Mina 8 år som chefredaktör på SportHälsa

”Att dra på mig större skor än jag är van, som utmanar och utvecklar.”

”Det glädjande beskedet om chefsredaktör på SportHälsa fick jag redan i tisdags, men eftersom jag hade två andra jobb på gång också har jag haft is i magen och inväntat svar från alla ställen. De andra är också roliga jobb, men efter övervägande var det alltså SportHälsa jag tackade ja till. Det som både känns mest passande och utvecklande för mig.”

Så skrev jag i bloggen 23 februari 2017, där du också hittar en revy av hela mitt yrkesliv – från sommarjobb till personlig tränare på olika ställen till nya rollen som chefredaktör på SportHälsa och mina förväntningar inför den. Och nu?

”Jag trodde någon hade dött” sa Hugo när jag lagt på luren och bröt ihop. Min kloka, underbara son. Perspektiv du vet och på ett sätt var det han sa sant. Min roll som chefredaktör på SportHälsa är ”död” efter att tidigare i veckan blivit uppsagd av ekonomiska skäl, men med dom orden har jag också orimligt stor erfarenhet av att överleva. Komma tillbaka efter förlust och sorg. Jag försöker trösta mig med det, behöver bara landa lite.

”Det finns skäl till att din framruta är större än backspegeln.”

Mina vänner och familjen stöttar med alla möjligheter i framtiden, men jag behöver först stanna upp, sörja och reflektera över mina 8 år som chefredaktör på SportHälsa.

Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på alla minnen. Glädje, stolthet, vemod och lättnad. Jag blir påmind om stressen som nyanställd, hur jag försökte jobba in förväntningarna på kvällar och helger. Hur jag med hjärtklappning presenterade statistik på våra måndagsmöten, fick en klump i magen av artiklar vars innehåll jag inte stod för, men var tvungen att publicera. Tomheten efter kollegor som lämnade, prestationsångest och en hjärna på högvarv.

2019 sa jag upp mig, men förhandlade mig till större frihet och förvandlade denna blogg till en del av yrket. Ett drömjobb pusslades ihop, där jag fick ekonomisk trygghet som anställd, men med stor frihet att bestämma över mina tider och SportHälsas innehåll. Kunde arbeta i lugn och ro hemifrån 3 dagar i veckan, få gemenskap med kollegor 2 dagar och ägna min tid åt det jag för 8 år sen tog jobbet för och fortfarande brinner för: att få fler (som dig) att må lika bra av träning och andra hälsobitar som mig. Att utveckla mina förmågor att förmedla detta till dig som skribent, via foto, film, branschnyheter, möten med otroligt många intressanta människor och har fått vänner för livet. Här en bildbomb med lite av allt.

Mina 8 år som chefredaktör på SportHälsa

Två nummer av papperstidningen som gavs ut med DN hann jag vara med på innan företaget gick över till att satsa helt på ett digitalt hälsomagasin. Här med sista numret där jag var så stolt över min intervju med coola Annelie Pompe.

Största jobbet som chefredaktör på SportHälsa skedde i hjärnan och framför skärmen, men ibland vid plåtningar för artiklar, som detta löpmodereportage. Så roligt att samarbeta med professionella fotografer och modeller.

Några av våra fantastiska bloggare jag haft möjlighet att lära känna. Och det var här, på Crossfit Södermalm vid ett event vi anordnade för gänget, jag testade sporten för 1a gången.

En annan gång testade vi powerplates.

Och hepp! Dans på House of Shapes inför en artikel. Skrattar så att jag nästan kissar på mig varje gång jag ser denna bild (och tänker på hur obekväm jag kände mig).

Ett par av våra bloggare, som Therese, har jag skapat mycket content ihop med som du säkert sett? Här med hjälp av min 1a praktikant Alice som är en fena på att fota.

Otroligt många kul uppgifter har jag också gjort ihop med AD-Derin, från plåtningar till att skapa smarriga smoothies och på senare tid har hon klippt vår podd.

Spana på branschnyheter vid olika pressvisningar ingick också för SportHälsas chefredaktör och AD.

Och mingla (/vingla) på mässor.

Jag har haft några grymma praktikanter också som sagt. Martina ”Skippa sockret” Norling startade t.ex. upp sin blogg på SportHälsa och hjälpte oss att leda ett Raw Food bakevent. Sen har hon fortsatt jobba med sina kanaler och har nu över 55 000 följare på Instagram. Underbar tjej, (o)sockerbagare och vän.

Vi har bjudit på löpklubb i samarbete med Salmings butik..

..och senaste åren: arrangerat lyckade längdskidläger.

Första åren hade vi kontor på Tjärhovsgatan Södermalm och sen: häftiga Underverket på Surbrunnsgatan i Vasasatan. Här med min praktikant Hampus.

Med flytten till Vasastans kontor tog jag även upp tråden att prova crossfit igen på F4Life Crossfit ihop med kollegorna. Och fastnade, mycket tack vare min kära klippa Ewelina som länge var ekonomiansvarig på SportHälsa.

Våra kickoffer bestod bl.a. av hot yoga..

..hinderbana..

..klättring..

..m.m. sportiga aktiviteter, men också partaj. Många goda julbord, vilda sommar-

..och halloweenfester blev det.

Även ett bröllop för chefen fick jag fira ihop med mina snygga brudar.

Och flera år var Frallan min gosiga fotvärmare under skrivbordet.

Säljare kom och gick på löpande band, men ett järngäng stannade länge och har blivit nära vänner. Senaste åren deppade jag när både Derin, Ewelina och slutligen Mats också sa upp sig för att istället frilansa, men vi håller fortfarande kontakten och ses ibland.

Med podden SportHälsa Snackar, som jag först inte alls var taggad på eftersom det kändes som ett svek mot Terese jag länge drivit Rörelseglädjepodden med, fick jag ytterligare en fin vän och kollega – Isabelle Christiansson.

70 avsnitt har vi skapat ihop med fantastiska gäster och några till kan du förvänta dig, sen får vi se.

Och nu?

”Med denna långa återblick vill jag visa att vägen både kan vara krokig och lång för att nå dit du vill, så ge inte upp om du inte nått fram. Om det nu finns en slutdestination, jag tror inte det. Men vissa saker leder till andra och ett steg bak kan ibland vara precis vad du behöver för att få en överblick och ny kraft mot det du ser som ditt mål..”

..skrev jag i inlägget om mitt yrkesliv 2017 och vid starten som chefredaktör på SportHälsa. Samma ord får runda av dagens roman och mina utsikter inför framtiden.

Näst på tur: Jorm. I morgon hoppar ungdomarna och jag på tåget mot detta paradis. Där håller jag mig flytande i förnekelsefasen ett tag till hos dom- och det jag älskar mest. Ska fundera över vad jag ska bli när jag blir stor och sprattla ditåt, men under tiden slänger jag ut några krokar. Skriv gärna ett mail eller DM på Instagram om du har något jobbtips.

”Allt blir bra till slut och är det inte bra är det inte slut..”

..för att runda av med ännu en sann klyscha. TACK alla inblandade och vidare varma sommarkramar! ❤︎/A