min grej och ”storma” kommer det ju alltid göra på olika sätt, så det är lika bra att hitta sin ljusglimtar även där. Efter 2 dagars löpvila och fortsatt yrväder ”dansade” jag ut (läs: kämpade mot jävligt jobbig motvind och småspik i ögonen åt ena hållet, men lekande lätt åt andra). Och så har typ hela veckan varit.
Ömsom storm, jobb och syskonfajter, ömsom sol, skratt och gemenskap – som livet är mest, en dans jag verkligen inte vill vara utan. Är framför allt glad för all tid ihop med mina föräldrar, alla ungar och en massa sportlovssportande i storslagen miljö har sett också blivit. Här tar jag dig med på lite av allt.
Bildbomb från sportlovsveckan i Jorm 2023
Första kvällen efter min och katternas heldagsresa med über, tåg och bilskjuts av mina föräldrar från Östersund. Stjärnklart välkomnande till Lassebacken.
Norsk brödluch för det mesta och MINST ett ägg om dagen, plus bär från skogarna omkring m.m, men framför allt – långa, lugna måltider. Mycket tid att snacka ikapp.
EN första dag sol fick vi och en enda skidtur tog jag på hela vecka. Eller ”tur”, jag mest rekade ca 500 meter inför kommande dagar, men sen ville vädergudarna annat.
Jorm är underbart, men i en liten by som denna är det ideellt arbete med skidspår så du kan inte förvänta dig dragna spå i snöfall eller storm som blåser igen dom. Och efter en svajig vinter är inte heller skoterspåren på sjön optimala, så då väljer jag hellre annan sport. Lyckligt över denna glidarsväng ändå.
Och ännu lyckligare över dom här, trots att det sällan är lika harmoniskt som på bilden. Dagen efter kom Jonas upp med dom riktiga sportlovsfirarna. Själv jobbade jag också, liksom x-mannen som åkte söderut igen efter helgen, men ä l s k a r att kunna ge storstadskidsen detta.
Tid ihop med sina morföräldrar, lantliv, sportande, spel inne, spel ”halvt” ute i pappas garage..
..och lek i backen. Även i blåst och snöstorm har vi varit ute en sväng varje dag – ännu häftigare känsla ibland som sagt.
Några svängar till Jormgymmet har det blivit också, både för mig och storbarnen. Dom helst utan sin övertaggade mamma, men så får det va. Modershjärtat tar ändå extra skutt av att dom vill träna, speciellt ihop. Och ingen rocket science – såklart mer sömn, god mat, chill – ger krafter. Kroppen tackar och visade tydligt, bl.a. i form av 5or sumo marklyft med 90 kg som jag inte lyft på ett tag, plus att problemaxeln var redo för dips igen. KUL små stora glädjeämnen i träningen.
Stor, ledig familj = MYCKET mat! Även en stor del av dagarna här, alltså njutning och prat över allt. Här bakar Jonna scones, annars är det mest mamma/mormor som skämmer bort oss med sina hembakade bullar av olika slag och älskade rätter.
Här är hon. Världens bästa mamma/mormor. En dag drog jag med henne ut på promenad genom byn, innan både hon och pappa drabbades av barnens f.d. förkylning. Trist, men svårt att värja sig när man bor så tätt ihop.
Bobbo Bror och Miss Lo har också haft det gott ihop med ”farbror” Sotis. Jo, lite tjafs mellan dom också precis som oss andra, men mestadels sams.
Löpning på is, i dump och små små stunder uppsprickande molntäcke med ett par solstrålar. Man hinner iallafall inte bli uttråkad på det omväxlande fjällvädret.
En kort promenad med Elin, tvillingar och hund var också fint att hinna med. Höra om hennes livs sen sist längs byvägen.
En omgång Yatzy om dagen ish..
..och där var sportlovsveckan slut. Tidigt idag kör pappa morfar grabbarna dom 27 milen till tåget i Östersund medan Jonna, katterna och jag liftar med Elins (du såg ovan) man lite senare.
Som alltid påfylld och tacksam, som alltid förväntansfull på våren och allt i stan. Synd att det ska vara så långt mellan oss, det blir så intensivt när vi väl är här, men det är som det är och alla är nöjda över vår resa. Dessutom lite lättare att lämna med bara någon månad kvar till påsk. Då ses vi här igen, du med som läser och hänger med på Instagram, där du även hittar en liten film från vårt sportlov, kram! /A