Knaster och tryggt nerborrad i is, varje steg uppför backarna.
Är det löpglädje? Jag är inne i en känslomässig tankeperiod med ett par filosofiska blogginlägg som följd. Ibland rusar livet för fort för att hinna reflektera, men ofta får nya upplevelser mig att tänka till. Tänka, se och uppskatta det jag har omkring mig lite mer.
Svävade gjorde jag däremot fysiskt inte vid gårdagens löprunda, tryggt fastkilad i isen med dubbar i karbidstål. Det var premiär i mina Merrell All Out Ice Waterproof som gjorde löpning möjligt. Efter töväder och en kylig natt var elljusspåret i Lill-Jansskogen isbeklätt, något jag på förhand kunde gissa. Jag känner min skog efter alla års löpning där i och hade annars fått välja en annan runda men nu var det inga problem.
Jag rev av mina 12 backintervaller i Lill-Jansskogens ”Mördarbacke” utan Bambi-ben. Kände mig stark. Okrossbar.
Tills alla intervallerna var sprungna och jag skulle jogga hem. Med spända muskler efter backarna sträckte jag baksida lår och fick gå resten av vägen. Attans. Jag var ju inne i ett så skönt flow, det som brukar komma efter de tuffa intervallerna då all annan löpning känns lätt i jämförelse.
Nästan hemma, promenerande med solen i ansiktet och blicken ut över vackra Gärdet, hade jag släppt besvikelsen. Hamstrings sa fortfarande nej till löpning och även idag stramar det lite, men där och då fick jag en så tydlig insikt – att styrkan flyttats över från kroppen till hjärnan. Saker runtomkring parerade sträckningen och gjorde tankarna ljusa.
Om detta, ”hur hittar du din löpglädje?” undrade Thea på Instagram
Oavsett om det handlar om jobb, städning eller löpning gäller det att plocka ut och fokusera på det positiva. Allt annat i det du gör eller små guldkorn runtomkring, än det som känns tungt:
♥ Låta benen vara tunga och trötta men istället se hur solen glittrar i isen.
♥ Låta hjärtat dunka upp i halsgropen men tänka på hur coolt det är att det orkar. Och blir du tröttare av att höra hur pulsen slår – lyssna på musik som ger energi och gör dig glad. Eller. Lyssna efter fågelkvitter och knaster under fötterna.
♥ Föreställ dig nedförsbacken bakom krönet där benen rullar utför av sig själva.
♥ Känn vinden mot huden, skillnaden om du böjer armarna lite mer och sträcker på ryggen. Blir det lättare att andas? Får du mer kraft i steget om du spänner rumpan och skjuter fram höften?
♥ Prova att le. För dig själv eller mot tjejen på hundpromenaden. Världens enklaste sätt att ge och få energi på.
♥ Sätt upp delmål. ”Om 5 minuter går jag en minut”.
♥ Tänk på vad som väntar hemma. Dina barn? Hunden? En stunds stretch, dusch och mumsigt mellanmål?
♥ Sänk kraven. Ge dig ut med tanken att springa ”2 starka km – allt över det är bonus”. Lyssna in kroppen och gasa om du har energi eller mysjogga om inte. Vad är syftet med löpturen? Prestera i ett lopp eller hitta löpglädjen?
Ibland går det inte ändå. Du får vända hem, gör dig illa och tvingas gå eller har saker inombords du inte orkar hantera med ett smajl. Det är också ok. Vi är inte mer än människor, måste få gnälla ibland, men är det något vi verkligen VILL kan det vara värt att kämpa lite extra. Arbeta med våra tankar, tvinga ut oss själva tills vi fått in vanan och bunkrat på med positiva upplevelser – både i kropp och tanke. Och när dessa väger tyngre än de jobbiga – då går benen av sig själva. Du har hittat din löpglädje!
Hej!
Jag såg ditt gamla inlägg om Casall R300 roddmaskin och har en fråga. Skaffade nämligen själv en, men jag tycker att den är lte slapp precis i början. Man måste dra kanske 20 cm eller så, innan den börjar göra motstånd. Den är helt nymonterad, var det så för dig också??
Heinz – oj, det var många år sen jag fick min. Din är säkert bättre.
Minns tyvärr inte, men tror ditt problem går att lösa. Du får ta kontakt med leverantören/Casall & höra om det går att spänna bandet på ngt sätt.