Som jag nämnde var det ett tag sen jag och min löparkompis Jennie sågs för en springtur. Hon har sitt, jag har mitt, och båda reser endel. Men igår matchade våra agendor äntligen och vi möttes utanför Kampementsbadet för en löpdejt. Här en tbt till årets härligaste…
Det hade snöat och blåst hela natten, men vädret blev snarare en extra sporre för två löpglada jämtar.
”Jag känner mig mer levande i snöstormen” sa Jennie och jag höll med. Det är något speciellt att bemästra vädergudarna och stånga sig varm i blåsten. Förmodligen en levnadsinstinkt från våra förfäder som gör dig extra stark?
Dessutom stjäl snöbyarna fokus från det jobbiga. Både jag och Jennie har prioriterat styrketräning mer än löpning under hösten, därför var det inga lätta löpsteg och andetag. Det var länge sen jag kände mig så flåsig, men samtidigt tekniskt stark och full av energi – extra mycket i snö och sällskap av någon jag tycker om.
Vi joggade på, ibland med höga knän genom drivor. Pratade om livet och blev nästan besvikna att nyheternas klass-2-varningar visade så klent motstånd. Istället blev det en ovanligt vacker vanlig mil.
Som i en vintersaga med snöklädda träd längs Djurgårdskanales välskottade promenadväg. Jag och Jennie skrattade åt att Stockholms Stad prioriterat att röja så noga på Kungliga Djurgården, medan bilvägar och trottoarer i stan fortfarande är oplogade. Men det är klart. Löpkungar gör mycket gott. För sig själva och därmed annat folk..
Har du varit ute i snöyran? Gillar du snölöpnining? Eller är det barmark hos dig?
Vilken härlig tur. Och så underbart att ni tog med vintern hem från Jorm 🙂
Ja Mari, så kan man se det! Nu är även Stockholm gnistrande vitt 🙂
För min del blir det mycket cykel på Trainer hemma i värmen nu när det är vinterland 😃
Jasså Linda, du gillar inte att cykla ute i snön 😉
Nä, all typ av träning är inte så bra i snö, men jag tycker ändå det är härligt att vara ute. Så ljust och vackert!