Born to be hungry

casall_pinne

”För att efterleva de ideal som råder­ i vårt samhälle räcker det inte­ med att ändra några vanor, som så ofta påstås. Man måste sluta vara­ hungrig eller vänja sig vid att vara­ det. Kvinnor förväntas både hetsbanta och samtidigt ljuga­ om att de är härliga, livsbejakande­ väsen som äter cupcakes och inte gnäller.

Kvinnor som skriver om hur lite de äter och bloggar bilder på sina tärda­ kroppar­ blir anklagade för att vara­ dåliga förebilder. Ofta utmålas de som besatta freaks och deras kroppar beskrivs som osexiga,­ okvinnligt utmärglade.

Det är en konsekvent dubbelbestraffning. Å ena sidan blir kvinnor som inte ständigt tänker på sin vikt hånade som karaktärslösa och frånstötande. Samtidigt blir kvinnor lika bestraffade om de efterlever de ätstörda idealen.

Text direkt hämtad ur en debattartikel på Aftonbladet. Jag blir ledsen för hela kvinnliga mänskligheten när jag läser. Det är så j-la sorgligt att rådande skönhetsideal får så många att må dålig – både smala med kroppar som skriker efter näring (om de inte tappat hungersignalerna) och normalviktiga som ändå fajtas med inre tankar om att de är överviktiga jämfört med idealet. Jag märker det tydligt i ”min friska miljö” som behandlarna kallar livet utanför Mandometerkliniken. Här är det okvinnligt och konstigt med tjejer som äter mycket, jag som enligt alla prover och min vikt är helt frisk är bland de ”tjockaste” på gymmet (jämfört med idealen), och enligt bilder i diverse sociala medier är jag onormal som äter mackor istället för kesella till mellanmål. När blev allt så fel? Hälsa borde vara att ge kropp och själ det den mår bra av – inte att undertrycka behov.

casall_outf2

Bilden ovan är från oktober 2013, innan min behandling. Ibland får jag tankar som ”vad har jag gjort? Jag hade tydliga muskler, jag kunde springa i timtal och gjorde lätt 15 dips”. Men nej – jag vill inte ha tillbaka den tokdeffade kroppen och tankarna slås snabbt bort med att ”jag kunde inte hoppa över ett träningspass. Jag kunde inte äta en bulle ihop med barnen (utan att kompensera med träning/svält). SÅ INTE VÄRT!”. Varenda sekund jag inte möter smalhetsidealen eller försöker prestera mår jag 1000 gånger bättre än tidigare. Jag är mätt, glad och känner kärlek till min (för mig) perfekta kropp och omvärlden – just därför blir jag så ledsen över att det ska vara så här.

33 Comments
  1. Tack för länktips och väldigt bra sista stycke. Har dock väldigt svårt att tro att du är tjockast på gymmet… Den där självbilden, alltså. Att det ska vara den som är svårast att samtala med ibland.

    1. Jeanna – förlåt – nu överdrev jag (& ändrade i inlägget). Jag vet att jag inte är ”tjockast”, men de flesta är i alla fall betydligt smalare.

  2. Försöer arbeta bort det, men tyvärr är jag sådan att så fort jag äter nåt onyttigt får jag ångest o funderar på hur många dagar det ska ta och förbränna det… 🙁

  3. Heja heja! Och snart inser du nog också att du inte ens behöver fundera på om du är tjockast eller smalast på gymmet. Utan att du är där för att det är kul och att du mår bra av det.
    Någon smart person sa att det skulle sitta fler kvinnor vid makten om de inte tillbringade så många timmar per dygn åt att tänka på sina utseenden och kroppar. Sant! Hur mycket tid slösar vi åt att tänka på detta! Lägg till detta på hur mycket vi (erkänn!) tänker på hur andras kroppar ser ut…

    1. Nina – ja, verkligen slöseri med tid. Jag älskar verkligen träning av så många anledningar, men inget ställe är kroppen så exponerad som just på gymmet – av oss själva och av andra. Nej – fram för den sköna känslan & kulfaktorn!

  4. Hej Anna!
    Jag håller med Jeanna, men jag tror att det är svårt att se sig själv så som andra ser en. Jag upplever själv att jag är stor just för att jag gått upp några kilo i min struggle mot att vara snäll mot mig själv och inte vara störd i relation till maten.
    När jag började läsa din blogg tyckte jag att du såg lite läskig ut för att du var så otroligt deffad och nästan omänsklig. Samtidigt var du ju en inspiration. Nu har du blivit en av mina favoritbloggare just för att du är mänsklig! By the way, älskar färgkombon och den härliga energin du utstrålar uppe till höger på bloggen!

    1. Anna G – som jag även skrev till Jeanna upplever jag mig inte som störst på gymmet (ändrade i blogginlägget), men jämfört med hur jag såg ut tidigare & många andra tjejer (just på mitt gym) är jag stor. Men jag håller med dig om att jag var läskigt deffad tidigare & vill inte tillbaka dit. Som jag även skrev i inlägget – det är inte värt det.

  5. All kraft till dig!
    Vid varje vägskäl du möter har du en möjlighet att vika av från den gamla vägen och skapa en ny stig som så småningom trampas upp till en stor motorväg :). När du uppmärksammar de ”sjuka” tankarna och bryter mönstret är du ett steg närmre total frihet :). Du blir starkare för varje gång!

  6. Håller med!
    Riktigt bra inlägg Anna. Så härligt att du når ut till så många – för detta är verkligen viktigt och jag blir så glad över att du tar upp det. Kram på dig!

  7. Jag äter havregrynsgröt och knäckebröd varje dag och jag älskar det! Jag började träna på riktigt 🙂 för tre år sedan när jag slutade röka. Jag behövde ha något annat i mina tankar! Nu märker jag att jag styr mitt liv efter min träning och börjar tänka mer och mer på vad jag äter, vad som är rätt el fel. Men jag är ofta hungrig! Jag tycker att jag äter mycket men det kanske jag inte gör! Sen jag började träna så älskar jag mat väldigt mycket, njuter av den och det smakar gott! Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget, lite tankar från mig bara :)) Jag tycker att du är en fantastisk människa, Anna och det strålar om dig nu!! Kram

    1. Cecilia – det låter bara som en sund sak. Nyttig mat är bra så länge du inte mår dåligt om det någon gång råkar bli något mindre nyttigt. Bra byte – från rökning till träning & sund mat! 🙂

      Tack & stor kram tillbaka!

  8. Hejsan Anna! Grymt bra skrivet å visst blir man ledsen när det verkar som att det ska vara trendigt att vara underviktig å anorektisk… Inte konstigt att det smyger sig ner i åldrarna… Helt sjukt… Vad hände egentligen… Förr var det inte samma press å krav på unga att vara sjukt smala å underviktiga… visst anorexi har alltid funnits men när jag hade det på början av 90 talet var det inte alls lika utbrett å vanligt som nu… Jag kämpar dagligen med att ha kontrollen på att var ”en frisk fd. anorektiker. Precis som en nykter alkolist som inte kan dricka alkohol så kan en fd. anorektiker inte börja banta igen eller dra ner på mat och gå på diverse trenddieter som kommer å går på löpande band som alla lovar snabb och varaktig viktminskning… Nä varför inte kunna få njuta av livet å må bra… Fram med mer normala modeller i tidningar å ta bort alla tjejer med revben och höftben som sticker ut. Det ger inte bra signaler till nån spec inte barn å ungdomar som då tror att man måste se ut så för att duga och komma någon varit i livet.

    Jag kommer att få kämpa resten av mitt liv med att inte falla tillbaka..Nu lever jag ett normal liv, har en normal kropp och har äntligen fått tillbaka min mens efter många års frånvaro… Å jag hoppas kunna hålla denna sunda OCH normala linje å leverna resten av mitt liv.

    Anna, tack än en gång för en underbar blogg och tack för att du fått mig att ta steget ut att bli friskare i mitt tänkande och det är tack vare dig som jag kommit så långt… tack vare dig så vågade jag börja leva igen på et normalt sätt…

    Kramar i massor

    1. Anna – jag blir så otroligt glad för din skull! Fantastiskt att du har sån insikt & mår så bra idag. Men som du säger – det är en ständig balansgång för att inte dras med av alla trenddieter.

      Massor av kramar tillbaka!

  9. Du är så sund Anna och en stor förebild! Även om jag är frisk sedan några år tillbaka blir jag som tidigare ätstört otroligt glad av såna som dig! Det peppar mig! Stor kram till dig för att du är så bra och visar upp dina sunda tankar <3

  10. Go Anna!! Jag tycker att du är stark och modig som har valt att dela dina erfarenheter på bloggen och du är en fantastisk förebild för alla som är intresserade av träning och hälsa. Tack för din fina blogg!

  11. Är så glad att du genom din förändring inspirerar till att just lära sig att jag också är värd att få vara mätt och träna lagom för att må bra! Har själv gått genom en liknande ändring och märker också med mig att jag har så mycket mera att ge åt barnen och är en mycket gladare fru, mamma och väninna sen hjärnan får mera kolhydrater. Man kan aldrig ändå bli lycklig genom svält så vad är då poängen med att försöka passa in i det osunda idealet som media skickar ut…

    1. Bra sagt Johanna! För många slår det ändå över om man inte lever sunt – i hetsätning, anorexi, skador, depression eller ”bara” ett begränsat liv fullt av ”måsten”. DU är absolut värd att vara mätt & glad 🙂

      Kram & trevlig helg!

  12. Detta är något av det klokaste jag läst på länge.
    Jag kan villigt erkänna att jag är fixerad – ibland på gränsen till det osunda. Min vakna tid går (nästan) åt att tänka på hur jag ska bli smal och snygg. (Fast jag är en ganska ok 41-åring, 171 cm 64 kg.) Tränar i ”skov”, antingen inget alls eller 5 dagar i veckan. Just nu kan jag knappt röra mig pga träningsvärk… Det är så mycket fokus omkring våra kroppar att personligheten nästan känns sekundär. Hur blev det så?
    Jag älskar sund mat, och äter det mest hela tiden, men jag älskar också gott fikabröd eller ett glas vin, men det ger mig så dåligt samvete att jag nästan inte kan njuta av det längre. Sorgligt… Jobbar dock en hel del på att hitta BALANS. Vilket du verkar ha hittat. Shit vad fin och sund du är! Du riktigt lyser!
    Tack för en kanonblogg.
    Kram från Skåne.

  13. Du är en av de få hälsobloggarna jag klarar av att läsa!!! Tack för att du är du, du står verkligen ut på bästa möjliga sätt! Jag hoppas att du tar åt dig av all positiv feedback du får, en förebild som du behövs. Jag håller verkligen med dig, vad hände? Att vara ”frisk” är snarare ett undantag än ”normalt” idag och jag är så trött på att det ska vara på det viset. Både för min egen del och för resten av oss, speciellt för tjejer. Jag hoppas verkligen att jag får träffa dig en dag, du inspirerar!!!

  14. Kämpa på! Har haft samma problem som du och kan fortfarande lite då och då känna av den där tanken om att ”jag kanske borde göra si och så eller se ut på ett visst sätt” men sen slår jag bort den med att jag mår så himla mycket bättre nu när jag är frisk och att jag faktiskt hinner med annat än att bara träna och planera mina måltider. Förut orkade/ville jag inte umgås med folk och jag började gråta för ingenting. Man får föröska slå bort den här hetsen som finns i samhället och göra det man själv mår bra av! 🙂 det är bra att det finns bloggar som din där man kan få inblick i någon annans liv, diskutera problemen och få prata av sig lite 🙂

    1. Lina – jag tror vi kommer få kämpa hela livet för att inte trilla dit, men genom att peppa varandra & tänka så som du gör (jag med 🙂 blir det lite lättare.

      Kram & trevlig helg!

  15. Kämpar själv mot ätstörningar och det är så skönt att komma in på din blogg och se hur du klarar att övervinna det. För mig känns det som jag aldrig kommer att komma ifrån det men det är så peppande och jag får iallafall viljan att komma ifrån det av att läsa din blogg. Du är inspirerande!

    1. Lina – jag kommer också få kämpa, hela mitt liv för att inte trilla dit igen. Men jag tror på dig – kan jag kan du få ett skönare liv.

      Kram!

  16. Jag har följt dig i några år och är så glad att du har tagit detta steget! Jag är en ung tjej som tränar ganska hårt och försöker äta bra men har ändå de där extra kilona på höfter och kring midjan. Det är så tråkigt att gå till gymmet och ser att folk tittar på en och tänker(tror jag) att jag aldrig varit på gymmet förut. Du är en STOR förebild och att du skriver om hälsosamma ideal betyder så mycket! TACK!

Leave a Reply

Your email address will not be published.