Godmorgon från Kännåsen! I måndags kväll kom vi fram till den lilla byn som ligger en mil utanför Östersund. Som alltid efter längre frånvaro slås jag av hur vackert Jämtland är, speciellt nu när allt blommar, och Kännåsen är så mysigt. Du kan föreställa dig Bullerbyn fast omringat av fjäll. Med röda trähus varav min vän Kattis med familj bor i ett och nu även fullt av familjen Lissjanis, utom Hugo. Han sover med fotbollslaget på Lillsjöskolan som ligger nära planerna där många av matcherna i Storsjöcupen spelas. Ska berätta mer om cupen senare, nu vill jag visa upp hur fint vi får bo ett par dagar.
Gärdsgårdar runt gårdarna, dikeskanter fulla av vilda blommor, kor och hästar några hundra meter bort. Trivsamt, lugnt och sagolikt vackert. Vardag för Kattis, Erik och barnen, precis så som jag också såg på min hembygd som barn, men det blir det ju överallt när även vedlass och trasiga bilar ska vägas in. Att leka turist i sina egna barndomstrakter är en helt annan sak, ett lyxigt sätt att återuppleva allt, och här blir vi verkligen väl omhändertagna.
”Ska jag ta bilen och skjutsa dig så att du hittar på löprundan i morgon?” undrade Kattis redan första kvällen vi kom. En vän som känner mig utan och innan, som både har koll på att jag älskar att springa och har dåligt lokalsinne. En vän som vill att du har det bra, som inte ifrågasätter och du kan vara dig själv inför med alla dina brister. Och styrkor.
För min del räckte det att komma ut en sväng på morgon, andas och känna friheten i starka steg – VAR jag sprang spelade mindre roll. Det blev 4 kilometer åt ett håll, sen vände jag och sprang hem. Vägen ser ändå annorlunda ut åt andra hållet och ofta halvblundar jag och njuter med ansiktet mot solen. Då ser jag ju ändå ingenting, men det värmer i hjärtat att Kattis är så mån om mig.
En vän jag önskar bodde närmare Stockholm men samtidigt inte. Vi är bra vänner men samtidigt extremt olika. Hon skulle bli galen i stan och jag vill att hon har det lika bra som jag av att ha storstadspulen nära. Dessutom, oavsett hur länge vi varit ifrån varandra känns det som igår när vi möts och jag är glad att ha ett själ att besöka Kännåsen.
Även Junior och Jonna har hittat två vänner i Kattis barn. De är i samma ålder och leker jättebra. I vanliga fall blir det en hel del syskonbråk mellan tvillingarna, men ihop med andra är de mer sams. Det är därför många gånger lättare att ha 8 barn hemma än 4, för det mest krävande är inte det praktiska utan alla konflikter tycker jag. Just nu är det bara stackars Hampus som saknar jämnårig kompis, men han hänger mycket med pappa på fotbollsplanen.
Nu blev det mycket prat om vänner, men det är något jag under alla blöjåren underprioriterade och nu insett hur mycket jag behöver. Pusselbiten som fattades mig. Kattis är den vän jag känt längst, sen gymnasietiden här i Östersund, men nu har jag även många nya vänner genom bloggen och träningen.
Hur viktigt är vänner för dig? Har du dem nära eller ses ni bara några gånger om året, så som jag och Kattis?
Vad vackert. Jämtland är fantastiskt. Vänner är otroligt viktiga, de närmaste håller jag hårt om hjärtat. Vi pratar flera gånger i veckan men kanske att vi ses på flera veckor. Men ändå, ändå är allt som det ska vara när vi ses. Så underbart!
Ja Mari, det är väldigt vackert året om och varje årstid på sitt sätt.
Visst är det underbart med såna vänner. Som du kan slappna av men, vara dig själv och prata om allt med – oavsett hur långt mellanrum det blir mellan gångerna.
Jag har olika vänner för olika behov.
Mina två äldsta vänner träffar jag allt ifrån en gång i månaden till två gånger/år. Men vi tar liksom alltid vid där vi är, och jag vet att vi alltid finns där för varandra.
Annars så har jag mina ”vardagsvänner” varav en är den jag står närmst. Hon är den som tar del av allt det vardagliga i mitt liv och vi försöker ses varje vecka. Sedan har jag ytterligare några som jag träffar då och då, på regelbunden basis 🙂
Jennysen – visst är det skönt med vänner som de du beskriver. Och att olika vänner matchar olika sidor. Glad för din skull 🙂