Från trögstartad och morgonsur till ett glatt energiknippe. Typ så startade min morgon. Egentligen är det märkligt många gånger att jag alltid tar mig iväg. Kroppen känns liksom stel och rostig men efter någon kilometer (eller uppvärmnings-set vid styrketräningen) rinner oljan till.
Backintervaller upp på fjällets smala skogsbilväg var dagens jobb. Min favorityp av löppassen eftersom jag älskar kraften i stegen, farten, pulsen och att jobba max en kort sträcka. Och att sen, med allt eftersom stegrande endorfinhalt jogga ner för backen och ladda om – oslagbar känsla!
Jag spänner kroppen som en fiolsträng och med hjälp av stark mage drar jag upp benen i snabba korta steg. Ungefär som att jag springer på glödande kol där fötterna knappt nuddar. Även om mina raka magmuskler har stor seperation (disatas) är coren stark och jag har lärt mig att dra in och hålla den så under hela löptiden. Ett stort plus för en bra hållning och ett effektivt, kraftfullt löpsteg.
Dock inte vackraste magen när jag slappnar av och den står ut som en gravid. Och vid hastiga rörelser, t.ex. många funktionella övningar och gruppträningspass där jag inte är beredd, kan jag få ont men ”skadan” är inget jag lägger daglig energi på. Jag tränar det jag kan och jobbar på att få diastasen opererad via Landstinget. Fortsättning följer i höst och annars får jag spara ihop till att göra den privat. Dyrt och trist problem men inget att gå och sörja när min kropp ändå är så grym som den är.
Livet är för kort för att fokusera på det negativa. Självklart är jag också lessen vissa gånger över gravidfrågor, begränsningar och kläder som inte passar, men inte dagligen. Exempel och tips på att se positivt på något ”mindre bra” är att fila fötterna efter en blöt löprunda som dagens. Har man inte tid för fotbad luckras fötterna upp fint av ett par kilometer i lera och vått gräs 🙂
Hoppas du får operationen via landstinget för jag misstänker att det kostar en hel del. Kan man få en bukplastikoperation betald efter en betald magsäcksoperation så borde man väl kunna få en sådan här operation betald också tycker man. Lycka till!
Sista bilden må vara sommarens bild! Sjukt härlig och att själv veta känslan av vad dom precis genomgått, riktigt gött 😉 Haha det där är pepp och inspo för mig, en riktig löpartjej. Du är så duktig, gogo!!
Tack snälla Linda! Kör hårt du med 🙂
Hoppas att landstinget ger med sig! Tråkigt när man inte få hjälp!!
Ja Käthe. Jag hoppas de ändrar inställning till den här typen av problem 🙁
Du har i.a.f. ingen hudtöjning att tala om. 🙂 Jag tror att min magmuskeldelning är betydligt mindre än din för jag kan inte känna den när jag står upp utan bara när jag ligger ner (då är den uppåt 3 fingrar bred som mest). Men det tillsammans med all lös hud räcker för att min mage ska puta rejält och just gravidformen är det knepiga tycker jag. Skulle kännas bättre att vara mer jämn i formen. Jag har också en stomi som bidrar till put under kläderna. Men. I det stora hela bryr jag mig inte jättemycket om magens utseende. Däremot skulle jag gärna få ihop musklerna ordentligt för att kunna fungera så bra som möjligt. Yogar t.ex. mycket och där kan jag känna mig hindrad ibland men det som känns viktigast är ju att det ska funka i vardagen med lyft av barn och annat tyngre o.s.v. Hoppas på ytterligare graviditet(er) och ska göra vad jag kan för att delningen inte ska förvärras eftersom jag verkligen inte vill behöva opereras inte minst då det skulle vara mer komplicerat på mig i.o.m. min stomi.
Nej – huden har gått ihop bra Ulrika, men seperationen är på ca 5 cm, dvs inget man kan träna ihop.
Yoga är kanon, men tråkigt (jag håller med) att du inte kan göra allt du vill i din vardag. Dock ingen ide att operera om du vill ha fler barn och 3 cm är inte jättestor glipa. Stort lycka till!