Sparkintervaller och läsarfråga

30 sparkar med vänster ben, 30 sparkar med höger, 30 vänster, 30 höger..

Lite lättare med höger men jag fick in snitsen med vänster till slut. Spark. Ett ganska snabbt transportmedel som jag åkt mycket vintrarna jag växte upp. Dock begränsat till dagarna med packad snö och is på vägarna, innan grusbilen varit framme, men fantastiskt härligt att glida fram på.

För ett par dagar sen till Jormgymmet för ett pass med bl.a. underkroppsövningar (som jag även filmade. Ett pass som kommer på bloggen framöver, men tills dess – du missade väl inte förra filmen med övningar för överkroppen?). Inga ”rumpsparkar” som jag brukar göra på gymmet i stan ibland, men jag fick dem IRL istället.

Jodå, även små komplementsövningar kan vara funktionella träning för livet.

Spark var som sagt ett av de transportmedel jag ofta tog mig fram på till vänner, ungdomsgården m.m. som barn och mer om min by och uppväxt har Emma frågat:

Skulle vara så roligt att läsa mer om hur det var att växa upp på en sådan plats. Hur var det med skola, fick ni pendla långt? Vänner, transporter, självständighet? Och hur upplever du skillnaden mot hur dina egna barn växer upp, mitt i stan?

Jorm ser fantastiskt vackert ut, men jag kan också tänka mig att det kräver en del att bosätta sig på en sådan plats. Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka? Det är ju fantastiskt nu med internet, att profiler som exvis Jonna Jinton kan leva och arbeta på landsbygden.

Igår byggde vi en stor snöiglo allihop, något jag och mina syskon och vänner ofta gjorde under min uppväxt.

Mitt svar:

Det finns en liten skola i byn där min mamma jobbat som lärare. På min tid klass 1-6 och ca 20 elever totalt (hela 4 barn i min klass), men nu bara klass 1-3. Sen fick vi åka 3 mil till Gäddede (6 mil t/r varje dag) för att gå i högstadiet.

Mina vänner hade jag också långt till men vi cyklade några km och följde med hem efter skolan till varandra, men mycket var upp till föräldrarna hur mycket de orkade skjutsa. Jag hade tur med föräldrar som alltid ställde upp och även själva var idrottsintresserade. Nästan varje kväll var det olika idrottsaktiviteter, bl.a. längdskidträning som min pappa höll i, där alla barn samlades. Ännu en anledning till mitt stora träningsintresse och att det blivit ”vardag” för mig.

Dock saknade jag valmöjligheterna och utbudet en stad kan erbjuder. Spänningen och pulsen som jag fastnade för när jag först flyttade till Östersund för att gå gymnasiet, sen Karlstad där jag läste på Universitetet och nu Stockholm. Här har mina barn vänner i samma trapphus, kan gå själva till skolan, spela fotboll, gå på bio o.s.v. Samma sak för mig som har allt nära, som pressvisningar, gym, utbildningar, vänner etc.

Men. Som du skriver uppskattar jag lugnet och den stressfria tillvaron mer och mer ju äldre jag blir. Har drömmar om att flytta till Östersund där två av mina närmaste vänner från gymnasietiden bor, men det är mycket som ska klaffa. Jobb för mig och Jonas, skola för barnen, bostad – du förstår. Även om mycket går att göra över internet (när det funkar) är det inte bara att flytta och jag känner mig inte riktigt klar med Stockholm än. Därför så perfekt med kontrasten att kunna åka till mina föräldrar i Jorm några gånger per år. Önskar bara det vore lite närmare.

Som vanligt tror jag att ödet bestämmer våra vägar. Kanske jag hamnar här, eller i alla fall i Järmtland, om några år?