Träningskläder: Linne – Daily Sports, tights – Casall, strumor – Gococo, skor – Merrell.
Min dag startade med fredagsfys i form av ett varv inkl. 4 x 1000 metersintervaller runt Djurgårdskanalen i regnet. Ingen bild på detta men att springa i duggregn kan vara det bästa ibland – som att luften blir mer syrerik och ger kraft till steg och tankar. Energi och mental skärpa jag sen förmedlade vidare till min PT-kund på Chefshuset. Ingen bild på det heller, men en av övningarna han fick göra ser du i alla fall ovan – ”botten upp-press” med kettlebell för extra träning av inre stabiliserande muskler i handled, underam och axlar.
Sen var dagens fysiska pass slut och jag cyklade hem för att fortsätta med administrativt jobb…
…och mysigt finbesök av Fanny.
Så, vad har allt detta med ADHD att göra? Under en lång tid har jag och Fanny försökt få till en stund att prata lite mer men idag lyckades vi äntligen synka. Som jag nämnt har vi flera gemensamma intressen och en liknande bakgrund med ätstörningar. Även om vi båda är friska idag så är det skönt att dela sina upplevelser och livet i största allmänhet med någon som tänker lika dant.
Fanny har ganska nyligen fått diagnosen ADHD som tydligen är väldigt vanligt för personer med missbruksproblem av olika slag. Av träning, mat, koffein och andra former av beroenden. Vanliga beteenden för en med ADHD är dessutom överaktivitet och att vara impulsiv som ibland övergår till passivitet, trötthet och depression. Jag kände igen mig i mycket av det som Fanny beskrev – det här ”allt-eller-inget, on-eller-off”-läget. Att bli psykiskt trött av saker som enligt andra är bagateller.
Symptom på ADHD:
- Uppmärksamhetsproblem – svårt med koncentration, lätt att bli uttråkad, svårt att slutföra saker.
- Impulsivitet – svårt att hantera ostrukturerade situationer, starka och svårkontrollerade känsloreaktioner.
- Överaktivitet – svårt att varva ner men också perioder av passivitet. Hos barn yttrar det sig fysiskt, medan vuxna kan bli rastlösa och få sömnproblem.
Fakta från Doktorn.com
Allt en person med ADHD gör, d.v.s. tankeverksamhet, slukar betydligt mer energi än för andra – även om personerna ofta är mycket smarta. ”Som att gå runt med ett synfel och ansträng ögonen hela tiden för att kunna fokusera”, beskrev Fanny. Det är då lätt att man söker sig till det som ger lugn och ro i huvudet – som träning, kontroll av mat eller det som håller energin uppe. Sen kan man ha mer eller mindre av symptomen, men jag tycker det är viktigt att skriva om eftersom jag vet att många som läser min blogg har/har haft problematik med ätstörningar och träningsberoende. Kanske är det värt att kolla upp om ADHD kan ligga bakom, för det finns knep i vardagen och ev. mediciner som hjälper hjärnan att strukturera upp livet bättre.
Själv vet jag inte om jag ska ta steget till att gå en utredning, men det var väldigt intressant att höra Fanny berätta. Dessutom är det bra att känna till att ADHD kan vara orsaken till psykisk ohälsa för många, utan att de vet om det.
Tack för det inlägget!! Intressant!! Hög igenkänningsfaktor här:)
Tack för en jättebra blogg som ofta berör!!
Trevlig helg!
Ja, visst är det intressant Kris. Trevlig helg du också!
Intressant! Fick min diagnos som vuxen och det är det bästa jag har gjort. Har fått lite bättre koll på varför saker och ting har och är som det är. Bra att du lyfter detta med ADHD i din blogg!
Joanna – vad skönt att höra! Jag funderar mer & mer på att undersöka om jag också ska kolla upp min egen snurriga hjärna. För att veta 🙂
Kram
Alltid bra och intressanta och lyfta. Men saker och ting kan ju bara vara också, ibland händer det grejer utan att vi för den sakens skulle behöver ha någon diagnos.
Sant Jeanna, men om man hela sitt liv haft svårt för saker, haft psykiska besvär o.s.v. kanske det är något som inte stämmer. Går det att göra livet lättare eller åtminstone få förståelse VARFÖR man är/fungerar annorlunda så tycker jag det är värt att undersöka saken. Som Fanny berättade har hon fått mer gjort än på flera år sen medicineringen för ADHD. Dessutom är det ingen sjukdom som hon också säger, utan något i hjärnan som fungerar annorlunda mot andra. Medicin är inte ett måste i alla fall men man kan skapa rutiner, undvika stress osv som gör livet lättare.
Fast Jeanna, nu vet jag inte om du menar det så, men sättet du skriver där antyder att en diagnos skulle vara någon typ av ”ursäkt”. Något att skylla på. Som om en diagnos som ADHD skulle vara något negativt, en sjukdom (det är inte en sjukdom).
Om man känner att man är annorlunda, om man blir DEPPRIMERAD av att inte ”få till” vardagen som alla runt omkring verkar få, trots att man med jämna mellanrum kan vara ofantligt produktiv och visa på intelligens (så omgivningen skakar på huvudet och säger ”du ser, du KAN ju när du VILL. Skärp dig bara, allt ÄR inte kul”) så kan en diagnos vara en vändpunkt. Förutom att man kan få medicin som hjälper en att ”se” som alla andra (syftar på liknelsen Anna skrev om ovan; att få glasögon efter att ha gått med dålig syn och undra varför alla andra kan ställa in skärpan så snabbt… precis så funkar medicin för adhd, man får SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR som alla andra. Inte mer, inte mindre.) samt att man faktiskt har rättigheter, tex stöd och hjälp med studier, i hemmet om man är i behov av det, med relationer och känslohantering etc etc. Framför allt, så kan en diagnos innebära att man faktiskt lär sig uppskatta allt det fina som diagnoser OCKSÅ innebär. Man lär sig hur man kan förebygga, hantera och reparera saker som händer, både i livet runt om och i sin egen lilla kropp och knopp.
Tycker bara det är synd med attityder som den din kommentar andas här ovan. PRECIS sådana fick mig att inte söka utredning tidigare. Attityden som var att ”nu har Fanny en ny idé.. hon vill alltid ha något att skylla på. Istället för att bara acceptera att livet äääär lite jobbigt ibland, för alla!”. För det handlar inte om det. Och jag ÖNSKAR att jag hade kunnat ignorera den typen av fördom och kränkning tidigare för att söka utredning och fastställa diagnos, för det var där mitt liv började. När jag fick en förklaring och hade en utgångspunkt att bygga utifrån. Att ha en diagnos betyder inte att man är sjuk.
Och Anna, tack för idag! Synd att tiden går så fasligt fort ibland 🙂 KRAM
Tack själv Fanny! Det var jättemysigt att du ville komma hem till mig för en pratstund. Hoppas resten av dagen blev bra sen & hoppas vi ses snart igen.
Stor kram fining <3
Jag måste hålla med Jeanna.
Och att Fanny, gå inte på så hårt, det är ingen som säger någonting om dig eller din diagnos, din utredning, ditt liv. Jag vet inte om jag tolkade det fel, men det var väl snarare ett svar på Annas sista rader? Man kan drabbas av både ätstörningar, träningsberoende, depressioner och väldigt myxket mera utan att ha en underliggande diagnos. Jag tror att vi har en (ibland för stor) iver att alltid hitta en förklaring. Ibland behövs förklaringen, ibland inte. Ibland bara drabbas man.
Emma, nu missade du min poäng. Det jag reagerar på är attityden och tonen. Läs min kommentar igen. Om du ändå inte förstår att jag inte alls menar det du tydligen uppfattade, så kan jag inte säga så mycket mer.
Jag uppfattar varken en negativ ton eller attityd i Jeannas kommentar men vi kanske tolkar den olika. Jag uppfattar däremot din ton som väldigt upprörd, inte riktigt (faktiskt inte alls) i proportion till kommentaren du svarar på. Jag har full förståelse för att du bär med dig tråkiga erfarenheter från tidigare kontakter, i likhet med det du beskriver. Att ta i som du gör nu tror jag däremot inte ökar förståelsen, snarare tvärtom. Det är inte bara ATT ha en poäng som gör frågan, utan HUR det framförs.
Emma & Fanny – jag förstår hur ni båda tänker. Jag tror inte heller att alla med missbruksproblem/psykiska sjukdomar måste ha ADHD eller annat, men att det kan vara bra att kolla upp OM flera sympom stämmer in. Det behöver ju inte vara någon riktigt allvarlig sak men som jag hört andra berätta kanske man kan strukturera upp livet så att det blir lättare – något som alla människor har behov av mer eller mindre.
Jag upplevde inte Jeannas ton som negativ men det är alltid svårt att tolka skrivna ord utan att ha personen framför sig.
Hejsan Anna igen!
Nu var det ett tag sedan jag kommenterade i din blogg… HAr inte slutat läsa, läser den dagligen , men har har haft fullt upp med jobba, dottern, att hålla ett bra och balanserat liv i kost och träning för att inte falla tillbaka i tränings och anorexi”. Har under våren faktiskt gjort en ADHD utredning, då många i min närhet och även jag misstänkt att jag har haft det i alla år. Har alltid varit överaktiv och lite ”annorlunda” än andra…. kastar gärna i i nya projekt , men orkar inte slutföra dem, har svårt att sitta stilla och hålla focus på saker och ting.. därav att jag fick anorexi i mina ungdomsår… Tjejer med ADHD vänder den innåt och killa göra oftast tvärtom har den utåtagerande…
Men för att göra en lång historia kort, så fick jag efter många års kämpande och efter att alltid undrat varför jag inte är som alla andra och vad det är för ”fel” på mig en utredning som visade att jag har en kraftfull ADHD… så nu efter alla läksartester, ekg osv… så jag äntligen få medicin och kanske få lite mer lugn i kroppen och inte hela tiden vara på språng och kanske kunna se en film utan att somna.. eller inte orka… Oftast har man så mycket på G att hvuvdet känns som en centrifug som gå på110 % hela tiden… Jättejobbigt emellanåt…
Är såååå glad att att jag fått min utredning och svar på alla frågor och funderingar man haft i alla år… Äntligen kan jag sätta fingret på vad det… Dock kommer jag alltid vara den Anna jag alltid varit… dock med kanske lite mer energi full fart i… 😉
Som du skriver så har många som har ADHD missbruksproblem av olika slag… Själv blev det i mitt fall.. anorexia, träningsmissbruk,,, osv…
Hoppas att allt är gott med dig.. måste än en gång säga att du är såååååå stark som gjort denna resa från förra året till nu.. du ser så otroligt vacker, glad och välmående ute… Go girl.. fortsätt å peppa å inspirerar som du gjort till alla din följare.. inte minst för mig… Du har verkligen varit en förebild som visat att det går att blir frisk åm fri från tränings å ätstörningar…
Styrke kramar och pepp… från mig! 🙂
Anna – tack för att du delar med dig av din historia. Som du skriver handlar det ju inte bara om ätstörningen utan om annat i livet också som varit jobbigt, även i perioder som ”frisk”. Det är vad som gör det aktuellt att kolla upp.
Jag är glad att du fått klarhet & hjälp som gör att du mår bättre. Bara att veta varför du funkar som du gör tror jag är skönt – eller hur?
Stor kram & styrkepepp tillbaka!
Viktigt inlägg. Själv lever jag med ADD i familjen, en variant av ADHD där hyperaktiviteten inte är lika framträdande…också värt lite uppmärksamhet. Tack för bra inlägg Anna!
Håller med Jeanna och Emma. Livet går upp ner för oss alla. Ibland kan vi vara lite väl snabba med att vilja hitta förklaringar och orsaker. Den enda som har en otrevlig attityd och ton i sitt inlägg är Fanny.
Fast hörrni, Emma och Johanna, om ni läser vad jag skriver så är inte det jag reagerar på konstaterandet ATT livet går upp och ner för alla, med eller utan diagnos. Så är det ju, det är väl jag också medveten om herregud. Att jag måste säga det här om och om igen liksom ”proves my point”.. så vi kan ju lämna det helt istället, för är man inte intresserad av att förstå utan ältar samma grej och hakar upp sig på ord tagna ur sitt sammanhang utan att lyssna så kommer man ingenvart 🙂
(för övrigt förstod jag också att Jeanna inte menade att vara otrevlig? det var ÅTERIGEN inte min poäng)
Varför är du så otrevlig Fanny? Det finns ingenting i ditt sätt att skriva som gör att man vill förstå din poäng. Att du upplever att du måste säga det om och om igen tyder snarare på att det är du som ältar, fastnar i samma hjulspår och inte tar till dig av vad andra skriver. Det var inte faktum att DU har upplevt att en diagnos gjort stor skillnad i ditt liv som vi diskuterade här, det var om man alltid måste söka anledningar, orsaker. Vi var de som menade att en orsak ibland, för vissa visst kan behövas, men inte måste göra det. Vad är det att säga emot? Vi är väl alla olika…
Intressant inlägg! Läser vidare…