
”Är bloggen död?”
Är du galen? Det skulle vara som att döda sitt eget barn, nej den kommer alltid leva kvar, om så i andra kanaler (Instagram t.ex. där du hittar fler av mina dagboksinlägg) eller mest som ett statiskt uppslagsverk av fakta och kära minnen.
Sanningen är att jag sen rätt lång tid tillbaka funderat på att trappa ner. Älskar att blogga, samla bilder, tankar och träningshacks, men ibland känns det som jag sagt allt. Och att det är nya tider nu, där vi väljer andra sociala medier och ingen har tid att klicka sig in för att läsa mina långa romaner, mer än mamma och du nu då <3
”Jag vill va vanlig, vad det nu e”
Jag vill göra fel och erkänna detJag vill leva för danoch inte låta natten sluka mig nå mer
Om du vill ha mig så säg tillFör själv vet jag inte vad jag villJag har försökt att ta tag i nånmen händerna kan inte hålla still
Jag börjar om varenda dagFörsöker vara det dom vill att jag ska vamen när jag somnat på nattenhar jag glömt om jag själv mår bra
..sjunger Melissa Horn i låten ”Nåt annat än det här” och lite som orden i den låten känner jag. När jag började blogga hösten 2009 gick allt av farten, likson ett vattenhjul där energi av en form gav kraft till nästa – utan stopp.. Det var småbarnsår, steg mot egenföretagande, tävlingstränande.. och sen några år då bloggen ingick i mitt heltidsjobb på SportHälsa. Så kom stoppet.
Under året som arbetssökande hann jag fundera mycket över hur jag vill leva, vad jag prioriterar högst och vad som fattas mig. Det – och dom – måste gå först, så jag övar på att ”vara vanlig”, mer i nuet än i tankarna. Går sådär;)
Bloggdöden och ”vanliga” livet – veckans träning och vardagsrapport #206
» Träningen är väl det du ser mest av som vanligt och eftersom det är mitt fortsatta fokusämne online. Visst prioriterar jag den högt IRL också, men nära, kära och skolan går alltid först. Ändå skönt att hålla vissa delar mer privat mot förr, både av tidsskäl/ork för egen del och dom runtom.
Annars fortsätter jag köra kortare pass, crossfit och vardagsmotion med cykelpendling (så länge jag kan innan vinterisen) på skoldagar, längre pass på helger och vid hemmastudier. Det funkar bra, både med tanke på progression, trivsel och rent praktiskt.
Är också glad att jag pallrade mig iväg till ett tidigt löpevent med Manne Fortsberg för 2 veckor sen. Betydligt krångligare än att sticka ut en snabbis runt knuten – och mer nervöst med tanke på alla löpstjärnor jag hade sett i den där gruppen, men blev varmt välkomnad och fick ett himla givande pass på många sätt. Hoppas lyckas pussla in det igen till veckan.
Summeringen: 3 styrkepass, 1 crossfitpass, 2 löppass, plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och cykling.
» Måendet kretsar kring det lilla livet. Varken svinhögt sinne eller djupt som graven, vilket också är ett skäl till att jag inte skriver så ofta. Det händer inte supermycket utåt sett. Skulle bli som att upprepa min första dagbok som 7-åring: ”Idag hade vi matte, sen slöjd, till lunch blev det pannkaka, sen hade vi gympa..” inte så spännande va? Men i min egna bubbla och ihop med dom som ingår trivs jag. Känner ett helt annat lugn mot förr, vilket är en seger i sig.
Jag börjar om varenda dagFörsöker vara det dom vill att jag ska vamen när jag somnat på nattenhar jag glömt om jag själv mår bra
Fast tvärtom nu. Jag älskade mitt fartiga liv, men också där jag är idag – fysiskt och mentalt. Ok. Mycket att göra i skolan ibland, crazy catlady och forever träningsgalning som gärna filmar övningar i endorfinruset. Helt ”vanlig” blir jag aldrig, men det är inte heller mitt mål. Jag försöker inte vara någon ”dom vill att jag ska vara”, men genom att skala ner annat börjar jag hitta plats för dom- och det jag önskar ha. Och ja, där ingår fortfarande att skriva till dig ibland, i sig en typ av värdefull reflektion och terapi för mig.
» Familjen mår tack o lov bra efter förra veckans drama. Lillebror kräktes en natt och var sig inte lik morgonen efter. Låg trött på samma plats, andades tungt och åt inte. Jag var beredd att åka till veterinären, men efter några timmar med små portioner skonkost repade han sig, pjuhh. Skulle inte palla en repris av sorgen efter Bobbo.
Även människobarnen mår bra och i helgen hade jag min förstfödde hemma på besök från Linköping, när han skulle ut med vänner. Mysigt, om än ofrånkomlig modersoro när han inte svarade på sms och kom hem först kl 3 på morgonen.. 750 g prematur eller 21-årig student på vift i natten – man kommer aldrig ifrån den där oron eller glädjen för- och kärleken. Finns få saker som gör mig så lycklig som att mina barn har så fina vänner. På morgonen bakade jag scones till Hugo och söndagsångest? Aldrig när fler ur ligan kommer hit på måndagar.
» Övrigt? Älskar INTE snö i stan, den får gärna hålla sig.i fjällen där den inte blir svart slask eller ishalka på en gång, men julen. Älskar julen och har redan fått upp en ljusslinga. Dessutom kommit i stämning med lite julbak och recept till Tyngre. Godare snöbollar.
Har även köpt julklappar till mig själv, lite som för att fira ännu en avbockad kurs på Medieinstitutet också. Beställt en begagnad iPhone 15 Pro (eftersom kameran är paj på min nuvarande), kläder på Sellpy (för ett par hundra + summan jag själv sålt för), samt en sprillans ny pocketbok. Minns inte när det hände senast, eftersom jag alltid hittat skänkta böcker i tvättstugan eller lånat av familj och vänner. Aapropå måendet – att läsa ett par sidor varje kväll är också en ny rutin som gör mig glad.
Slut på roman här, men ser fram att fortsätta med min nya i sängen och livet. Hur mår du? Välkommen att skriva av dig, även om det kan ta sin tid mellan mina inlägg. Stor kram! /A

Anna Jonasson
Saknat din inlägg!