Lidingöloppet & Svensk Klassikercheck

Ovan ser du en tjej – sjukt lycklig, lättad, speedad av endorfiner men mör i benen och huvudet. Därför inget inlägg förrän idag. När jag kom hem ville jag bara njuta – inte bara av min bedrift utan av dom jag älskar mer än allt annat. Koka snabbmakaroner, duscha kissrumpor, äta Shake Mushi, kolla hyrfilm och annat som sätter guldkant på tillvaron. Man blir faktiskt lite sentimental och religiös av stora psykiska och fysiska prestationer. Får insikt.

Men tillbaka till jorden ska jag försöka göra ett långt Lidingölopp kort. Det var väldans mycket folk – inte så oväntat vid ett fulltecknat lopp, och jag gjorde samma miss som vid Halvmaran med att inte tränga mig längre fram vid starten. Det gick inte att springa stundtals och banan, med smala stigar och elljusspår, blev trång. Dock skönsprungen, mjuk och roligt kuperad. Jag sket i att ödsla energi på att ta mig förbi och gick in för en stark och kul avslutning på Klassikern, i min bästa gren och favoritterräng. Dessutom hade jag nytta av att ligga lågt i början, för krafterna behövdes sista sega milen, med många branta backar och allt tyngre ben.

Ändå hade jag energi kvar att spurta in i mål på tiden 2.37 och nr 322 i mål. Sjukt GLAD och nöjd med bronsmedaljen i högsta hugg. Men killen, som tog av GPSen jag sprang med för Lidingöloppet, sa att jag skulle få byta till en i silver istället eftersom jag kom under 2.38. Oviktigt, men silver är ju trendigt i höst så jag löd 😉

Trött men belåten på bussen till Ropsten från fina Lidingö, där jag både tränat massor inför Vätternrundan och nu avslutat Klassikern, var det betydligt rymligare än dit. Då det var långa köer till de för få bussarna, och jag hade säkert fått det stressigt om jag inte hoppat på en lokalbuss istället. Snackar vi arrangemanget var just transporten med utlovade gratisbussar det enda jag kan gnälla lite på (just vid resan ut hade fler bussar önskats) – annars ett otroligt välordnat och fint lopp. Många hjälpsamma och trevliga funktionärer, fina spår (rötter och hala stenar) och trevligt start- och målområde med stor satsning på publiken som kunde följa loppet på storbildskärm.

Grym check på Lidingöloppet och därmed En Svensk Klassiker!

”Hejja mamma! Mamma tjäna? Mamma spinga? PENGAJ!” Ja, Junior har alla rätt – jag är RIK!

Såhär dagen efter är framsida lår och ena höften stela och inombords är jag lugn och glad. Som en ”allt-eller-inget-person” har jag gått in relativt hårt för alla lopp och nu är det en lättnad att pressen är borta. Den där ”post-tävlingsmål-tomheten” har inte kommit än och jag ser fram emot en lugnare träningsperiod. Detta full av nya erfarenheter och kunskap om sporter jag aldrig tränat för, och med både större kroppskännedom och (mest av allt) mental styrka.

Stort TACK till:

• Sponsrande Craft som gjort resan möjlig, snygg och bekväm.
• Min kropp som genomfört loppen med bravur och bara småkrämpor, trots disastas på 5 cm och press med hård träning av ”nya” muskler.
• ER som både peppat och satt lite press på mig (eller mer att JAG satt press på mig för er skull 😉
• Min familj som stått ut med alla långpass, tävlingar och en ömsom nervöst sammanbiten, ömsom svettluktande och galet kärlekshög mamma/fru. Love you ♥

Med detta sagt – du klarar betydligt mer än du tror. Vägen är långt ifrån plogad och rak så du kommer både gråta och ge upp ett par gånger, men ger du inte upp lovar jag att du lär dig massor om nya sporter och dig själv. Både hur du funkar fysiskt och mentalt. Följ dina drömmar!