”När träningsbenet är trött kan du alltid luta dig på det andra.”
För mig: det estetiska benet. Visst lärde jag mig tidigt att förknippa fysisk aktivitet med positiva känslor jag ville fortsätta fylla på med, men om någon frågade mig som barn vad jag ville jobba med ”när jag blev stor” var det som konstnär. Kanske är jag stor nu?
Redan som sexåring ritade jag och tejpade ihop små böcker som syster Mia hjälpte mig skriva text i. Och i skolan var bild mitt absolut roligaste ämne, som extra tillval på gymnasiet. Jag målade kort och tavlor till släktens födelsedagar, skyltar till Jorm och olika företag som än idag är kvar i byn, pluggade ett halvår illustration vid Falmouth College of Art i England.. och 2016 gav jag ut min 1a barnbok som illustratör till Caroline Nilssons berättelse om Dante. Den tog jag också med till gårdagens releasfest för min senaste bokbebis ihop med författare Anki – ”Luna och faffa i Tessinparken” som du hittar massor av mingelbilder från längre ner.
Lång konstnärsstory kort. Och lång inledning om annat på en träningsrapport, men visst är det intressant att se tillbaka på sina snirkliga vägar mot barndomsdrömmarna? Och som jag började – precis som du inte orkar springa på ett ben särskilt länge – har estetiskt kreativa arbetsuppgifter (och nöjen) alltid varit min parallella stöttepelare till jobben inom träning och hälsa för mig. Mer om det m.m. kan du om i veckans dagbok.
Från löparlår till releasefest för Luna och faffa i Tessinparken – veckans träning och vardagsrapport #198
» Träningen flyter fint i bakgrunden till annat viktigt, ger kraft och klara tankar. Har inga specifika mål mer än så just nu, men styrketräningen är väl det som går bäst om vi ska mäta. Ser jag tillbaka på ett par år har jag blivit starkare i dom flesta övningar jag kör regelbundet, kanske (eller helt klart?) eftersom jag har både har mer tid att lägga i gymmet och för återhämtning nu.
Löpning har däremot backat, trots samma förutsättningar. Eller.. ”backat”, jag har snarare fått nya behov och låtit träningsformen vara mer njutbar än prestationsinriktad. Springer mina intervaller varje vecka, men annars är det främst lugna lufsar, utan något lopp i sikte, jag längtar efter. Att komma ut. Andas. Dessutom med mindre stress och mer närvaro.
Skojar inte gällande att ”använda ena benet mer”, för jag har tendens att överanvända mitt högra, men har fått bättre löpteknik med åren och kan på riktigt känna in kroppen. Ta jämna steg med lika stor kraft av båda ben, istället för att överkompensera och slita på ett. Det gör skillnad för skadefriheten, men snabbheten? Nja, den har varit bättre, så får det va.
”Vad hände med yogan då?”. STC bytte ut sin Yin yoga mot ett annat pass och hittar jag ingen annan sån klass. Får helt enkelt nöja mig med djupandning och rörlighetsträning på egen hand.
Veckosummeringen: 1 crossfitpass, 3 egna lugna styrkepass, 2 löppass (om du räknar in dagens), plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och promenader.
» Måendet har varit dämpat sen Bobbo lämnade oss, men långsamt ljusare. Som jag har allt för stor erfarenhet av, men som ändå känns helt omöjligt med färsk sorg i bröstet. Fick nya gråtattack när Hugo var hemma förra helgen och hulkade av saknad när Bobbo Bror inte mötte honom i hallen. Smärtsamt. Min egen sorg är betydligt lättare att ta än barnens, men fint att han släpper ut sina känslor. Och fint att få hålla om sin store son, för jag tänker att det kan vara mer än Bobbo som behövde rinna ut ❤︎.
Annars har måendet pendlat med pollen (?) och tvivel. Är lite väl mycket upp i egna huvudet under mina soloveckor, på gott och ont, men försöker att fokusera på ljuset i denna down shifting-period. Rå om det jag inte ”hunnit” på flera år, som att gå långsamma promenader i solen med lilla Lo, läsa bok, sova ut, sträckglo på serier, rensa garderober och sälja kläder på Sellpy, putsa fönster, experimentera i köket.. tillfredställande. Och ännu mer upplyftande ser du längre ner.
» Jobb? Med ”trött” träningsben syftar jag mer på min roll i branschen än mitt fysiska ben, även om jag har tendens att använda det högra mer vid löpningen som sagt. Träning eller något konstnärligt – efter enformiga sommarjobb ville jag jobba med något jag själv brinner för och utbildade mig inom båda: Multimediadesign på Karlstads Universitet + Personlig tränare i samma veva.
Jag har alltid älskat att coacha andra mot styrka och allmänt välmående, att bidra med det positiva jag själv upplever till fler. Senaste åren har det främst skett som en sidobuisness digitalt du vet och allt närmare det mer estetiska benet, trött i det andra efter att ha ”andats 25 års budskap om fysisk prestation”.. men vet inte. Jag söker alla möjliga jobb, även inom träning, så tiden får utvisa var jag hamnar och tills dess sköter jag mig själv, fantastiska onlineklienter (nu med hela 30% sommarrabatt på 3 månader, d.v.s. 349 kr/månad istället för 499 kr från 4 maj- 2 augusti) och andra benet som sagt.
Releasefest för Luna och faffa i Tessinparken
Rörd och tacksam. Vilket fantastiskt fint firande vi fick av nyfödda Luna och faffa i Tessinparken – i Tessinparken. Stockholm bjöd på strålande sol, nyutslagna blommor och timmarna flög förbi ihop med våra vänner. Skrolla och följ med:
Behöver jag skriva mer? Nej. Men TACK igen alla inblandade, Anki för detta drömprojekt som sagt och alla vackra själar som gratulerat- och firat det med oss. Och du som inte kunde komma, men önskar köpa en bok hittar den till 20% rabatt med koden ”ANKI202 här hos Vulkanmedia.
Slut på roman, hur mår du? Välkommen att skriva av dig som vanligt, kram! /A