Efter morgonens löprunda, som vanligt med en skön och lycklig känsla i kroppen, fick jag en klump i magen. Instagramflödet var fullt av bilder på eiffeltornet med hashtag #prayforparis efter det fruktansvärda terrordådet i Paris igår kväll. Jag hade missat nyheterna, läste på och bytte snabbt min glättiga bildtext på Instagram. Borde kanske även ändra morgonens glada inlägg om en playsumers lättsamma livsstil? Men lät det va.
Vi lever alla i vår egen värld, har lättare att relatera till vår egen verklighet och vissa saker är svåra att ta in. Själv tänker jag alltid tillbaka på det hemskaste jag upplevt. Det går inte att jämföra med den katastrof som omkullkastar tryggheten och tron på det goda, men upplevelsen när två av mina trillingar dog ger förståelse för den sorg många känner idag.
Min metod har många gånger varit att fly känslorna. Att dra på löpskorna och springa med tårarna sprutande, som för att flytta smärtan från hjärtat till benen och lungorna. Väl hemma igen känns det lite bättre en stund eftersom endorfinerna fungerar som lyckopiller, men det som hänt har hänt och går inte att ändra – hur hårt du än pressar dig själv. Sorgen och känslorna finns kvar.
Spring gärna, gråt, lyft ett ton, skrik och kasta glas, men av egen erfarenhet vet jag att ensam inte är stark. Prata med någon. En vän, anhörig eller terapeut spelar ingen roll, men jag tror inte längre på att fly. Ensamhet kan vara skönt, träning lika så, men vi behöver även varandra.
Stor kram till dig som behöver en ♥
När jag cyklade hem i fredags kom en ambulans i raketfart och sirenerna på. Hjärtat började slå snabbare och gråten var nära trots att jag inte visste vad det rörde sig om, men ambulanser får mig alltid känna så. Att tänka tillbaka på natten då Jonna akut fördes till sjukhus med hjärtstillestånd. Ett tydligt exempel på att upplevelser vi varit med om alltid finns kvar, men ju mer vi luftar dem, ju mer vi pratar ut, ju lättare blir de att hantera.
Känner igen det där med att ta en löprunda/ett pass på gymmet när det känns jobbigt. Man mår bättre efteråt men samtidigt så kan man ju inte ”fly” från problemet varje gång. Men för stunden!
”Flydde” till gymmet och ut på löprundor när jag hade det svårt i skolan (tyckte det var sjukt tråkigt men satte hög press på mig själv, så det blev nästan att jag nosade på en berömda väggen) men också när mina föräldrar skulle gå isär och det var jobbigt hemma att leva i den irritationen plus att min relation till min pappa blev väldigt lidande just då.
Men att börja en löprunda med en klump i halsen kan vara bra, om man kan lägga energin på löpningen istället för det jobbiga! 🙂
Elin – absolut är träning grymt för att rensa tankarna, må bättre & det bidrar även till att många av oss tar bättre hand om oss själva, men jag tror på både och. Att både prata ut OCH träna! Det är budskapet med det jag skriver 🙂