Löpning, motivation och mål -läsarfrågor

Igår sprang jag ett sådär alldeles underbart långpass på Djurgården. Vilket inte alla är. De senaste gångerna kommit hem som en blöt katt men nu var det skönt att bara jogga på, njuta av vindarna från havet och de varma solstrålarna mot huden. Att lufsa på till Spotify´s Running-lista och bara fokusera på knipet, rätt magspänning, att inte reta upp någon ilsken gräsand, bli påkörd av en cyklist eller tappa mobilen i vattnet vid min selfie. Igen. 
Inga intervaller eller förbestämd distans, men med tanken att springa ”lite längre” om allt kändes bra. Det gjorde det. Rundan landade på 14 km, dock med längsta tiden på länge. Tur för mig eftersom det gav ännu mer tid i det härliga vädret!

Om min löpning har två av er läsare frågat när jag bad er om tips på bloggrubriker.

Kajsa undrar:

Så härligt att läsa om dina löppass som alltid verkar vara så sköna! Har du aldrig några dåliga dagar där benen känns som stockar och löpningen aldrig kommer ”igång” på hela rundan? Hade varit intressamt att höra hur du tänker och kommer igen efter sådana pass.

Mitt svar:

Absolut har jag dagar då jag inte är sugen, precis som man inte alltid är att gå till jobbet. För mig är träningen som en av alla övriga dagliga rutiner, en favoritstund men som sagt – mindre kul ibland.

Då, precis som i andra situationer, använder jag mig av visualisering och målbilder. Jag ser mig själv ”springa lätt uppför backarna”, jag ser den lummiga skogen och känner den sköna känslan i kroppen redan innan jag klivit ut genom dörren. Då är det lätt!

Sen kan det visa sig att benen är tunga, t.ex. om jag styrketränat dagen innan, men då väljer jag en plattare runda och sänker kraven. Jag jobbar då ännu hårdare med visualiseringen av feel good-löpning och hjälper inte det heller – ja, då springer jag bara en kort sväng eller går. För jag vet att de bra dagarna kommer, de har jag upplevt så många gånger och de finns som hjälp när kroppen är med på noterna.

Lisa frågar:

Jag undrar om du planerar för några löplopp framöver? Du har ju presterat bra i dina lopp tidigare! Känner du inget sug efter att börja tävla mer nästa år när allt är läkt efter operationen? Föredrar du halvmaror framför helmaror? Springer du gärna korta lopp typ 5/10 km?

Mitt svar:

Jag har faktiskt redan börjat längta efter att testa en fjällmara. Sprungit marathon på asfalt har jag gjort 2 gånger och mina löpben är ju upptränade i fjällbackarna. Kanske AXA Fjällmarathon i Åre eller Bagheera Fjällmarathon i Sälen 2016? Jag och Jonas har dessutom pratat om att åka Vasaloppen Öppet Spår 2016. Även om jag åkt det 2 gånger är skidåkning och detta lopp ett av de bästa jag upplevt. Så grym sport, härlig stämning och vacker miljö.

Tävlat har jag gjort klart, d.v.s. med syfte att jaga tider som jag gjort vid tjejmilen. Därför springer jag hellre längre lopp, gärna halvmaror, men inte kortare eftersom jag vet att min inneboende prestationsnisse stressar upp mig då. Nu på äldre dar och med allt jag gått igenom är det upplevelsen och ett peppande mål jag vill åt – inte några rekordtider.

Löpkläder, självklart matchande till himmel och hav: Linne och shorts – Reebok, kompressionsstrumpor – Gococo, skor – Asics (otrogen mot Merrell eftersom jag börjar få känning i hopparknät igen och vill testa om mina gamla inläggssulor hjälper).

P.S. Mer om motivation kan du läsa här och om målsättning här. D.S.