”Life is like a bike. You have to move forward to keep your balance.”
Därför faller jag ibland. Alltså mentalt, som nu när tempot lugnat sig mellan jobb och annan puls, plus faller bort från digitala flöden somliga stunder. Rent fysiskt kan du ändå räkna med att jag rör på mig, både kroppsligt och försöker yrkesmässigt. Övar även på enhjuling och slirigt underlag – utan stödhjul av yttre bekräftelse. Det går ok, föredrar 2 hjul och rätt form av stöd.
Mina nära, träning och andra basbehov är som vanligt min stabila medicin när annat svajar och jag försöker även hitta fäste rent ekonomiskt. ”Life is like a box of chocolate, you never know what you´re gonna get”. Också. Alltså som att cykla i snö, utan koll på vad som döljer sig under den. Is eller boxens guldnougat?
Talesätt, metaforer och ironi åsido, klarspråk och några exempel hittar du i veckorapporten.
Cykla i slirig snö – veckans träning och vardagsrapport #192
» Träningen rullar på. Den om något har jag tid för, liksom återhämtning mellan passen, vilket sätter positiva spår. Har inga PBs att komma med, men jag har ökat vikterna något efter jul och känner mig muskulärt stark. Klara att köra tyngre- och/eller fler repetitioner i flera övningar – OCH! Har äntligen tagit tag i min coreträning.
Du ser mig ofta köra markyft, dips och chins, d.v.s. mer krävande basövningar, men enklare (ändå viktiga) coreövningar slarvar jag ofta med, trots att jag ser mina tydliga behov av dom.
I veckan fick jag in en liten corecirkel som kanske dyker upp på Instagram framöver och fler gånger i min träningsrutin. Har även kommit igång med mina ”veckans tunga”, vilket resulterade i trötta torsdagslår och därför vila från crossfitboxen den dagen. Stolt att jag stod emot gemenskap- och endorfinsuget för att prioritera återhämtning, vilket gav mer krut i backarna vid morgonens löpintervaller. Rätt bra balans på den här punkten med andra ord.
Summeringen: 2 löppass, 3 egna styrkepass, 1 crossfitpass, plus rörlighet ihop med allt och 1 vilodag.
» Måendet. Du vet att jag funderat endel på vilka olika diagnoser jag kan ha? Förmodligen p.g.a. att det pratas mer öppet om olika symptom i media nu, vilket gör det lättare att känna igen sig. Och det skulle lika gärna kunna vara droger, alkohol, cigaretter, självskadebeteende.. jag använt som självmedicin. Alltså för att öka mina serotoninnivåer som den ”beroendemänniska” jag vet att jag är, utan läkarintyg. Men nu blev det träning, natur, närstående, näringsrik mat, njutning, sömn, skrivande.. – utan att överdosera, tack vare väl utprövade rutiner, men inte heller utan inslag av spänning (och dumheter ibland).
Har känt mig låg, ledsen och besviken under veckan, men stundtals också pirrigt förväntansfull. Det finns olika former av ”guldnougat” för oss alla i boxen.
» Ungdomarna t.ex. I veckan har jag haft yngsta bröderna hos mig, medan Jonna bott kvar i egna rummet hos Jonas, dock med häng för mat och snack här. Jag har alltid haft lätt att sväva iväg i tankarna, men EN positiv sak med att vara arbetslös är iallafall att jag blivit något mer närvarande. Utan tusen bollar i skallen kan jag fokusera på en sak och verkligen lyssna. Och modershjärtat slår volter av att hänga med på ett hörn av deras liv, höra om deras dagar, se hur dom formas som självständiga individer. Dubbelt. Men mest gläds jag med deras steg mot egna liv och just nu över deras skidweekend med sin fader. Lite avundsjuk också, men någon måste rå om katterna och hålla i pengarna. Apropå det:
» Jobb? En ANDRA intervju väntar till veckan, därav pirret. Vågar inte tänka för mycket på saken, men ett lyft för självförtroendet oavsett som sagt. Tror även tiden mellan anställningar är nyttig för mig, att hitta balans UTAN att cykla på i racerfart. Samtidigt är den ekonomiska oron tärande och jag kan dessutom längta efter samhörighet, kollegor.
Bloggen då? Förmodligen kommer den flytta framöver, men fram tills jag hittar en passande plattform ligger den kvar här, dock med färre inlägg än då den ingick i mitt heltidsjobb. Efter nästan 17 års bloggande kan jag behöva mer space här med, vilket även gäller Instagram. Apropå beroende! Bekräftelse från följare kan också bli en slags serotoninhöjande drog, men nu vet jag att jag klarar mig fint utan. Jag vill ändå inte tappa mitt skrivande, konstnärligt skapande, möjligheten att sprida min träningspassion och att kommunicera med dig som läser. Det ger mig otroligt mycket, så räkna med att jag fortsätter här och där.
» Övrigt? Har även fortsatt experimentera fram recept av nya produkter, fixat nya naglar i självsalongen, tagit meditativa promenader runt kvarteret, ibland med sällskap av en vän via luren eller IRL.
Hur mår du och hur var din vecka? Berätta gärna, kram! /A