Träningsvärk from hell har lamslagit min rumpa. Gårdagens tunga benpass tog där det skulle och jag pallade inte köra kondtitionsträning enligt planen. Istället blev det axlar, bröst, biceps och core som fick sig en omgång tung styrka.
Träningsvärk är annars inget kvitto för resultat och det är ingen fara att träna när du har det, men träningen kanske inte blir lika effektiv med värk. Jag lät i alla fall rumpan vila även om jag har lärt mig gilla smärtan både under och efter träning. Träningsvärken kanske inte bevisar att du får resultat är smärtan UNDER träningen, när du verkligen tar ut dig till max och pressar gränserna, det som tar dig vidare.
Smärttåligheten (och med den träningsresultaten) för mig har kommit efter jag fått barn. Kanske för att jag då satt någon annan i första rum än mig själv? Eller att smärtan vid träning är en fis i rymden mot en förlossning (eller att förlora två barn)? Eller att både tränings- och förlossningssmärta är ofarlig och ger positiva resultat? Ja, en kombo av allt det och en Jämtes tjurskallighet är det nog.
Dagens träningsoutfit med matchande pastellgrönt och passion pink: Sport-bh – StayInPlace, linne och tajts – Röhnisch, strumpor – Gococo, skor – Merrell.
Nyfiken på vilka övningar du körde…upplägg tack 😉
Lustigt där med ditt P.S…:-) Jag upplever det precis tvärtom. Har svårt att pressa mig när jag tränar för det påminner mig om förlossningen och aktiverar jobbiga känslor… Hur sjutton tar man sig förbi det?
Jag har också träningsvärk i rumpan, får sällan träningsvärk så något bra måste jag ha gjort 🙂
KRAMAR!
=) Härligt med en sådan värk… en hatkärlek liksom =)
Ja, förlossning är nog det allra jobbigaste fysiska ”pass” man kan gå igenom!
Och man gör det frivilligt och ofta flera gånger dessutom… 🙂 Men ännu mer underbart resultat där, än efter träning. :-))