Godmorgon! Hur känns livet och träningen? Är du en av alla tusentals som sprang lopp i helgen? Som hela sommaren sett ditt mål framför dig och… nu är det över! Eller fortfarande framför dig, Lidingöloppet eller Stockholm Halvmaraton?
Ok, nu är ett lopp för oss motionärer inget livsavgörande eller som för en idrottare – en viktig del av karriären. Men för många, inklusive mig själv efter en Svensk Klassiker 2013, kändes det tomt efteråt. När endorfinerna och lyckoruset lagt sig. Som att min träning plötsligt tappade fokus.
Efter det har det blivit många fler lopp och inför varje har peppen ökat ju närmare jag kommit, men även stressen. Hur mycket jag än intalar mig att ”jag springer bara för att det är kul” så vill prestationsnisse puscha mig. En positiv egenskap, att alltid göra sitt bästa, men inte om pressen från livet i övrigt redan är övermäktig som den är. Som jag skrev då jag ställde in Helsingborg Marathon, det gäller att prioritera om det blir för mycket av allt.
Har du sikte på drömjobbet? Eller ett ruschigt liv med familj och brist på möjligheter att återhämta dig? Då kanske prestationsmål med träningen inte är rätt för dig. Just nu.
Fortfarande kan jag gräma mig över att ha missat upplevelsen vid Helsingborg Marathon, men samtidigt känner jag mig fri nu. Jag missade målet men springer vidare. Träningen inför loppet sitter i benen, jag är i god löpform men har inte den minsta press på mig själv. Känner jag för att gasa gör jag det, annars bara springer jag för att jag älskar känslan. Mållös men meningsfull.
Igår morse ett varv i Lill-Jansskogen. Så skönt nu när det är lite svalare på morgonen men ändå sol. Gulnande löv och på vägen hem – ett ljus som får industriområdet i Norra Djurgårdsstaden att skimra.
På skolan jobbar vi nu med projekt och pratade bland annat om skillnaden mellan mål och syfte.
- Mål: Är mätbara och tidsbestämda. Innebär avgränsningar, att du måste välja bort andra saker. (Mer om att träna mot olika mål här).
- Syfte: Behöver inte vara mätbart. Mer en vision, anledning till att du gör saker.
Just nu har jag inget direkt mål med min träning, men ett klart syfte: att känna mig stark, både under träningen, efter och på sikt. Att få energi inför dagen och att kroppen ska hålla för ett långt liv. Det spelar ingen roll om det är vid löpning, styrketräning eller annat. Kan låta torrt och tråkigt, jag älskar äventyr och utmaningar, men spar dom tills jag fått ordning på övriga bitar i livet.
Slutsats av detta? Sätt gärna mål – det är motiviationshöjande, spännande och utvecklande, men tänk inte att du blir lyckligare när du är framme. Kanske starkare och snabbare av all träning, men på sikt är det förmågan att ta till vara nuet, vardagsguldet, som är nyckeln. Resan är målet.
Tränar du mot ett mål eller av ett syfte? Det ena går ihop med det andra, men vore kul att höra hur du tänker. Ditt ”varför” med träningen.
Fler lästips om mål:
Åh äntligen har jag fått någon som sätter ord på min träning. Jag ska springa Lidingöloppet 15 km för tredje året i rad och de flesta jag pratar med undrar vad jag har för mål tidsmässigt denna gång ”nog måste du bättra tiden med någon minut”
För mig är det helt oväsentligt!
Jag har ett solklart syfte med min träning däremot!
Att känna att jag orkar och att ha roligt under tiden.
Tack för en peppande blogg!
Berit – heja dig! Att tycka träningen är rolig måste ändå vara det allra bästa för att aldrig lägga av. Stort lycka till på Lidingöloppet, skit i klockan och njut av stämningen! 🙂
Jag har nog mer ett syfte med min träning.
Klarar inte uppstyrda träningsscheman (inte ens de få gånger jag har ett mål) utan att går alltid på känsla. För att bli stark, uthållig och för att jag tycker det är roligt/skönt att röra mig.
Sedan kan ett mer uppstyrt mål, då och då vara kul.
Men som sagt, även då måste jag kunna se mitt träningsupplägg som flexibelt. Annars låser det sig mentalt… 😛
Alla är olika där & det tror jag beror på vilken personlighetstyp man är & hur hög stresströskel man har. Jag som du vill kunna vara flexibel & slippa prestationspress, men tränar ändå gärna mot förbättring (utan att vara tidsbestämt).
Huvudsaken du tränar & mår bra så spelar det ju ingen roll, men ibland är det intressant att tänka till över varför vi gör saker & ting.
Syftet med min träning är att sträva efter en god hälsa och att må BRA, balansen du vet. Den balansen som funkar för mig. Detta oavsett om jag har ett mål jag strävar efter. Men hm, att syftet är att träna för att må bra och finna balans, det är väl ett mål i sig? Så egentligen har jag ju alltid ett mål att sträva efter. Kanske vissa gånger mer specifikt än andra, exempelvis nu när en halvmara i Skåne och Tjejvasan stundar…. 🙂
Mari – mål ska vara tidsbestämda, så jag skulle säga att hälsa mer är ett syfte. Men halvmara & tjejvasan är tydliga mål. Det ena utesluter ju inte det andra 🙂
Anledningen till att jag tränar är många. Dels så vill jag känna mig stark, pigg och orka med vardagen med jobb, 3 barn, hem och vänner. Dels så är det ett måste med träning, då jag har diskbråck i ländryggen och även en bröstrygg med ihopsjunkna diskar.
Jag har svårt att sätta ett konkret mål med min träning, som att klara av att lyfta x antal kg i marklyft, för målet är att må så bra som möjligt, med så lite värk som möjligt, orka med allt jag vill göra och hitta balansen med allt.
Även med maten förstås…
Jag har sett skräckexempel på människor som inte insett att de måste ta tag i sitt liv och som bara har sjunkit djupare och djupare ner. Det är inte lätt alla gånger men jag är alltför envis för att ge upp och jag både vet och känner att kroppen mår så mycket bättre av att röra på sig, än att bara vila, när man har ont och mår som sämst.
Alla kan träna, det gäller bara att hitta det som passar en bäst! Många ger upp när de t ex får ont i en arm. Jag tänker mer ”ok, då tränar jag ben idag”!
Känner jag mej dålig i ryggen, kan jag alltid träna armar och mage. Och kanske ben också:)!
Tyvärr får man ju höra ibland, att ”du som tränar så mycket kan väl inte ha ont!”
Det är ju precis det som är anledningen till att man tränar, att man ska slippa ha ont. Ibland gör man misstag i träningen, som man får lida för i flera dagar, men lika ofta så mår man mycket bättre dagen efter, vilket gör att det är värt att fortsätta.
Petra – det gör mig glad att höra att du hittat ditt stora ”varför” & mår så bra av din träning. Och jag tror många kan behöva tänka om & lägga fokus på det positiva du får av att träna snarare negativa konsekvenser av att inte träna. Det blir liksom roligare och mer motiverande då 🙂
Bra jobbat – fortsätt ta hand om dig som du gör!
Hej. Vilket klokt inlägg om mål/syfte nu börjar jag nog få ordning på mina tankar. Jag började att träna ordentligt för 2 år sedan med mål att gå ned i vikt. Allt gick så enkelt, motivationen var hög och kilona rasa. Jag fick hjälp att komma över mentala spärrar om att jag inte kan gå på gym. Älskar idag mitt gym, stortrivs. Men runt jul hände det säker som påverkade mig oerhört psykiskt, en tuff tid under hela våren som gjorde att jag mentalt valde bort träningen, tyvärr då den har en positiv inverkan.
Efter att ha läst massor i din blogg känner jag mig sååå sugen på att börja träna och hitta tillbaka till en hälsosam livsstil igen.
Och nu har jag förstått att jag ska inte ha högt uppsatta mål utan mitt syfte är nu att jag ska må bra, känna mig stark & få energi.
Men hur ska jag ta mig i kragen och börja? Tänker att jag ska gå en promenad men går ner i tvättstugan istället. Ska åka till gymmet men oj kylen är tom. Hittar alltid en ursäkt.
Tusen tack för en fin blogg. 💖🌞😊
Mia – låter jobbigt med din mentala spärr och jag hoppas att den släpper. Det finns ALLTID andra saker att göra, men de kan vänta. Jag tror du kommer må kanon om du väl får in träningen som vana igen. Läs gärna mina kom-igång-tips som kanske kan vara till hjälp om det är motigt: https://annajonasson.sporthalsa.se/2015/08/10/10-kom-igang-tips/
Kram & lycka till! <3
Jag har nog mer ett träningsmål än syfte. Mitt mål är att ställa upp i en längdhoppstävling om 2 år. Jag började träna friidrott för två år sedan, då som 24-åring och har sedan dess tränat mot målet att kunna hoppa så bra så att jag kan tävla. Ett spännande och väldigt annorlunda mål som varit ganska så kämpigt. Samtidigt så känns det många gånger väldigt bra att ha ett sånt tydligt mål. 🙂
JHH – vad spännande! Ibland önskar jag också att jag hade gått in för att bli riktigt bra på en enda idrott istället för halvbra på många som nu. Önskar dig all lycka till med din längdhopp 🙂
Huvudet på spiken Anna! Tack för ditt kloka, välformulerade inlägg om skillnaden mellan ”varför man tränar eller varför man tränar”! När jag var yngre, inte hade några barn (en son på 1, + bäbis i magen) eller make att förhålla min träningstid till var det enkelt att sätta upp tidsbestämda mål som ”Göteborgsvarvet på 1,40” eller ”Stockholm maraton på 3.50” etc. Min disponibla träningstid var mycket större och mitt ego fick större spelutrymme, kan man nog säga. Idag tycker jag helt enkelt inte att det är värt att lägga all ledig tid på att minutiöst planera min tid efter en träningsplan. Därmed inte sagt att jag inte gärna tränar mycket eller ofta nu – men det har inte första prio och det är inte så viktig att träna enligt en förutbestämd mall. Ser det mer som en förnöjsam utmaning att effektivisera min nya träningsrutin med hårdare och mer varierade pass på kort tid. Efter dagsform och efter vad jag känner för just den dagen. För att jag mår bra av träning – blir gladare, snällare, lugnare, mer kreativ, får ett bättre självförtroende på alla plan. Men träningsmål finns det inga på samma vis längre. De löplopp som jag deltar i är bara någon slags krydda i vardagsträningen, som ger lite extra boost och inspiration. Men hur bra jag presterar just vid dessa lopp är mycket mindre viktigt idag än förr. För en person som jag som annars sätter höga krav på mig själv gällande alla jag ska prestera har detta nya sätt att tänka kring min träning verkligen varit avlastande, och befriande.
Tack för öppenhjärtig och fin blogg.
Hanna – ja, låter som att vi båda ändrat våra perspektiv & värderar andra saker. Och det spelar ju ingen roll så länge vi mår bra & är nöjda, eller hur? 🙂
Tack snälla, gör mig glad att du gillar bloggen <3