”2016. Tio år sen året som känns som tio år när jag ser tillbaks på allt.”
Har du också fastnat för tioårstrenden på Instagram? Raden ovan skrev till mitt inlägg som du hittar här, med bilder som både gör mig glad och ledsen av tanken på förluster sen dess. En vän, ett kärleksfullt äktenskap och framför allt – stabilt hem med 2 föräldrar till mina barn, kollegor, en het romans, jobb..
MEN jag förlorade också endel som slukade allt för mycket energi, samtidigt som jag vann oerhört mycket. Allt i swipen och även dom tio åren fram tills idag har också gett mig upplevelser, utveckling, styrkor, uppnådda milstolpar, ny vänskap, ett egenägt hem, två katter, insikt.. du ser vilken lista som är längst. Vill inte vara utan allt som varit, men inte heller tillbaks till 2016. Och om ETT enda år kan ge oss så oerhört mycket, för att inte tala om tio, vad ska då inte 2026 och alla år till 2036 göra?
”Don´t look back, you´re not going that way”.
Det gamla talesättet har sin poäng, iallafall när det gäller att fastna i sorg över förlust eller jämföra sig med utplockad lycka, men vi kan lära oss mycket av det förflutna också. Exakt allt har inte en mening enligt mig, som cancer t.ex., men annars tror jag mycket på ödet. Och för att återgå till 2026 – här kan du hänga med på lite av allt från veckan, plus reflektion till tioårstrenden.
Tioårstrenden – veckans träning och vardagsrapport #191
» Träningen har trillat in i sin vanliga utbeprövade favoritrutin efter julen, inkl. endel nya vanor också. Tidiga morgonpass i crossfitboxen som jag smög igång med i slutet av året t.ex. Jag älskar att starta dagen med gänget där och i veckan blev det hela 2 ggr. Har även ökat vikterna vid min egen styrketräning en aning. Inga maxlyft, men back to basic baspass som jag behöver och mår så himla bra av.
Löpningen är väl den del som fått stå tillbaka lite. Jag har verkligen ingen lust att springa på löpband, så då får jag nöja mig med tassande myspass eller hårda dubbskor. Ett av varje blev det i veckan.
2016 v.s 2026? Jämför vi med för tio år sen är det just löpning jag var snabbare- och mer uthållig i, då jag tränade inför Marathon, men i gymmet är jag lika/starkare i många övningar. Skulle kunna vara mer, men jag är nöjd med mina förmågor, speciellt med tanke på alla krävande förluster och (delvis därför) icke målinriktad träning sen dess. Träningen har istället varit- och är fortfarande min mentalt upplyftande boost, med energi och fysisk kraft till allt annat.
Summeringen: 2 löppass, 2 egna styrkepass, 2 crossfitpass, plus rörlighet ihop med allt och 1 vilodag.
» Måendet. Inget nytt, men helt ok. Påverkas mycket av vädret, vilket inte varit det roligaste under veckan. Mer snö i stan, följt av tö, slask och ishalka, men inomhus: desto mysigare. Och precis som av träning kan jag må oförskämt bra av att pyssla på här. Laga mat, baka (som du ser ex. av i bilden), glo på serier, städa bort julen, inspireras av Lo och Bobbo´s lugna lifsnjut.
2016 v.s 2026? Som du hört mig förr – jag HAR gått bakåt i utvecklingen. På senare år: fått en helt annan insikt, lärt känna mig själv och tillfredställa mina behov på olika sätt. Sova som en bebis, äta regelbundet, känna in kroppen o.s.v. Med det sagt inte så att allt är perfekt eller att alla mina drömmar är uppfyllda, men kan jag leva- och må som jag gör nu som ”solo och fattig arbetssökande” – fatta hur fantastiskt det kan bli med bara några små förändringar!? Är tacksamt för det jag har och dom omkring, men nyfiken och taggad på fortsättningen.
» Ungdomarna har som nämnt kommit igång med sina skolor, utom Hugo som haft fortsatt jullov fram till i onsdags då han reste tillbaks till Linköping. Därför fick Hampus bo kvar hos mig halva veckan. Även lite häng med Jonna på fikabesök och hejande på Juniors match i helgen. Glad att få små doser av dom även på mina soloveckor.
2016 v.s 2026? Kan både sakna hur tajt jag levde med barnen då och känna den lättnad av frihet jag har nu. Dom är för fasen vuxna snart, har egna viljor, vänner, intressen.. men en osynlig navelsträng binder ihop oss för evigt. Älskar allt vi har haft, har nu och hur dom tio åren format gänget. Sörjer att jag inte kunde ge dom det trygga kärnfamiljelivet enligt plan A, men alla mår bra och jag hoppas dom också kan se att separationen var ett måste för en lyckligare framtid. Åtminstone så småningom.
”Om ETT enda år kan ge oss så oerhört mycket, för att inte tala om tio – vad ska då inte 2026 göra? Och alla år till 2036?” igen.
» Jobbet har jag fortfarande inget nytt att komma med om, men har iallafall haft en första intervju under veckan. Ett lyft för självförtroendet om inget annat. Fortsätter annars med sökandet och egna projekt, fix för dom omkring, hushållsbestyr och personlig träning online. Läs mer här och välkommen om du är intresserad!
2016 v.s 2026? Tänk att jag både hunnit ta examen i en utbildning till Marknadskommunikatör inom sociala medier och haft flera års heltidsanställning under dessa tio år!? Mycket kan hända under 2026 och framöver som sagt. Sjukt spännande, men ekonomisk trygghet är mål nr 1.
» Övrigt? Tacksamheten över vänskap igen. Jag förlorade fantastiska Terese, oersättlig och aldrig glömd, men jag har samtidigt fått flera nya- och ”nygamla” vänner. Under dom tio åren som gått har jag åter börjat umgås med mina tidigare gymnasievänner från åren i Östersund och f.d. KTH-Hallen-kollegor. Sistnämnda idag över en läcker brunch och catch up-snack, magiskt mysigt.
Hur var din vecka? Och har du också gjort en 2016 throw back? Berätta gärna, kram! /A