Nu är vi tillbaks i Stockholm och efter en vilo/jetlag-dag och 9 timmars sömn ska jag och tvillingarna gå till SATS medan Jonas och storbarnen är på fotbollskupp. Min vanliga träningsmiljö med andra ord, men i efterhand måste jag lägga till ännu ett träningstips från min och Jonas USA-resa. Sista dagen i New York gick vi till sportcentret Chelsea Piers uppbyggt på gamla pirer i hamnen. Ett enormt ställe med byggnader för bl.a. hockey, tennis, basket, baseboll, simning, spa, golf, boxning, crossfit, klättring, segling, gruppträning, fotboll, triathlon m.m., och ett gym omringat av en inomhuslöpbana som vi besökte.
Här var det långt ifrån gratis att träna, men vi förhandlade ner priset på engångsträning från 50 dollar/person (ca 350 kr) till hälften. Jag tror även det är billigare att köpa kort för fler dagar, men vi skulle ju åka hem och var mest nyfikna på det häftiga centret.
Ett benpass med äkta järnskrot (inga gummibeklädda Eleikovikter här), kettlebells och test av för mig nya maskiner, bl.a. en skön typ av but blaster blev det för min del. Och vi behövde inte trängas. Precis som hemma var det lugnt mellan morgon- och eftermiddagsruschen, och de få som tränade körde med PTs. Av gammal yrkesskada studerar jag alltid andra PTs, och de jag sett under vår vistelse i New York tycker jag har alla varit duktiga. Hög social kompetens och bra upplägg med mycket funktionella övningar.
Det märks att USA är ett träningsland, även om vissa helst äter halvmeterskorvar och hejar på när andra sportar istället för att göra det själva andra, tränar för hårt att bli bra inom sin idrott eller ur som motionärer ur hälsoperspektiv. Oavsett innebär allt fokus på sport gemenskap.