Visst är det skönt och avkopplande att ”göra ingenting” långt från storstadspulsen. Jag känner mig riktigt utvilad och längtar lite efter action, men inser samtidigt hur värdefullt det är att stressa av ordentligt och låta barnen göra detsamma. Det som är vardagsmat för mig, uppväxt här i Jorm, är nytt och spännande för dem. Och kanske er bloggläsare?
Som idag – gå på äventyr i skogen med barnen för att undersöka koblajor och läskiga omkullblåsta träd, att mata katterna och tävla mot varandra med flakmoppe, fyr- och sexhjulingar. Ju äldre jag blir ju mer inser jag vilken bra uppväxt jag haft. Även om jag inte haft samma valmöjlighet bland aktiviteter och vänner har jag levt ett tryggt och fritt liv nära naturen. Odlat skinn på nästan, blivit självständig, fått min rörelseglädje och ovärderliga erfarenheter. Allt detta är jag glad att mina egna barn också får en bit av när vi är här. Köra fyrhjulning är kanske inte inget de behöver kunna i framtiden, men allt som bygger mod och självförtroende är bra.
Och att lära sig var saker och ting kommer ifrån. Igår kväll följde Junior med mormor och morfar och la ut nät som resulterade i 18 fina rödingar och öringar som nu ligger i ugnen inför middagen. Till fisken mandelpotatis som Jonna hjälper till att skala efter att ha varit med och hämtat i jordkällaren. Delikatesser som smakar ännu bättre när man varit med och jobbat för dem, som det mesta i livet.
Livet på en pinne 🙂