Våfflor får mig alltid att tänka på min farmor. Hon lever inte längre tyvärr, men minnet av hur hon stod i köket och åt av misslyckade våfflor medan vi satt vid bordet är så starkt. Farmor bodde i ett litet rött hus nedanför Lassebacken i Jorm där jag växte upp. Hon brukade ofta bjuda ner oss på våfflor men hade aldrig ro att slå sig ner själv vid bordet. Ville passa upp på oss och bullade upp med rårörda hjortron, hallonsylt och annat gott tillbehör som hon själv plockat. Min älskade farmor. Som vävde mattor på löpande band, gav oss mysiga raggsockar i julklapp varje år (som åker fram varje höst), så kreativ och pigg fram till de sista 5 levnadsåren. Farmor Siri med världens största hjärta ♥
Jag saknar henne. Men jag tror hon ler därifrån hon är åt mycket som händer i mitt liv. Barnboken om Dante skulle hon älskat, hon lika kreativ som mig. Hon skulle älskat att rå om barnen som blivit såpass stora att de går att ha med på skogspromenader, berätta historier från förr för och lösa korsord ihop med. Hon skulle ha älskat att bjuda dem på våffelhjärtan.
Nu får min egen mamma ta över våffelgräddandet istället, mormor Kerstin. Och jag.
Igår kväll gjorde jag frasvåfflor som länge varit ett önskemål från barnen, med min farmor i tankarna. Sen fick alla själva pimpa sin med valfritt tillbehör. Med sylt, grädde, bär och den här gången introducerade vi ännu en godisvariant – nutella.
Den nötiga chokladkrämen smälte på de varma våfflorna, nästan som de bananpannkakor du kan köpa i Thaland. Har du smakat dem?
Jag gjorde det för många år sen vid en Thailandsresa. Det var det som inspirerade mig till att fylla min med banan, kokos och nutella. Typ banana split i våffelform. Supersmarrigt!
Har du inte köpenutella hemma kan du göra egen. Här hittar du mitt recept på hemgjord nutella och till den ett par mumsiga våffelrecept:
Godisvåfflor. Ännu en grej min farmor skulle ha älskat. Och kanske du?