Hej vad händer?
Äsch, jag försöker bara leva som jag lär. Prioritera det/dom viktigaste och med en sorglig suck lämna en bubbla för en annan.
Ibland kan jag tänka att jag ska försöka vara ”normal”, sluta dokumentera livet som om jag vore en heltidsanställd fotograf på Dramaten, nu när det inte blev någon karriär som influenser. Inte för att det någonsin varit målet, men Jante tog över mer och mer när jobbet och självförtroendet sinade.
Men. Så slår det mig att fantasivärlden, dagboksskrivandet och leken med bild, foto, film.. funnits hos mig ända sen barnsben. Och är det något jag vill föregå som gott exempel för dig med är det att du ska vara dig själv – DET är (eller bör vara) normalt.
Bubblan med blogg har dock bytts mot pluggbubbla senaste tiden, av tids- och energiskäl. Jag har dessutom hunnit fylla 48 år och tvingats inse att behovet av återhämtning är större än hösten 2009 då bloggen startades, plus att jag förmodligen är extra stresskänslig efter allt. Precis som många upplevt efter Covidtiden, en återanpassningsperiod till den sociala och snabba vardagskarusellen krävs efter året som arbetssökande.
Se inledningen igen, men NU – när sista, stora uppgiften i kursen om digitala designverktyg är inlämnad och igår redovisad inför klassen, kryper jag ur pluggbubblan en stund för att ge dig (och min normala dagbokssjäl:) en veckorapport.
Från födelsedag och gala till crossfit och pluggbubbla – veckans träning och vardagsrapport #205
» Träningen är som vanligt min räddare i ”nöden”. Ju mer som händer runtomkring, ju mer behöver jag mina stunder i rörelse. Inget nytt du vet, men nu får jag också smaka på egen pt-medicin av att pussla in den i ett fullsmockat schema.
”Alla har lika mycket tid till träning, det gäller bara att ta den..” har du säkert hört x antal ggr? Kanske även från mig, men ju äldre jag blir, ju mer erfarenhet och insikt jag får, ju fler sidor ser jag av samma mynt. Såklart det finns tid, men ibland är sömn, relationer, en begränsad period med annat fokus.. etc. viktigare än att lägga timtal i gymmet varje dag.
Som jag nämnt i tidigare inlägg är min lösning just nu att köra kortare pass + vardagsmotion med cykelpendling på skoldagar, längre på helger och vid hemmastudier. Är också himla glad att vara igång med crossfit, om än bara en dag i veckan och även då måste jag avsluta 10 minuter tidigare för att hinna vidare till skolan. Värdefulla 50 minutrar ändå. Det är verkligen veckans kulpass, att träna med vännerna i boxen, köra övningar jag aldrig gör själv, utmanas. Och vid egna träningen får jag tid att rå om min kära kropp och sinnet på andra sätt, känna in dagsform, fokusera på svaga punkter och samtidigt fånga massa ideér till plugget.
Veckosummeringen: 3 styrkepass, 1 crossfitpass, 2 löppass, plus mer/mindre dagliga rörlighetsövningar och cykling.
» Måendet har jag knappt hunnit tänka på, men känns rätt stabilt. Om du sett Anders Hansens senaste serie ”Din flock” på SVT förstår du att jag, trots mer stress, mår betydligt bättre i min skolklass än hemma i ett arbetslöst vakuum. Ungdomarna, katterna övrig familj och nära vänner är såklart alltid min främsta flock, jag är obeskrivbart tacksam för dom, men även på skolan trivs jag bland alla varma själar. Dessutom har jag fått en massa kärlek vid min födelsedag, som firades vidare på Gala med Milla. Mer om den längre ner.
Att byta bubbla har också hjälpt måendet. Inte lätt som vanemänniska och med bekräftelsebehov som alla andra, men jag börjar hitta rätt i studentlivet. Det är intensivt, men en oerhört rolig utbildning och jag älskar allt vi får lära oss, samtidigt som gammal erfarenhet av sov-mat-rörelse-närarelationsprio… rullar på rutin. Helt slut efter skoldagarna då allt fokus ligger på att ta in ny kunskap, men jag är mer tillfreds för att summera.
» Ungdomarna har jag allt mindre att skriva om, ju mer självständiga dom blir. En ny fas helt klart, däremot inte mindre älskade förstås och fortfarande i behov av mat, prat och annan omtanke. I veckan har gänget varit hos Jonas, men jag ändå fått små doser av dom vid utvecklingssamtal med Jonna, över telefon och när dom kikat förbi. Och pirret i maggropen vid tanken på att majoriteten av gänget kommer till mig på måndag är lika stort nu som efter skilsmässan för 5 år sen.
» Gala? Ja, tidningen Må Bra fyllde 50 år och bjöd in på fest med ”+ en”, min Milla. Kul att klä upp sig och en ära att vara med på firandet, men framför allt att snacka ikapp tiden med henne över tacos hemma hos mig innan vi minglade iväg bland inspiratörer och branschvänner.
Och ja.. det var väl det, annars hittar du mig i pluggbubblan. Stor kram! /A