Med totalt fyra fotbollsmatcher inplanerade för Hugo och Hampus finns inte mycket tid för annat. Som att tänka. Schemat är redan klart, vilket är ganska skönt. Vi behöver inte känna stress att ”när vi nu är lediga måste vi hitta på roliga saker hela tiden”. Trots att jag fortfarande inte förstår mig på tjusningen med att jaga en boll är jag så glad att grabbarna hittat sin grej. Att de är så frälsta, introduceras till idrotten tidigt och det blir även ett sätt att komma ut för hela familjen.
- Redan klockan 8 hade Hampus lag samling så det blev en tidig promenad han och Jonas åkte iväg. Bara på med skorna för att vakna till liv i lätt regn med djupa syrerika andetag.
- Nästan ännu härligare än promenad i sol. Allt blir så fräscht, grönt och krispigt.
- Efteråt frukost. En extra trendig som både innefattade chiafrön (i gröten) och kaffe i glas – två heta saker just nu. I dubbel bemärkelse. Varmt att hålla i glaset. Men det är klart, bloggens namn innefattar ju ”trend” så jag får i alla fall testa, även om jag kommer fortsätta dricka mitt kaffe i mugg med öra.
- Sen hämtade Jonas upp oss med bilen och vi åkte till Mörby för Hugos match. Samtidigt spelade Hampus sin andra på Hjorthagen dit vi fortsatte. Och nu väntar bara en sista för Hugos del, men då stannar jag hemma med resten av ligan.
Samma sak är det lite med min träning just nu – jag tänker inte så mycket på den och låter övriga livet styra min planering. Livet och kroppen. Tidigare var söndagar då jag skrev upp var veckans pass skulle ligga. Oftasta varannan dag styrketräning där jag fokuserade extra mycket på över/underkropp i olika pass, och varannan dag pulshöjande löpning/cykling/roddmasin. Mer om styrkträning mot olika mål har jag skrivit här.
Nu är ”en daglig promenad av varierande längd och intensitet” (ibland går jag backintervaller) och ”rehabstyrka de dagar jag har tid” min enda plan. Det känns tråkigt och omotiverande, men jag ser det som en period i livet att pausa prestationsmålen och glädjas åt annat. I träningen den sköna känslan och framstegen mot en allt rörligare kropp. Nu börjar jag hitta stabiliteten såpass att jag kan köra draken med sträckta armar.
viltigt det där att idrotten är kul som barn, då är ju chansen att man fortsätter väldigt mycket större! Plus att man ofta får kompisar med samma intressen 🙂
Åh men skönt när din egen träning gör framsteg. Det är ju ett kvitto på att du gör rätt och i ett tempo som passar dig bra 😀 Insprierande!
Elin – ja, det känns grymt & magen ser ut att läka som den ska. I morgon återbesök på SÖS. Spännande att höra vad läkaren säger!
Kram & ha en toppendag!