Jogg på känsla

I måndags lyssnade jag på en gammal repris på TVn från en föreläsning löparlegenden Rune Larsson. Han pratade om sina egna fantastiska bedrifter och att det varken har krävts några intervallpass eller kosttillskott för att nå detta. Att det enda som behövs är att man äter ordentligt med mat och tränar regelbundet. Jag tror att nutidens intervall- och kosttillskottstrend hör samman med att vi idag dels kräver ständiga kickar, snabbt blir uttråkade och vill se mätbara resultat, dels att vi påverkas av konsumtionssamhällets reklam.

Jag som tycker det är kul med trender och variation ser varken något fel i att springa intervaller för att höja pulsen, bli snabbare och göra passen roligare eller äta specialprodukter, även om Rune också har rätt i att mycket är placebo (eller för mig – mest för att mitt proteinpulver är gott). Men samtidigt, har du inga prestationsmål och tycker bättre om att gå på känsla gällande träning och kost istället för att följa dessa trender – gör det!

Som halv prestations-, halv känslosportare kör jag lite av varje. Lofsan beskriver på ett tydligt sätt hur man kan tänka för en långsiktig fördelning i sin videoblogg – att 80% av träningspassen kan vara sköna ”må-bra-pass” och 20% tuffa prestationspass (samma fördelning som jag brukar ge som riktlinje för kost med 80% hälsosamma matval/20% spontana utan näringstänk, samt 80% träning för att bli stark och må bra/20% träning för fåfängan).

Sist var planen en lugnare promenad men av ren nyfikenhet och energi testade jag att småjogga längre sträckor och mer på känsla. Inte som tidigare med speciella tidsintervaller. Lugn jogg så länge magen kändes ok där jag gick när jag inte orkade hålla coren aktiv eller spände magen fel. Min vanliga vända till Blåsjöfallet kändes lätt, skön och löparjaget jublar. Idag vågar jag mig t.o.m. ut att jogga ihop med vännen Elin. Inte 3 mil som för 2 somrar sen, men kanske en.