Höstlov på Lassebacken och lite om min bakgrund

Vi åkte taxi, flyg och bil till detta – hej från Lassebacken!

I fredags mötte mina föräldrar upp mig, Junior och Jonna på flygplatsen på Frösön. Där passade vi även på att svänga inom min lillebrors lägenhet för att kika hur fint han fått. Jonas är byggnadsingenjör och har renoverat det mesta själv sen han flyttade från Stockholm till Östersund. Med ”bara” 27 mil upp till sin lilla stuga nere vid Jormsjön, skoteråkning och sitt barndomshem på Lassebacken. Dit flyttade han som 3-åring. Och jag som 7-åring.
Vet inte om jag berättat att min mamma är från Skåne? Att det var där hon träffade min pappa, redan under högstadiet. Pappa är Jämte (även om han är född i Stockholm), men hans familj flyttade runt mycket eftersom min farfar jobbade som betongarbetare på olika byggen. Och kärleken höll pappa Lennart kvar. Han gifte sig, jobbade på bilprovningen, köpte villa och fick tre barn. Så jag och mina syskon är egentligen skåningar, men jag var bara 4 år när vi flyttade till Jorm. Bodde hos min farmor och farfar tills renoveringen var klar, sen på gården Lassebacken känns som mitt främsta barndomshem.

En gård med skog och mark, boningshus, lagård, två stora garage, två härbren och ett båthus – nu täckt av tunt, vitt pudertäcke. Jag hade tänkt visa dig den färgsprakande hösten här i fjällvärlden, men nja. Höstlovet blir ”vinterlov” istället och Conversen fick jag byta mot mina Nokiastövlar. Tur att mycket av mina gamla kläder, skor och prylar från förr finns kvar här på gården.

Fredagsmys på Lassebacken


Även mycket mina och syskonens leksaker finns kvar, som åker fram varje gång vi är här. Vi kom till Jorm rätt sent i fredags kväll, efter matshopping och andra ärenden längs vägen mellan Östersund och Jorm. Men Junior och Jonna hittade snabbt Legot under tiden vi packade upp och fixade mat.

Stekt älgkött, min vanliga vitlökssås, hackade grönsaker, riven ost, tacochips, tortillabröd och tacosås. Gott och mysigt framför kaminen.
Yes! Tacos till fredagsmys har även nått den lilla Jämtländska byn som du ser. Gott och snabbt att fixa efter en dag på resande fot, men desto längre tid att äta. Som vanligt är det vid alla måltider vi sitter länge för att prata om allt nytt och gammalt. Något av det bästa med att vara här, eftersom vi ses så sällan. Den här veckan blir verkligen en fin bonus, för hösten är den årstid vi inte brukar vara här.
Jag saknar mina stora grabbar, men vet att de har det bra på sitt höstlov hos sin farmor och kusinerna i Dalarna. Och det här blir en bra lösning eftersom mina föräldrar ändå ska åka ner till Stockholm nästa helg för att vara barnvakter hos syrran. Fler än fem får inte plats i pappas bil och ibland är det bra att dela upp oss, för att umgås tajtare med några få. Mer om vad vi hittar på kommer jag visa dig framöver här i bloggen.

Skål för att det blev som det blev och blir som det blir. Att vi hamnade i den här vackra byn, som gett mig så mycket och fortfarande gör. Och skål för att jag får ge delar av det vidare till mina barn. 
Sen har ju allt sina baksidor också. Långa resvägar t.ex. och saker jag hade velat gjort som barn som inte fanns här. Allt mina egna barn slipper/får hemma i stan. Men jag tror på ödet och att det för oss dit vi ska. Är det samma sak för dig? KRAM! /A

3 kommentarer
    1. Ja, det är inte så jättestor skillnad på smaken tycker jag, men köttet är mört och perfekt ”smuligt” till tacos 🙂

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras