Hur min syn på föräldraskap ändrats – före v.s. efter jag blev mamma

“Jag vägrar bli någon tråkig mamma som sitter bredvid när barnen leker..”

..minns jag hur tankarna gick om mitt föräldraskap innan egna barn kom till världen. Jag har alltid haft livlig fantasi, mycket energi, älskat att spexa och leka. Ofta var det jag som målade upp historierna som utspelade sig med olika roller under rasterna vid Jormskolan. Och jag tror den trygga, fantasifulla tillvaron var lite av problemet när vi skulle byta skola och börja i högstadiet. Jag ville inte lämna allt det roliga och bli en “tråkig och stel vuxen”, som jag tänkte att det skulle bli.

Sen gick det lite upp och ner några år, vilket du kanske också känner igen dig i under tonårstiden? Inte helt enkel på olika sätt och det var först när jag flyttade ifrån Jorm som 16-åring för att gå i gymnasiet i Östersund som jag kunde börja om och hitta tillbaka till mig själv. Slappna av ihop med nya vänner som jag har kvar än idag och vara mitt ofta spralliga, lekfulla jag. Så som jag ser mitt föräldraskap.

Hur min syn på föräldraskap ändrats

Före jag blev mamma:

• Jag ska alltid leka med mina barn.
• Inte tjata, skrika på- eller ha massa tråkiga regler.
• Jag kommer inte skämma bort dom med onödiga leksaker.
• Bara tillåta godis på lördagar.
• Laga all mat från grunden med bra råvaror.
• De ska få gå på alla aktiviteter de önskar.
• Jag ska alltid sätta barnen före mig.

Efter jag blivit mamma:

• Jag dör av tristess när det kommer till rollekar (men spela spel och mer fysiska aktiviteter älskar jag fortfarande, typ hinderbanor, åka skidor, skridskor etc.).
• Helt oundvikligt att inte sätta gränser, blossa upp ibland eller tjata. Ibland finns säkert bättre metoder, men tröttheten tar över och då blir det onödigt högljutt.
• Det finns en ostoppbar njutning i att se dom man älskar bli glada, tror du vet vad jag menar. Och även om jag vet att “det bara är 2 månader till jul” går det ibland inte att låta bli att köpa den där platsmackapären.
• Planen om lördagsgodis gick fint tills det pötsligt dök upp kalas, halloween, kompisar som bjuder o.s.v. Och “får storebrorsan måste ju de små få”.
• Lämna, jobba, hämta och DÄR tog både tid och energi slut. Alla är griniga och hungriga och maten måste fixas fort. Löser det med storkok när möjligheten finns, annars är halvfabrikat enkelt att ta till. Och inte livsfarligt heller.
• Plötsligt är ALLA kvällar bokade av barnens olika sporter. Ingen är mer glad över det än jag som vill att rörelse ska vara en naturlig del av livet för mina barn, men mer går inte att få in i schemat. Dom blir dock allt mer självgående här.
• Barnen har och förblir ha min högsta prioritet, men utan tid för mig själv skulle jag aldrig vara den där “lekfulla och glada” mamman som jag vill. Därför måste jag även ge mig själv möjlighet att fylla på med energi.

Känner du igen dig i någon av punkterna om föräldraskap? Antingen före-, efter du själv fått barn, eller både och. Vore kul att höra, så skriv gärna i en kommentar.

Men ibland stämmer allt, eller åtminstone de flesta av punkterna på lista 1. När man plockar bort saker som stress, trötthet, “borden” och hamnar på ett lika häftigt ställe som det du ser på bilderna. Där lekfullheten lockas fram.

I torsdags hämtade jag Junior och Jonna tidigt från skolan så att de fick följa med mig på jobbet. Den här eftermiddagen att testa JumpYard i Nacka till en artikel. Du kommer alltså kunna läsa mer om det på SportHälsa, men här en liten personlig sneak peak.

Överdriver inte när jag säger att jag skulle kunnat stanna i timmar. Hoppa på de stora trampolinerna, ner bland skummgummikuber, klättra, köra hinderbanor, hänga i ringar..

..brottas som gladiatorerna, spela virtuella spel och fylla på med ny energi i cafét. En gigantisk lekplats för alla åldrar.

Roligast?

• Jonna: “Att klättra!”
• Junior: “Att hoppa bland kuberna!”
• Jag: “Att studsa HÖGT på trampoliner! Känns som att flyga..”

Nästan alla bilder är tagna av bästa Derin som du ser på bortersta trampolinen. Underbart att få en rolig eftermiddag med henne, två andra kollegor och barnen.

Vi var ett helt gäng från kontoret som åkte dit med/utan barn. För som du ser (och som jag inledde med) – man måste inte vara liten för att leka och inte heller leka om man inte har lust.

Det får avrunda det hela. Rekommenderar i alla fall JumpYard och att vi (framför allt jag) ska tagga ner i våra föreställningar hur saker och ting kommer vara. Vi vet inget förrän vi själva är i skorna. Kram och hoppas du får en härlig helg! /A

Fler lästips om föräldraskap

• Att vara förälder 2019
• Vanliga utmaningar som förälder – och mina lösningar
• Heltidsjobb, barn och blogg – hur pusslas träningen in?
• Meningen med livet, träningen och föräldrarskapet
• Konsten att räcka till som flerbarns- och idrottsförälder