Ännu en betygsgrundande redovisningsuppgift bockades av på Nackademin igår och en ledig långhelg med barnen har tagit över.
Mannen jobbar lite eftersom Sports Club Education precis dragit igång en Mobility Specialist-utbildning, men inte hela dagar. Han delar arbetsdagarna med sin kollega Staffan under helgen. Så är det att vara egenföretagare och jag ströjobbar också när det passar in. Med bloggen och att planera för flera event som jag snart kommer berätta om. Jobb som gör mig pirrig och längtansfull, som jag har svårt att slita mig ifrån. Du kan säkert gissa?
Men idag har jag prioriterat livsnjut. Med en långfrukost ihop med barnen i morse och sen styrketräning. Hugo åkte med en kompis för att spela fotbollscup och Hampus var hemma med de små. Speciellt på morgonen går det bra att de är själva en stund, när alla är lugna och nyvakna. Jonna och Junior vill inte följa med till MiniSats längre och jag är trygg med att ha dem hemma med bröderna som kan springa över till grannen/ringa mig om det skulle vara något.
Jag är verkligen ingen hönsmamma när det gäller barnuppfostran och tror på att ge barnen mycket ansvar. Kanske konstigt med tanke på våra förlorade barn? Eller är det bara så att jag efter det insett att det inte går att gå runt och vara rädd hela tiden. Det hemska händer ändå om ödet vill. Jag tror att vi måste lära oss att utgå ifrån att världen i det stora hela är god.
Hemma igen, efter ett riktigt glidarpass för axlar, bröst och biceps, packade jag en picknick och tog med gänget ut. Det är så fantastiskt SKÖNT i solen, så vi har hängt i en närliggande park här på Gärdet hela dagen. Korv i termos är smidigt och själv åt jag med en matlåda med rester från gårdagens kycklingmiddag. Kokt korv är något jag aldrig kommer välja om alternativ finns. Det är något med konsistensen och även när det gäller val är jag en cool mamma.
Våra barn väljer själva vad de vill ha på sig och äta (om det finns alternativ), även om vi försöker uppmuntra dem till det vi anser vara bra val. De sitter ofta i soffan och äter, springer ut och in som de vill, lite som nya 2000-talets frisläppta gröna vågare när det gäller barnuppfostran? Men vissa saker är vi stenhårda med. Att göra läxor, borsta tänderna, att de stora själva ska packa ur och i sina skolväskor, duschar efter fotbollsträningen och att jag aldrig ger efter för tjat om godsaker när vi går och handlar, hur mycket folk än blänger om de gråter.
Stackars Hampus har fått växa upp och ta ansvar betydligt tidigare än sin storebror, något som jag också har erfarenhet av som mellanbarn, men så är det säkert i de flesta syskonskaror? Han var bara 4 år när tvillingarna kom och de tog verkligen all min uppmärksamhet första åren. Jag kan ha lite dåligt samvete för det, men tror samtidigt att många syskon alltid är värdefullt i längden.
Nu börjar alla syskon kunna kommunicerar bättre och leker mycket. Och bråkar. Många gånger är det Hampus som retar de små, precis som Hugo gör med honom, och jag kan bli GALEN. Men det går över fort som tur är och jag förstår att det är ett sätt för dem att hävda sin makt. Eller att få uppmärksamhet. Därför försöker jag att bita ihop ibland, men det är inte så lätt alla gånger. Antar att jag är aningen konflikträdd och därför reagerar i panik.
Nu kommer snart Jonas hem tillsammans med Hugo och Junior. Lillebror ville följa med och se sista matcherna i fotbollskuppen och på vägen hem handlar de shake mushi. En typisk grej vi unnar oss och lägger pengar på är god mat av hög kvalité. I alla fall till middag – luncherna lägger vi inte lika mycket energi på som du ser. Då är själva aktiviteten, på skolan/jobbet eller vad vi gör när vi är lediga, det centrala och mat mer bränsle.
Förresten – jag har inte tackat för all input och frågor i min frågestund här i bloggen. TACK fina! Om min vardag och barnen var fleras önskning så här lite om det. För mig känns det inte så spännande, mer som självklarheter, men jag förstår hur du tänker. Jag tycker också det är intressant att läsa om andra människors vardag. Om verkligheten.
Ha en fortsatt en skön Kristi himmelsfärds dag ♥
Roligt att få läsa om er dag! Hur gör ni för att få tid med varje barn var för sig? Vi har tre (på 4,5 år) och tycker det är svårt att få tid med att göra något med barnen var för sig.
Sara – det är samma för oss. Jättesvårt, speciellt eftersom vi inte har några mor/farföräldrar som kan vara lite barnvakt. Ofta är det tvillingarna som är tillsammans av naturliga skäl, men vi märker att de mår bra av att få egentid med oss vuxna ibland. Det kan räcka med att gå & handla eller bara ta med ett av barnen till tvättstugan så att de får prata ifred. Svårt när de vill ha millimeter-rättvisa, men vi får smyga iväg.. 🙂