Moderskärlek och Hugos 12-årskalas

Livet är en gåva och går aldrig att ta för givet, en insikt som drabbade mig starkt för 12 år sen. På kvällen den 10 juli 2005 tyckte Hugo och hans trillingsyskon att magen var för trång, trots att jag var sängliggande på Karolinska Sjukhuset sedan två veckor tillbaka. Värkarna satte igång och det blev ett stort pådrag. Jag rullades iväg i min säng, till en operationssal och ett 10-tal grönklädda läkare. Sen blev allt svart.
Jag minns bara sprutan i armen, hur ont den gjorde och hur jag skrek – ”nej, det är för tidigt!”.

Våra trillingar hade inte växt klart i magen, men läkarna tror det var en infektion som satte igång förlossningen, tre månader för tidigt. 750 gram vägde Hugo och syskonen, Jonna och Hampus. De avled 1 dygn respektive 3 månader senare, en sorglig historia som du kan läsa om i ett längre inlägg om att förlora ett barn. Eller två som vi gjort. Men samtidigt som vi gick igenom ett tungt trauma möttes jag av kärlek större än den jag någonsin upplevt.
Moderskärlek. Band starkare än alla andra. Hur mycket slit och gnäll du än får stå ut med som förälder, eller som mina och Jonas första år – även av oro och sorg, vinner kärleken till ditt/dina barn.

För oss har lyckan och stoltheten över vår superhjälte Hugo har alltid varit större än allt slit och sorgen över de barn vi förlorat. Och hur konstigt det än kan verka – jag tänker att våra änglar gav sin kraft till Hugo. Som att det var deras liv som fyllde Hugo och gav honom hälsa. Han har inte ett enda men av att vara så tidigt född, annars brukar nedan hörsel, syn eller tillväxt vara vanligt. Vi är lyckligt lottade.
Igår firade vi Hugo hela dagen. Med sång, presenter och kladdkakstårta..

Med en promenad ner till sjön för ett dopp i 13° varmt (kallt) vatten. Alltså inte jag, du som läst min blogg ett tag vet vilken kruka jag är. Men någon måste ju dokumentera också..

Ett kalas som avslutades med kubb och mammas hemgjorda hamburgare, utomhusmiddag dessutom.

En nästan overkligt idylliskt dag, men egentligen är jag inte förvånad. Jag är helt säker på att Hugo har en ängel på varje axel.. ♥♥♥