Om barfotalöpning & puls utan spring

Kamouflerad löpoutfit i jacka och varma tights – Röhnisch, mössa – House of Lola, vantar – CRAFT, strumpor – Icebreaker, skor – Merrell, klocka – TomTom.

Minimalistisk löpning är grymt för att bygga upp styrka i fötter, vader, ben, bäcken och coremuskulatur. Jag har själv utvecklats enormt rent löptekniskt sedan jag började springa i olika minimalistiska/barefoot-modeller från Merrell. Jag landar nu mer på hela foten istället för hälen och tar kortare, mer kraftfulla steg med högre knäuppdrag vilket gjort mig till en starkare och snabbare löpare.

Men det kom inte över en natt. Distansen i skorna har jag ökat successivt sen två år tillbaka, och förutom stela vader de första gångerna har jag inte haft några fysiska problem.

I fredags provsprang jag ett par Barefoot Run Bare Access Trail för första gången, som har lite mer dämpning än mina övriga par. Sköna, men ändå inte tillräckligt uppbyggda för mitt fortsatt ömmande knä som kom efter Tunnelloppet, helt på asfalt men i mina Asics med fotgjutna inläggsulor. Dem hade jag även när jag sprang långpass med Jeanette helgen innan loppet, och jag tror mer på att det är dom än mina Merrell som orsakat skadan. Mina fötter har efter ett års tid vant sig att springa ”barfota” och byggt upp hålfoten varför det blir fel med inlägg mot pronation, trots mer dämpning.

Alltså denna känsla. Frihet, frisk luft, styrka och sagolik natur – oslagbar, men säger kroppen ifrån lyssnar jag. Den är inte bara ”mitt tempel” utan även mitt arbetsredskap och måste fungera. Har nu bokat in en tid hos kollegan Gustav som är naprapat för att kolla upp knät och få råd.

Men det är också vanligt att det är åt andra hållet. Allt fler löpare får problem med fotleder, knän och höfter p.g.a. att det är betydligt mer påfrestande för lederna att springa barfota än i dämpade skor. Eller rättare sagt – våra kroppar har vant sig vid att bekvämt fångas upp av dessa ”studskuddar”. Därför bra att långsamt trappa upp användandet och kanske börja med kortare intervallpass på löpband innan du ger dig ut på längre rundor.

Är skadan redan skedd är det inte kört att få bra konditionsträning – det finns bra alternativ till löpning, och sen kan du börja om på nytt och långsamt öka barfotalöpningen igen (om den orsakade problemet) så att kroppen hinner anpassa sig. Själv stålsätter jag mig från min älskade löpning, och gick igår morse på spinning för Terese istället. Svettigt, pulshöjande, kul när någon annan bestämmer musik och upplägg och framför allt – känns inget i knät.

Roddmaskin är också effektiv konditionsträning som ger skonsam helkroppsträning (bild från i våras). Den maskinen känner jag stark hatkärlek för, men en annan ”led-snäll” träningsform jag älskar lika mycket som löpning är längdskidåkning. Hoppas hoppas det finns snö i Jorm att åka på under julhelgen.

Det finns även andra bra pulshöjare att exempelvis blanda in i ditt styrkepass. Olika hopp t.ex, men för dig olika skador kan även de vara påfrestande. Då är kettlebellssvingar bra, och här ett par övningar med Dynamax som mina PT-kunder ibland får kämpa med. Battlerope (övningstips) är ett annat tips för att få igång hjärtat, och något vi planerar köpa in till Elite Rehab Studio.

Men här som sagt ett filmklipp av pulshöjare med Dynamax. Usel filmkvalité, jag vet, men jag övningarna är i alla fall bra:

1. Knäböj + kast mot vägg /Wall Slam.
2. Ball Slam mot golvet.

Fokus på stark core, kraft från mage, axlar, säte, lår, och försök jobba med tempot för att få upp pulsen.