Alltså aj vilken hopphelg årets PT-Convention varit. Grodhopp, enbens indianhopp, spänsthopp, upphopp med höga knän, burpees med hopp… Min kropp ryser vid anblicken av bilderna ovan från gårdagens första pass med Jannike Hyper Larsson – ”Har du rätt psyke och vilja för att lyckas”. Ja – bara titta på Jannike så förstår du att det inte är en tjej att leka med – superfit och sträng.
Vi fick oss ett ordentligt pass där psyket sattes på prov precis som lovat. Spänsthopp, burpees, armhävningar i olika former, knäböj med press.. – typ allt jobbigt man kan göra. Detta i 1 minut med 10 sekunders vila innan nästa övning, x antal varv (vi fick inte veta i förväg – psykisk test). Svetten rann och endorfinerna sprutade – riktigt roligt, utmanade och jobbigt. Gillar!
Därnäst avslöjade Gudfinna Sigurdardottir flera bra tips för att lyckas som PT genom ”Semi Personal Training”. Det går ut på att man tränar en mindre grupp åt gången (grupp-pt) med HIIT (High Intensive Intervall Training) för att de ska få ut mycket träning på kort tid, får pusch och draghjälp av andra i gruppen, det blir billigare för klienterna än individuell PT och roligare.
Gudfinna har lång erfarenhet och jag fick flera bra idéer att avända i mitt jobb som PT. En klok och sann sak hon sa är att en PT måste brinna för det han/hon gör och vara MOTIVERANDE och inspirerande – långt viktigare än massa kunskap (även om det också är bra att ha såklart). I slutet fick vi även testa konceptet vid ett avslutande tabata-pass där ännu fler hopp och skutt ingick. Ehhh – AJ,men väldans roligt.
Mätt och belåten efter lunch gick jag på Susanne Gustafssons föreläsning om ”De senaste koströnen”. Jag var så nyfiken på vad hon hade att säga mot Fredrik Nyström dagen innan. Susanne var inte alls inne på LCHF-tänket och pratade mer om gemene man än överviktiga, att vi bör minska våra portioner och vilka redskap som finns för att lära oss hur stor en normal portion bör vara (t.ex. smarta mått och en omgjord tallriksmodell).
I kolhydratsdebatten glöms ofta de nyttiga fibrerna bort som finns i mycket frukt och fullkornsprodukter och är viktiga för tarmarna m.m. Istället för att utesluta kolhydrater helt bör man se över TYP av kolhydratkällor och välja fullkorn.
Hon pratade även om hur bra det är med grenade aminosyror, sk. BCCA, som bl.a. bidrar till ökad styrka, minskad utmattning vid träning och minskar skadorna på musklerna. Det finns t.ex. i kött, mjölk, ägg och fisk och är bra att tillföra före träning så att det finns tillgängligt i kroppen direkt efter passet. Nytt mot vad man ofta fått höra om att de ska tillföras EFTER träningen.
Detta var bara ett axplock av all bra information som var perfekt att väga in mot det Fredrik Nyström framförde. Jag tycker båda är oerhört duktiga och har vettiga råd, men det gäller att se till sig själv (som båda även pekade på). Inga kostråd passar alla och som Susanne sa: ”Du kan äta allt med inte alltid” – klockrent!
Sist ut på årets konvent gick jag och lyssnade på Anders Benktander som pratade om ”Funktionella höftbesvär hos löpare”. Jag har ju själv problem med mina höfter och nu förstår jag varför. Dels att jag fått barn, haft navelbråck om inte kunnat träna bålstyrka som är oerhört viktigt för att inte får problem med höfterna. Ta en Marathon (som gav skador på hamstrings – attans vad ont jag hade i låren) på det och för lite träning för rumpan efter navelbråckoperationen.
Rent konkret bör jag och andra med höftbesvär bl.a. stretcha alla muskler runt höften, träna dess rörligthat, stärka bålen (t.ex. sidoplankan är kanon), träna höftböjaren och rumpan (ex. utfallsgång), träna bål i rotation. Mycket av detta kommer jag lägga till i min egen träning.
Så till sist ett tacktal. Även årets PT-Convention levererade massor av ny inspiration och kunskap. Lite brister i arrangemanget vägdes upp av possitivt bemötande, duktiga föreläsare och en trevlig atmosfär. Jag är mer än nöjd. Tack till Thomas Lindell för att jag fick vara med, och tack syster Mia för barnvaktandet stunden både jag och mannen var på plats.
Intressant! Jag tror också till stor del på attman kan äta allt men inte alltid. För ex mig är det lättare i teorin än i praktiken då jag om jag börjar äta något som verkligen triggare igång mig (säg pasta till maten, chips, bröd till mellanmål) så har jag svårt att stoppa även om jag är mätt. Så äter jag lite till, lite mer, bara en skiva bröd till…Jag försöker utesluta kolhydrater i min kost men är mer öppen för bär, frukt, nötter och rotfrukter än pasta, ris, potatis, bulgur o allt vad det är. Det mår jag bra av och trivs med, inte alltid jag lever upp till att äta det jag verkligen mår bäst av (ibland fuskar jag) men försöker ha överseende och acceptera mina ”brister”. Fullkornstänket drar jag paralleler till GI. Har läst om de som debatterar emot fibrers goda inverkan i kroppen men är inte så insatt på ämnet tyvärr. Nu blev ju det här nästan ett helt blogginlägg men – att höra andras, o fundera kring olika typer av kost är väldigt nyttigt o inspirerande, det behöver inte vara svart eller vitt- det viktigaste är att lyssna till o lära känna sig själv, vad mår jag bra av? – det är OTROLIGT intressant det här ämnet, minst sagt… O svärt, o spännande… Bra att se flera sidor av saken! Det var allt för den här gången 😉 kram
Jag är precis som dig, men äter både socker & ex. vitt ris ibland. Superintressant ämne tycker jag också! :)Kram
Hejsan, Jag har läst dina trevliga inlägg om föreläsningarna om kost. Mycket intressanta föreläsningar verkar det som och jag satt här och önskade mig dit 🙂 (Att det dessutom var i min gamla universitetsstad gjorde det ju ännu mer intressant)Som någon redan har kommenterat så tror jag att det är otroligt viktigt att skilja på olika typer av kolhydrater. Vitt socker jämfört med långsamma kolhydrater är ju faktiskt som natt och dag när det gäller hälso-effekter. Vitt socker har inga näringsämnen eller fördelaktiga fysiska effekter i kroppen överhuvudtaget. Medan till exempel havre som är ett supernyttigt livsmedel innehåller 62 gram kolhydrater per 100 gram. Tack för den trevliga läsningen.