Vissa dagar känns allt bra. Det är helt ok att bara slöa på kliniken, maten smakar gott, min bok är bra och det är skönt att vila. Andra – som idag, känner jag mig trött på allt och vill bara gå i ide till behandlingen är över och jag är fri igen.
Vanligtvis skulle jag ge mig ut på en ensam löprunda i skogen för att komma på ljusare tankar, men just nu är det precis vad jag ska undvika – att använda träning som ett sätt att må bättre. Ungefär som att en alkoholist inte ska dricka sprit för att göra livet roligare. Men det värsta träningsberoendet har släppt nu, och förutom att ägna mig ännu mer åt barnen använder jag musik för att må bra. Jag lyssnar jämt på min iPod under T-banefärderna och älskar att komma hem till tom lägenhet de dagar Jonas hämtar barnen, dra igång bästa Spotify-listan på min trådlösa SONY-högtalare (älskar!) och fulsjunga medan jag plockar och lagar mat. Muskiterapi istället för runaphy!
Musik hjälper inte bara mig att må bättre psykiskt, utan även dom som har det svårt fysiskt (och förmodligen även psykiskt p.g.a. detta). I förrgår fick jag hem ett bud med en fin julstrumpa från Vitamin Well som i år skänker min julklapp till Musikhjälpen. Det tycker jag är grymt och Vitamin Well är en av alla aktörer som stödjer Radionhjälpens insamling Musikhjälpen, där årets tema som är alla tjejers rätt att överleva sin graviditet.
Ett lätt sätt att bidra är att ladda upp en bild av en Vitamin Well-flaska ihop med hashtag #vitaminwellförmusikhjälpen på Instagram så skänker du automatiskt 1 kr till Musikhjälpen. Vill du skänka en större summa går du in här.
Och vill du har musikhjälp i form av pepp kan jag tipsa om min tidigare ploggportal Aftonbladet Wellness som just nu bjuder på grymma Spotify-listor att träna till.
Hejsan Anna!
Ger dig en massa pepp här… Måste faktiskt säga att du är så otroligt fin nu. Det strålar i ögonen på ett glatt sätt än tidigare innan du startade behandlingen. Du ger mig även stöd och pepp genom att få läsa din blogg. Kämpar själv på som attans nu med att komma in i bättre mat och träningsvanor. Då allt varit sååå strikt och hårt.
Som du skrev tidigare, dieter kommer och går, vanlig mat består. Vilket jag har tagit fasta på. Undviker tidningar där det står om olika trend dieterna. Har nu lyckats komma till en normalvikt. Vilket har varit tufft psykiskt, då jag alltid gömt mig med att vara vältränad och underviktig. Så min kamp är nu att komma in i normala ät vanor där även kolhydrater ingår. Som sagt har haft en grav anorexia tidigare i mina unga år, å vet att man inte kan exprimentera med maten med risk att falla tillbaka… Å DU Anna, ger mig styrka och kraft att fortstätta kämpa genom din blogg. Nu försöker jag hitta min identitet som den Anna jag egentligen är, å inte en skinny Anna… Tufft, men det går bara man vill.
Skickar en massa styrkekramar till dig, DU stark, du är tuff och du är underbar… Kramar, en annan Anna!
Anna – jag blir helt generad och varm ända in i märgen (?!) av dina ord. De gånger jag tycker behandlingen känns jobbig ska jag läsa detta – SÅ värt att kämpa när jag kan inspirera andra att också må bättre. Som du skriver är det en otroligt tuff inre fajt med tankarna men jag känner flera som gått igenom liknande kamper & kommit ut som nya fria & friska människor, fulla av livsglädje. Dit ska jag också, och DU <3
Massoe av styrkekramar & pepp tillbaka!
Fina Anna!
Har inte tagit mig tid att läsa andras bloggar på ett tag och hade en del att ”catcha up” här såg jag.
Skönt att höra att du är på rätt väg till välmående, ett otroligt modigt beslut att söka hjälp och jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig.<3 kram
Tack för ditt stöd fina Suzan! Jag hinner inte heller läsa andra bloggar så ofta så det hinner hända mycket hos folk. Jag är jätteglad att jag tog tag i det här, en gång för alla.
Tack igen och stor kram tillbaka <3
Bara Du visste hur många Du hjälper med Din styrka att besegra ätstörningen…. Vackra Anna, Du är en verklig förebild, styrkekramar! // en annan kämpande Anna
Anna – *rodnar* & tackar ödmjukast. Jag är jätteglad att kunna inspirera & vara en förebild även om jag helt egoiskiskt gör detta mest för min egen & familjens skull. MEN att jag bloggar om det är för alla där ute som är i samma situation, & jag håller med – det är ett viktigt ämne att skriva om.
KRAM tillbaka snälla du & lycka till i din egen kamp!!
Det kanske du redan vet men den här bloggar-om-träningsmenyn som finns med längst ner på alla era bloggar är borta på din blogg. 🙂
Jag vet Josefine, & vet inte varför det blivit så 🙁
Vad cool du är Anna! Så medveten om ditt problem och så målinriktad! Du ser superfräsch ut oavsett hur du känner dig 🙂
Vet inte vad jag skulle göra utan musik!
Lyssnar på det i alla lägen (humör).
SKönt att kunna försvinna in i det en stund om man mår dåligt också.
Tänkte fråga hur du tror att det kommer att gå med träningen sen efter behandlingen?
Hur mycket/ eller kommer du ha nån kontakt med de på Mando efter behandlingen också ett tag?
Kram!
Jen – ja, jag kommer inte tvärt sluta på Mando utan börja med att vara där bara vissa dagar & successivt trappa ner besöken. Träningen kommer också begränsas i början & sen får vi tillsammans hitta en nivå som är lagom.
Kram!
Hej Anna!
Jag måste bara säga att jag älskar din blogg mer nu efter du börjat din behandling. Det är en mycket sundare och mer hälsosam livsstil vi får ta del av, även om lite träning också vore bra men håller med om att det är viktigt att ha ett uppehåll när man tillfrisknar från en ätstörning. Jag vet själv hur det är. Hoppas du lyckas hitta din balans! Starkt av dig att dela med dig av din sårbarhet och att du gått ut med och förklarat med om sjukdomen ”ortorexi”, många som lider av den utan att vara medvetna om det. Denna träningshets om vem som äter nyttigast och tränar mest har spårat ur totalt och gör att antalet ätstörda ökar. TACK för ditt mod och din blogg. Inspirerande!!
Malin – stort tack själv! Jag blir så glad av det du skriver.
Kramar!