”Idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”.
Kollar klockan: 5.32!! Vore bra om jag kan sova lite längre.. kan inte. Får en lång dag ändå.
”Idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”.
Kliver upp, snubblar över Lo och tittar ut. Börjar bli mörkt om mornarna nu. Mysigt.
”Idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”.
Klappar och släpper ut gosedjuren, sätter på kaffebryggaren, går på toa och möter min blick i spegeln. Provler.
”Idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”.
Det är ju söndag för 17! Slår mig ner med mobilen. Vrider och vänder på bilder, filmklipp och ord. Hm. Postar inlägg om podden i olika kanaler mellan tuggor och kaffeklunkar. Fastnar. Filar.. äh duger. Som budskapet i nya avsnittet också lyfter.
”Idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”.
Borstar tänderna, drar på löpskorna, UT. Sätter på veckans release radar-lista på Spotify, småjoggar igång kroppen på genvägsstigen, funka fortfarande och fortfarande ljum vind mot låren. Kort därefter: regn. Befriande.
Känner du dig övertygad? Kan ens ”bästa dag” se ut så här? Eller bästa morgon, som mitt exempel. Ja. Enligt ytterligare en klok fras ur ”Ett bättre liv – att förändras en tanke i taget” med Kay Pollak, som jag tipsade om förra veckan om du minns? Han menar att vi VARJE dag ska tänka ”idag ska bli den bästa dagen i mitt liv”, gärna flera gånger om, eller andra positiva saker om oss själva/det/dom vi möter. Öva upp en felprogramerad hjärna tills det blir vår nygamla sanning, för ingen av oss föds med låg självkänsla eller olika rädslor som hindrar oss att vara/känna/göra det vi vill. Bara våra tankar.
Kanske provocerande, att du skulle tänka ”bästa dagen i mitt liv” om du precis fått sparken eller en livshotande sjukdomsdiagnos och det är inte heller vad Kay Pollak menar. Att vi aldrig ska känna oss arga, lessna, besvikna. Bara att många av oss ofta kan styra vår vardagslycka med tankar och att vi själva ska välja stunder att sörja, istället för att vara offer för omständigheterna. Du äger alltså dina känslor via dina tankar, både befriande och jobbigt att behöva ta ansvar.
”Varje tanke du tänker påverkar hur du mår. Om du blir störd, irriterad och olycklig – eller lycklig”
Extremt intressant tycker jag och jo – det funkar i praktien också! Jag sprang t.ex. min runda där i regnet i morse, som ändå var ”rätt varmt och skönt”, istället för med ett surt ”typiskt att det kom en skur precis när jag gett mig ut”. Är långt ifrån fullärd (orimligt) men övar och har redan fått flera upplyftande aha. Medan många – kanske du – tränar för att utvecklas fysiskt, tränar jag för att invecklas mentalt haha, men tillbaka på jorden: här lite annat från veckan som varit.
Offer v.s. tankekraft – veckans träning och vardagsrapport #142
» Träningen har varit riktigt givande i veckan. Jag blir som barn på nytt när ett rep och bollar åker fram i crossfitboxen, men även mina egna pass har levererat. För att fortsätta på tråden du fick ovan, ofta är det hur närvarande jag är som avgör om träningen varit ”bra” eller inte för mig. Fokus på kroppen, coachens instruktioner, polare, miljö och musik runtomkring. En slags ”meditation i rörelse” om du förstår hur jag menar? Som spiller över på den fysiska prestationen.. mer om det under punkten nedan.
Veckosummeringen:
- Måndag: crossfit
- Tisdag: löpning, lugn jogg
- Onsdag: styrketräning, fokus underkropp
- Torsdag: crossfit, varav lång del rörlighet
- Fredag: vila
- Lördag: styrketräning, fokus överkropp
- Söndag: löpning, backintervaller
» Jobbet har inte alls varit så glädjande som det ser ut här. Tråkigt besked angående ännu en kollega ska lämna företaget av olika skäl, vilket känns supertråkigt. Vi har jobbat ihop ända sen jag började på SportHälsa 2017 och successivt blivit allt närmare vänner. Småsnack och skratt jag kommer sakna massor, men tröstar mig med att ingen av oss går upp i rök. Det GÅR att ses utanför kontoret, även om det såklart är enklare när det är en vardagsrutin.
Desto roligare: att vara igång med podden ihop med Bella efter sommaruppehållet. Den här veckan om ”meditation som medicin” ihop med återhämtningsproffset Sara Emilionie, bl.a. utbildare i andning, mindfulness och yoga. Vi snackar stress, oro, ångest och verktyg som kan hjälpa dig att lindra det. Lyssna gärna!
» Ungdomarna var hos Jonas med jämna påhälsningar och samtal via telefon. Hugo har rapporterat från Boden och en vecka på fält. Mitt modershjärta smälter av glädje och stolthet över att höra hur bra allt går. Utmanande, ja, men han fixar det och låter positiv på rösten. Nu längtar jag redan till nästa helg då han kommer hem en liten sväng. Undansparad lasagne väntar i frysen, hans favoriträtt av dom jag kan laga.
Resten av ligan ser jag.. snart! Dom har också rapporterat från 1a skolveckan på terminen och verkar trivas. Även sportandet är igång, iallafall Juniors innebandy, Jonna har tyvärr valt att sluta med thaboxning för att gymma på egen hand. Och det GÖR hon verkligen! Idag skickade hon filmbevis och ringde för att stolt berättade att hon sprungit sin 1a mil, ”utan att stanna”. Ännu ett skäl att smälta av lycka för hennes skull och jag hoppas att det inte var mitt Instagraminlägg som stressat henne. Men så länge det gett henne positiva känslor – plus trygghet inför Tjejmilen – ser jag det bara något bra. Shit vad kul det ska bli att springa ihop på lördag.
» Måendet. Mäkligt ändå. Hur ljust allt kan kännas en dag, medan andra kan vara så kämpiga. Egentlligen inte så konstigt om vi tar Kay Pollak´s visdom igen. När hjärnan är trött eller stressad är det svårare att sortera bort negativa tankar och se det positiva – som alltid går att hitta. Kom ihåg det när det känns som att ”allt går emot mig” och ”jag är helt värdelös” – det är ofta hjärnspöken, snarare än fel på omständigheterna.
Andra gånger mår jag som bästa av att inte tänka alls, så det har jag också gjort i veckan. Att öva sina tankebanor kräver sin kraft, så att släppa allt snusförnuft en stund kan också vara nyttigt.
» Övrigt? Nya naglar i nyans av blåbär/plommon. Och unnat bl.a. unnat mig sushi, pratpromenader med vänner och familj, oeffektiv sofftid framför serier, tidiga kvällar och böcker som sagt. Annars har jag inte mycket mer att lägga till, har du?
Hur mår du och hur har veckan varit? Skriv gärna och berätta i en kommentar, kram! /A
Hej Anna! Kommenterar sällan (typ aldrig) men vill tacka för din fina blogg. Jag har följt dig länge, och uppskattar det personliga tilltalet och ditt bjussiga sätt! Dina vardagsinlägg är en favorit! Ha en fin vecka! Kram från Maria (också exil-jämte i förskingringen)
Hej Maria! Glad att du skriver NU och att du gillar mina (ibland virriga?) inlägg. Dina ord värmer.
Tack snälla och önskar dig detsamma!