Brisbot hjälper barn i tuffa tider

Julen är en härlig tid, men för endel en besvärlig tid.

Det är lätt att glömma bort i ett liv fullt av röda tomtar, glitter och gemenskap. Att julen kan vara den absolut tuffaste tiden för många. För familjer med dålig ekonomi, som mår dåligt över att inte kunna ge sina barn julklapparna de önskar. För personer som känner sig ännu mer ensamma eftersom budskapet är att du ska ”samlas ihop med familj och vänner”. Höga förväntningar kan resultera i bråk, något som förvärras av stora mängder alkohol. Dessutom kämpar många personer med ätstörningar extra hårt i överflödet av godsaker.

Jag har alltid älskat julen, även under åren jag var sjuk i anorexi. Jag halkade in i ätstörningsträsket vid övergången mellan mellan- och högstadiet, förmodligen som ett outtalat uppror mot att lämna barndomen och tryggheten i Jorm´s lilla byskola, samt för att jag ville bli ”smal och snygg” inför högstadiet. Jag minns hur en klasskompis skröt över att hon kunde ”vira sitt skärp två varv runt midjan så smal hon var”. Att jag ville vara lika som hon. Smal, söt och självsäker.

Det blev jag inte. Jo, smal, men långt ifrån självsäker eller lycklig. Snarare väldigt ensam och olycklig, utan någon jag kände att jag kunde vända mig till som förstod. Och jul gjorde inte ätandet bättre. Det var den svåraste tiden att komma undan då allt kretsande runt julbord, godis och gröt. Jag fick kämpa för att hitta på ursäkter för att slippa äta samtidigt, som jag på insidan straffade mig själv med elaka tankar eller belönade då jag ”lyckats äta så lite som möjligt”. Ändå älskade jag julmyset och gemenskapen med min familj.

Så sorgligt kan tyckas, att jag inte kunde njuta fullt ut av allt kring julen så som idag, men i min värld just då upplevde jag det inte så. Det var motsägelsefullt nog min överlevnadsstrategi och något som format mig till den jag är idag. Det svåraste var istället när jag blivit medveten om att det jag höll på med var skadligt. Att ta mig ur den onda spiralen och veta hur?

På den tiden pratade man ännu mindre öppet om ätstörningar. Det ansågs som en konstig psykisk sjukdom, för ”varför svälta sig själv frivilligt”? Jag förstod nog inte själv, men så är det för de flesta som mår dåligt – speciellt unga utan en längre livserfarenhet och koll på omvärlden. För dem kan en tuff vardag bli det normala, eller kännas hopplöst att ta sig ur.

Jag var lyckligt lottad med föräldrar som insåg att allt inte stod rätt till. S0m fick mig att börja äta igen, gå upp i vikt och bli mitt gamla glada jag – mycket även tack vare nya vänner jag fick under gymnasiet och fortfarande har kvar. Men jag kände aldrig att mina föräldrar förstod sig på min sjukdom. På riktigt.

Kanske hade det varit lättare för mitt 13-åriga jag att få kontakt med någon kunnig inom ätstörningar tidigare om det funnits en Brisbot, som BRIS nya tjänst? Någon som kunnat vägleda mig vidare till hjälp. Ibland är det svårt för barn och ungdomar att öppna upp och prata med vuxna, inklusive sina föräldrar. Vuxna som inte förstår eller kanske själva mår dåligt över situationen. Därför har BRIS nyligen lanserat en digital robot/chatfunktion som finns där ungdomarna finns, på sociala medier, och där de kan få svar utformade av kuratorer.

Brisbot är laddad med hundratals råd utifrån vanliga frågor från barn. Inte som en ersättning till BRIS övriga hjälpfunktioner, men som ytterligare ett sätt att fånga upp de som inte orkar eller vågar ta kontakt med någon vuxen personligen. Som ett första steg mot mänskligt stöd.

Mina egna barn mår bra så vitt jag vet och kan se, men de gillade att leka med pappikonen av Brisbot som jag fått hemskickad. Och jag gillar funktionen den representerar.

Jag hoppas att mina barn alltid ska känna att de kan vända sig till mig och/eller Jonas med sina problem, men det är tyvärr ingen självklarhet i någon familj. Därför tycker jag det är bra att det nu blir lättare för alla barn och ungdomar att få hjälp. Att ta ett första steg och få råd så tidigt som möjligt om de mår dåligt, anonymt och enkelt via Brisbot på Facebook Messenger och Kik.

Det blev ett långt inlägg det här, men jag tycker det är ett viktigt ämne att skriva om och jag vill gärna hjälpa BRIS att nå ut med sin nyhet. Chattboten funkar både på svenska och engelska och här hittar du mer information om Brisbot.

Har du en liknande erfarenhet då du skulle haft nytta av en Brisbot? Vad tror du om en digital 1a hjälp mot mänskligt stöd?