Oktobersnö och utelivet i Jorm – bildbomb

En vintersaga i oktober..

Vitt puder som glittrar i solen och himlen som får en ännu knalligare blå färg i krontrast till snön. Jag är så glad att vi prickade in detta vackra. Att över lag kunna ge mina minsta ett skönt höstlov i fjällvärlden, även om vädret kunde kvitta den här gången. Jag längtade till lugnet i Jorm hur som helst och barnen behöver det med. Bryta vardagen hemma i Stockholm, som rusat i allt för högt tempo den senaste tiden, med lugn. Här fortsätter jag sköta mitt jobb på halvtid, men varje dag får vi även massor av tid ihop och utelivet är det bästa för alla åldrar.

Utelivet i Jorm

När du har svårt att tänka klart. När leken övergår i syskontjafs. När tiden framför skärmen varit för lång och rastlöshet blandas med trötthet. Det finns en lösning på allt det här – gå ut! Utomhus kommer både lek, rörelse och space åt tankarna automatiskt. Känner du igen det från din vardag? Här i Jorm är det även själva miljön, aktiviteterna och den överraskande oktobersnön som lockar ut oss.

Så fint med istapparna på härbret. Men jag får vara snabb med kameran..

..p.g.a. tjuvar som letar efter det perfekta svärdet.

Mina föräldrar har sålt sina kor, men de går ändå kvar i skogen runt gården och kommer för att hälsa på. Snö i oktober tillhör inte vanligheten, men de har tjock päls och klarar sig fint ute ett tag till.

Här får barnen smaka på lite av det jag själv gjorde som barn. Som att skotta snö, bära in ved och gå i skogen. Mest på lek, men ändå. Jag är glad att de får vidga sin värld och uppleva annat är storstadslivet.

Jodå, jag hittade fram mina Nokiastövlar som annars används bara vid jul och påsk.

Morfar har jagat älg två dagar, men kom hem mitt på dagen och följde med oss till lilla dammen i skogen. Där försöker de plantera egen fisk, men får se om de överlever. Is hade det blivit i alla fall, “perfekt att åka skridskor på” tänker jag, så vi testade tjockleken med en yxa. Nja. Den var knappt en decimeter, så några skridskor blir det inte den här gången.

Gräset sticker fortfarande upp under det tunna snötäcket, så det går inte så snabbt med snowracers och skiboard nerför backen, men går att åka i alla fall.
Det går ingen nöd på oss som du ser och för varje gång jag reser hit, ju mer smakar jag på hur det vore att bo här permanent. Rastlösheten och barnens skolgång och aktiviteter talar emot, men livet är långt. Kanske blir det här en plats jag återvänder till när barnen flyger ut? Och tills dess är jag glad att komma hit och fylla på då och då.
KRAM! /A