Det blev förstås en löptur igår morse – ensam i tystnaden och fortfarande mörkt ute. Mysigt och lite surrealistiskt att springa när det förutom månskenet är helt svart runt omkring. Bara en upplyst fläck av pappas pannlampa framför mig i snön. Här är plogbilen ute så fort det kommit lite snö (till skillnad mot i Stockholm) så vägen var fri men isig. Därför grymt att ha mina Icebug Acceleritas 2 på fötterna.
Skorna är otroligt lätta och sitter som gjutna på fötterna, men sulan är odämpade vilket ger samma känsla som barfotalöpning. Låren och framför allt vaderna får jobba väldigt mycket mer, men så himla skönt att kunna springa på utan att spänna sig i rädsla att halka. Värt lite stela vader.
Och fler än jag gillar att prova skor – något tyngre sort än mina, men även dessa vattentäta. Junior och Jonna får stå för underhållningen som två små pajasar här hemma 🙂
Åh, vilken liten sötnos…starka ben redan som orkar bära runt på den där stora klumparna till skor… 😀
hehe, vilken sötnos :).
Jag kör med mina vanliga skor fortf faktiskt…funkar finfint =)
Icebug är ju så bra! Känner igen det där med att prova stora skor, bra som skidor. Söt!
Hur är icebugs egentligen, har hört att det är rätt stela? Aldrig provat men är sugen!
Jag har inte så mycket att jämföra med, men tycker inte mina är stela. De har inte spik- utan gummidubbar – kanske därför?!
Hur kallt har ni det, hur tycker du det är att springa i kyla? Själv kan jag tycka att det är rätt så härligt, värre med regn o storm 😉