Dom kommer på kvällen. Tillsammans med tröttheten eller efter en dålig dag kommer spökena och viskar fula saker om dig och din kropp. Själv har jag slutat tro på dom, slår dövörat till och går och lägger mig när de försöker skrämmas. Spöken är inget annat än elaka tankar. Illusioner. Trötthet.
Och nej – mannen i soffan har inget med bild och text att göra 🙂
I dagsljus, efter en god natts sömn, försvinner spöken även om du tror. Tankarna är klara och det är lättare att se verkligheten med positiva ögon. Själv är jag medveten om hur beroende jag är av sömn och kan parera spökena, men vet hur bra det är att vara medveten om sömnens påverkan varför jag skriver detta inlägg. För att du också ska lära dig skaka/sova bort tankarna.
På samma sätt som sömn påverkar svält tankarna. Det har gjorts studier på hur kvinnor uppfattade sina kroppar i koncentrationslägren under andra världskriget där de, trots att de var sjukligt smala, såg de sig själva som tjocka eller fylligt vackra. Detta p.g.a. felkoppling av aminosyror i hjärnan till följd av näringsbrist, men som försvinner vid viktuppgång. Svält förvränger självbilden och många anorektiker ser t.o.m. sig själva som smalare när de börjar äta ordentligt och gått upp ett par kg, än när de var som sjukast. Lika paradoxalt med ortorektiker som kan tycka att de ser för smala ut trots att de har stora muskler. Men det gäller bara den egna kroppen – alla andras kan den sjuke se på med korrekta perspektiv. Märkligt.
Jag själv såg mig aldrig som tjock – tvärtom tyckte jag mig vara för smal mot slutet innan påbörjad behandling, utan att ha kraft att göra något åt det. Nu har jag gått upp en hel del, men vet att kroppen behöver tid för att hitta sin normalvikt – d.v.s. den vikt där den mår som bäst vilket varken är att vara under- eller överviktig. Jag mår bra i mig själv och är glad att möta en frisk Anna i spegeln.
Tror du på spöken?
Inte bara självbilden blir bättre när du sover och äter ordentligt. Hela världen blir vackrare ♥
Hej, vill bara säga att jag tycker att du är så stark som kämpar med detta och dessutom gör det offentligt. Sen du började behandlingen upplever jag att det nu finns ett inre lugn och en annan sorts styrka än den rent fysiska jämfört med tidigare på bilder på dig själv. Jag tycker du ser skitsnygg ut nu, stark men sund!
TACK Jenny! Vet inte om jag är starkare. Mer bara att jag släppt fasaden & vågar visa vem jag är.
Kram
Mina spöken är så irrationella. De dyker upp lite närsomhelst och det är precis som att de förvränger min syn på olika vis. Enligt dem är jag rund och svullen en dag och hängig och slapp en annan dag. Däremellan hålller de sig borta och så ser jag mig som jag är, helt normal och okej. Betyder alltså att jag inte ska lyssna på spöken, för de finns för det första ju inte och för det andra är de så negativa så vem vill tro på vad de säger ändå, liksom … Det konstiga är att de håller sig långt borta när jag orkar med 20 armhävningar och upphopp och spring i backe. Kanske är de lata också, de där spökena – de orkar nog inte träna som vi gör 🙂
kram!
Anna – ja, träning är ett effektivt sätt att hålla spöken borta. Det bygger självförtroende 🙂
Stark och sund är också vad jag tänker. Förstår dock att den vandring du gör är tuff. Jag själv har väldiga krav på mig själv men det är hanterbart. Viktigast är att du får stöttning av din man. Kram och tack för att du delar med dig!
Jag känner delvis igen mig. När jag ser bilder på mig själv när jag var som smalast så undrar jag hur i helskotta jag kunde tycka jag var tjock. Att gå över 45 kg var jobbigt, att gå över 50 kg var ännu värre.
Nu har jag förlikat mig med hur jag ser ut idag och vad jag kan tänka mig att ”offra” eller inte för den ”perfekta” kroppen. En kompromiss med mina hjärnspöken och jag känner att jag har en sund syn på mig själv, mat och min kropp. Jätteskön känsla! 🙂
Så, för mig är spökena borta. Förutom de som faktiskt finns på riktigt! 😉
Skönt Jennysen! Jag var själv inte underviktig tidigare – bara väldigt deffad. Att gå från den i Fitnessbranschen ”perfekta” kroppen till ”lagom” är svårt (speciellt då jag jobbar med träning). Men som du skriver – fördelarna med normalvikt & en fri tanke är SÅ många fler.
Jag är så glad att jag slipper spöken i mitt liv. Jag tittar mig själv i spegeln och tänker att jag är stark, duktig och faktiskt jävligt snygg! 🙂
Kram på dig och kämpa på!
Grymt Fitnesscoachen! Jag vet ju också att de inte finns & är på god väg att skäppa dem helt 🙂
Jag är livrädd för att spränga 50-kilos gränsen… Helst vill jag ligga några kilo under, det är en ”trygghetsfaktor”, som innebär att jag har ett par kilo tillgodo innan det går över gränsen (min 50-kilos gräns) Det konstiga är att tankar och känslor inte går ihop för jag vill ju bygga muskler och vill jag få större synliga muskler så måste jag ju acceptera viktuppgång det inser jag ju men ändå är det så svårt… Slutade väga mig under 2 månader för jag kände att vågen kontrollerade mig och mina känslor, styrde mitt mående… Hade jag ökat 0,5 kilo från en dag till en annan eller kanske t o m 1 kilo så var dagen förstörd. Det var en befrielse samtidigt som det var skrämmande att inte ha koll på vikten. Nu vågen på sin plats igen men borde slänga ut den. Att det ska vara så svårt…
Du ska bara veta vad det betyder för många att du orkar dela med dig av detta. Det är värt så, mycket så mycket!
Allt gott!
De matmonstrena eller matspökena skulle jag mer än gärna slippa. Varje dag de upptar sjukligt mycket av mina tankar. ”Du är så fet” Du duger inte” Du måste sluta äta det där” ”Du måste börja svälta dig” ”Du måste komma under 50 kg” osv osv. Så håller det på. Önskar jag hade modet att släppa den där jävla kontrollen och söka hjälp, men vem blir jag då….
Härligt att se dig Anna, du ser så frisk och starkt ut! Ser upp till dig och din resa, önskar kunna gå igenom den samma någon gång i mitt liv…
Spöken finns, både dom du pratar om och andra. Det gäller som du säger, att bara parera dom och försöka gå vidare.
Du är fantastisk! Känner igen mig i det du skriver och det är ju med detta som med troll, de spricker i solen. Tänk vad mycket skräp man kan släpa runt på.
eftersom jag gått från extremt underviktig till normal till smal till överviktig till smal igen till vältränad till nu vältränad ”med lite hull” är jag numera rätt van vid att alltid bli överraskad när jag ser mig i spegel 😉 men skämt och sido… jag försöker helt enkelt undvika speglar. Gå mer på känn, fokusera på vad jag vill KÄNNA.. typ att jag vill känna mig stark på gymmet, pigg under dagen, trött till natten, hungrig och sugen när det vaknas mat, men inte småhungrig hela tiden – och så vidare.
Bra tips Fanny! Att strunta i speglar & vara nöjd i sig själv istället.
KRAM på dig fina <3
Du ser jättefin ut !!! Sköt om dig !
Alltså Anna, jag blir helt tårögd när jag läser detta. Glad på ett sätt då du är så medveten om dina känslor och tänker på ett så förnuftigt sätt. Men självklart ledsen för att jag såklart också känner igen mig i dig och dom där spökena. Jag har följt dig i så många år nu och du är alltid en sån inspiration till mig och jag tycker du är FANTASTISK! Jag hoppas du vet hur mycket du betyder för många av oss….. Kramar <3
San – tyvärr tror jag det är väldigt många som har en skev kroppsuppfattning. Eller skev – många som pendlar mellan att vara nöjda & mindre nöjda beroende på dagsformen. Tråkigt, men kanske inte så konstigt med dagens ideal.
TACK snälla du & stor KRAM <3