”Mer än ditt bästa för stunden är omöjligt.”
Solklart. Men jag vet mycket väl att tankar inte alltid är logiska, speciellt vid prestationsångest, under stress, trötthet eller nervositet. Så är det ETT mantra jag vill räcka över till dig som behöver är det detta. Även en påminnelse till mig själv.
Imorgon springer jag Tjejmilen som stolt ambassadör för Plan International Sverrige ihop med tusentals andra stjärnor och borde väl vara chill efter alla år jag varit med i loppet? Efter all träning, när det ”bara” är en mil (genomförbart för många, om så att gå) och på min egen hemmaarena, men NEJ. Varje lopp är unikt, dagsform också för den delen.
Jag är knappast ensam om att hösten rivstartat? Min med massor av fix kring barnen, jobb, ledsamheter, viktiga nöjen och kanske ”back to crowd-baciller” som lurar i kroppen? Känner inte att veckans uppladdning varit optimal, eller jo – så bra den kan bli efter förutsättningar och prioriteringar. Är fortfarande ingen elitidrottare och har iallafall byggt springsug genom att vila från löpning sen i tisdags, skött om mina stelheter, hämtar nummerlapp, köpt glass (= goda carbs med tur i min loppvärld :)) och om annat fysiskt och praktiskt inte är på topp kan jag garantera att stämningen är det. Har aldrig slagit fel.
Slut på roman, men jag ser fram emot morgondan – utan prestationsångest, men med rad 1 + löpfest med likasinnade tjejer inpräntade på näthinnan. Är du en av alla jag får springa med? Lycka till där eller i andra slags race, kram! /A
