Fortfarande är det jag som har kontrollen över vad jag stoppar i mig och värmande soppa kände jag för till lunch idag. Tanken var linssoppa med GoGreens nya ”Ready in 5”-linser som jag fick med mig vid presslunchen förra veckan. Ofta kör vi på samma standardrätter vecka ut och in, men med en oväntad ingrediens i köket experimenterar jag gärna fram nya recept.
Dock blev det mer en gryta än soppa efter att jag proppat i allt jag ville ha med. En med thaisting och bra anti-förkylnings-saker:
Ingredienser:
- 1 rödlök
- 1 paprika (eller 1/2 av olika färger)
- broccoli
- blomkål
- 3 vitlöksklyftor
- 2 msk riven ingefära
- 2 msk thai curry
- 3 dl grönsaksbuljong
- 400 g kokosmjölk
- 3 dl GoGreens Ready in 5 linser
- olivolja/kokosolja
- pressad lime
- salt & peppar efter smak
Gör så här:
- Fräs grönsakerna i olja tillsammans med curry någon minut.
- Häll på buljong, kokosmjölk och linser.
- Koka ca 10-15 minuter och smaka av med limesaft, salt och peppar.
Hot och gott, även om proteinmonstret inom mig efterlyste kyckling. Eller lax, räkor eller i alla fall ett par kokta ägg till. Typiskt mig att tänka i näringsämnen..
Nu i alla fall med något mer kolhydratbaserat till. Dock i minsta lagret men ett babystep i rätt riktning. Gott sådant i form av knaprigt surdegsknäcke med solrosfrön och salt från Bayoumi Gourmet som mannen köpt hem. Rekommenderas!
Och appropå ätande, för er som undrar hur det gick på Mando i morse – BRA, och tack för ert stöd! Känns så SKÖNT att ösa ur allt skit jag gått och burit inom mig. Rent konkret fick jag träffa en läkare och försöka förklara mitt märkliga liv (blogg/PT-online/proteinkräm och 4 barn på det – inte helt lätt att förstå sig på för en man i 50-60-årsåldern ;). Så gjorde de en vanlig hälsokontroll och jag fick veta hur behandlingen går till. Känns klockren för mig och jag är nästan lite besviken att behandlingen inte startar förrän i november. Då pausas både träning och blogg, så håll tillgodo nu.
Såg riktigt gott ut. Massa vitaminer. Borde jag proppa kroppen med nu när jag är sjuk 🙁
Skönt att du hittat en behandling som känns bra för dig! Kommer sakna bloggen när du pausar men viktigast är ju att du o fam mår bra. Ta hand om dig! Kram
Kommer att sakna ditt bloggande. Det kan kännas skönt och tryggt att ha kontroll över livet men ibland kan det vara bra att öva på att släppa kontrollen lite. Bra, men läskigt och svårt. Mina favoritinlägg är dina inlägg från Jorm. Jag tror du kommer att växa som människa och lägga till en pusselbit i ditt liv och få ännu större livskraft. Våga vara sann. Ta hand om dig och din familj. 🙂
Jag är glad att du skriver så öppet – och glad att du gör något. Jag har reagerat över dina bilder på sistone, känt att ”näe, det där ser nånstans inte helt hundra ut faktiskt”, det är nåt med blicken och deffen som jag inte gillar. Det ska bli vansinnigt spännande att se hur det går för dig sen och jag håller alla tummar!
Blir faktiskt besviken, har gett kommentarer här att du är alldeles för smal och tränar fanatiskt men har då fått till svar att du äter så nyttigt och bla bla bla både från dig och andra läsare. Har nästan slutat läsa din blogg pga av detta, men nu ska du få medicinsk behandling för detta! Tänk på alla osäkra tjejer som har tagit din livsstil för det enda rätta och nu visar det sig att du har blivit sjuk av detta. Skrämmande och dåligt är det och visar på att många svenska träningsbloggare har ett stört tränings- och ätmönster. Men precis som dig och andra bloggare med dig så kan man inte kommenterar detta utan får då elaka kommentarer tillbaka. Nu har du aldrig kommenterar elakt men visst har du ”gömt huvudet i sanden” och innan någon börjar klaga på att sparka på den som ligger så är detta en inspirationskälla och en sanning för många tjejer, och ditt ”arbete” Anna.
Clara – som jag skrivit har jag levt i min egen bubbla & inte själv sett mig som ”sjuk”. Ja – du har haft rätt om att jag är för mager & tränat för mycket! Ja – jag (& andra läsare) har försvarat mig eftersom jag (& de) trott att jag gjort rätt, inte sett mig själv som onormal osv. Så förlåt om jag inte kunde ta till mig det du sa då, men jag var inte mottaglig & var blind.
Samtidigt – ingen är felfri, inte jag heller, men jag har alltid varit ärlig. Inte ljugit om att jag ”äter pizza varje dag & ändå är superdeffad” vilket också är något vissa bloggare gör. Nu vill jag ändra mitt beteende & visa upp en friskare sida & du väljer själv om du vill följa mig eller inte.
Kramkram :)) Cia
Jag kommer att sakna bloggen under tiden du tar paus. Du verkar vara en så positiv och målmedveten tjej! Du sprider energi och motivation!! Styrka till dig! Du fixar det här!
Hej Anna! Gick det lätt för dig att få tid hos Mando? Jag har sökt hjälp i Umeå men tiden bara går och inget händer. Det är så energikrävande att inte få hjälp när man söker.
Svar till Clara: förlåt, men att bli sur på någon som har gått ut och varit så otroligt modig och ärlig och faktiskt ”erkänner” att hon har problem känns inte så schysst. En del av sjukdomen är ju att man förnekar att man har ett problem.
Till dig Anna: jag tycker du verkar var så otroligt stark och jag önskar dig alla lycka på din resa mot ett friskare du!
Tack söta Fanny för ditt stöd! Samtidigt förstår jag Clara & ofta är det som henne många närstående reagerar. ”Jag har ju sagt det tidigare”, men mitt upp i det ser man inte problemet. Jag är glad att du är ärlig Clara (ja du också Fanny)
Kram på er båda!
Hej Anna! Jag har följt din blogg en stund och undrar hur du nu ändå kommit till insikten att du behöver hjälp. Vad var det som hände och gjorde att ”myntet till slut trillade ned” och du tänkte att ja, det här måste jag ta tag i?
Lycka till med behandlingen och fortsätt vara ärlig med dig själv! 🙂
Bra fråga Jennika! Vet inte riktigt. Det är ett beslut som vuxit fram efter att jag läääänge gått & funderat på att börja i terapi eftersom jag ena stunden är överlycklig – andra nedstämd. Vid sistnämnda har jag flera gånger bokat terapi som jag sen avbokat pga andra ”måsten”.
Men dropen var när en god vän sa åt mig – ”du ser inte frisk ut Anna! Hur mår du?” Hon gick rakt på sak – öppet & ärligt. En tjej jag brukade springa med tidiagare men som nu inte vill göra detta förrän jag tagit tag i mitt problem. Dessutom har bloggare & media uppmärksammat ”den sjuka hälsotrenden” mycket på senare tid. Detta + att jag redan varit på väg så många gånger att söka hjälp gav detta sista sparken i baken! 🙂
TACK <3
Vill bara skicka en kram och säga att jag tycker att du är otroligt modig som går ut och berättar.
Tack Cecilia <3
babysteps är det enda som funkar, tror jag! Och jag har ändå försökt med elfant-kliv x antal gånger… nu är det babysteps som gäller även för mig, ett i taget, gärna så små att jag knappt märker dem (eller ja, givetvis ska de märkas, men inte vara så stora att jag tappar balansen och faller!) och en dag kommer det ha lett till att jag kommit långt, så långt. Du med! Och då kommer vi ha byggt upp en STADIG grund, alla de små babysteps:en har vävt en stadig och stabil mark att sedan verkligen LEVA på.. det är jag övertygad om!
Kram till dig, massa massa!
Du är fantastisk och en sådan otrolig inspiration. Du inspirerade galet mycket innan det här och ännu mer nu, när du visar att även du är ”mänsklig”. Jag hejar på dig och är helt övertygad om att du kommer att ta dig ur det här. Stor kram!
TACK så skönt att få detta erkännande. Jag känner igen mig i ALLT. Man gör allt prickfritt och sköter mat träning och livet i övrigt. Man lever på endorfin klickarna från träningen och att man är ”duktig” och har kontroll samtidigt som dalarna och nedstämdheten kommer allt tätare och tätare. Livrädd för att släppa taget om kontrollen men samtidigt fullt medveten om att det krävs en ändring då detta itne är hållbart. SÅ tack för att du är mänsklig och att jag inte längre behöver fundera på om det är jag som är konstig som inte kan leva lika prickfritt som du men att jag har mått dåligt och du verkat vara super women! TACK TACK för erkännandet!:) kraaaaam
Heja dig Anna!
Det här gör inte att du slutar vara en inspirationskälla för mig utan tvärtom.
Jag blir inspirerad av att du är ärlig, både med hur du känner nu och att du faktiskt erkänner att du ”då” förnekade och inte kunde ta till dig av vad folk kommenterade eller sa till dig.
Det är ju precis så det är i riktiga livet. Det är otroligt svårt att se på sitt liv ”objektivt” och att upptäcka att man kanske är fel ute när man tror att man är och gör så rätt.
Massor med kramar till dig!
Som läsare känns det skönt att se att du tar hjälp! och vågar ta hjälp! Vi är nog många som, utan att känna dig IRL, sett att det varit på väg åt fel håll!
Ta hand om dig!!
Hej Anna!
Jag måste bara säga att jag tycker du är otroligt modig som tar tag i det här. Jag har själv kämpat med både anorexi och otorexi och vet hur tufft det kan vara. Att be om hjälp och vara sann mot sig själv är första steget mot ett tillfrisknande, vilket du redan har tagit. Jag var själv sjuk i fyra år (insjuknade när jag var 15) innan jag faktiskt insåg att något var fel. Det spelar ingen roll vad omgivningen säger, man måste själv inse det och vara mottaglig för en förändring. Min resa mot ett friskare liv har varit lång, men jag ångrar inte en sekund att jag gick emot ätstörningen och bad om hjälp. Jag blev inlagd och gick därefter på en dagsjukvård under ett års tid. I början grät jag varje dag, vägrade måltider och tvångstränade på mitt rum, men sakta men säkert började jag upptäcka hur fantastiskt livet faktiskt är utan en ätstörning. Med hjälp från omgivningen och stöttning från vänner och familj är jag idag en glad och frisk 21-åring, jag tror på mig själv och har fått tillbaka livsgnistan. Jag vet att du kommer klara det här Anna, tro på dig själv och ta hjälp av din fina familj och dina underbara vänner. Det kan vara skrämmande att gå emot ätstörningen men är värt det i längden. Du duger som du är och är värd att må bra, glöm inte det!
Många kramar
Kämpa på och gå in för att bli fri från krav & måsten…
Livet är för kort för att något ska behöva styra över en…
Kämpa på Anna, gå emot allt som säger nåt annat…
Vi lever här och nu…
Om bloggen tar en paus så är du viktigast! glöm inte det!
En blogg finns alltid kvar….
Vet du vad mitt bästa tips är för att ge ännu mer…för att inse att man är en människa som inte är gjord att vara styrd…samtidigt vara en förebild för barnen som ändå växer upp med sina föräldrar och ser mer än man tror…vi måste våga vara bra förebilder…sätter vi barnen som tankespåret kan det vara en rätt god hjälp…att tänka friskt..
En tanke kan vara…..skulle du ge dina barn den maten som du kör med, och inte ge dem alla de råvaror som vi behöver…då får man en inre tankeställare…om man tänker på ens barn…
Den mat du ger dem, allt från goda mackor, till oboy, kan du också ta, du behöver inte ta en annan väg..
Detta kan vara värt mkt…i alla fall en början….när krav måsten tankar kommer upp..
Tack Clara för din ärliga kommentar.