YEAY, min skidsäsong 2017-2018 är invigd både på längden och tvären!
Helt underbart. I onsdags fick jag, syster Mia och Jonas en magisk premiär på längdskidorna. Med ca -6°, nypreparerad spår och en blodröd sol bortom fjället. Tyvärr var inte spåret på Blåsjöfjället draget. Jag föredrar att åka med den vidunderliga utsikten över Frostviksfjällen, men vid gamla skolan i Stora Blåsjön (2 mil från Jorm), fanns fina spår. Jonas ska åka Nattvasan 2018 och känner pressen, men själv glida jag med för nöjes skull.
Den här julen har jag bara unnat mig träning med fokus på skön känsla och kulfaktor. Även om styrketräningen periodiseras väljer jag övningar jag tycker är roliga, vilket även gäller konditionsträningen. Jag tror det kan vara bra ibland, att ta en paus från struktur och träningsschema, för mig som annars gillar att träna mot mål.
5 lätta kilometrar blev vinterns första längdtur och jag njöt av varje skidtag. Nåväl, lite jobbigt blev det i uppförsbackarna mot slutet, men ändå – längdskidåkning är en av de härligaste träningsformerna jag vet. Där du kommer ut, andas frisk luft och låta hela kroppen samarbeta i kraftfulla tag. Fantastiskt för både puls, kropp och själ.
Och dagen därpå blev det premiär utför istället. Jag, Mia och Olivia (syrrans äldsta dotter) tolkade bakom skoter uppför Lassebacken och skoterleden. Så jädrans roligt och värsta nostalgitrippen till min barndomstid. Oj vad mycket jag och syrran hängde i repet bakom pappas skoter. Och du blir aldrig för gammal att uppleva samma kittlande känsla igen.
Två av tjejerna jag älskar mest i världen. Att glida ihop med personer du gillar är också en stor lyckofördel.