Premiärloppet av Tjejmilen 21K – race report

”Jag ska bara ta det lugnt och njuta av stämningen..”

Jo tjena. Tro inte på mig när jag säger sådär och det vankas löplopp. Det är bara ett sätt för mig att lura min inre prestationsnisse, vilket funkar varje gång. Men även om tävlingshornen växte ut och jag sprang mitt snabbaste, lyckade jag hålla ett tempo där jag samtidigt kunde njuta av sol, flow och gemenskapen med övriga löpare. Så här såg loppdagen ut.

Tjejmilen 21K – race report


Till skillnad mot Women´s Health Halvmarathon samma tid förra året, då morgonen inleddes med gårdsstädning och cykling i hård motvind till start, fick jag skjuts av Jonas ut på Djurgården. Det sparade energi. Och mer fick jag av solen och glada medtävlanden. Vid Plan Sveriges tält kittades jag med en ännu snyggare rosa t-shirt och träffade Maria – min bloggkollega på SportHälsa. En supercool tjej som även tävlar i Strong Women och som också har Stockholm Marathon i sikte. Nästa helg ska vi springa ett superlångt långpass ihop, så du kommer få träffa Maria mer här i bloggen.

Vid starten träffade jag även på Helena som också sprang för Plan. Vi ses nästan bara vid olika löplopp, men jag hoppas vi får chans att prata mer vid annat tillfälle. Nu var det springa som gällde, speciellt för Helena som gjorde en kanonprestation med sitt livs 2a snabbaste halvmara. Grattis grymming!

Jag och Maria. Inte lika snabba som Helena, men lika glada! Båda var inställda på att springa med en lätt känsla, vilket lyckades bitvis.

Djurgården är inte så flackt som man kan tro och från starten på Biskopsudden gick det segt uppför. Annars kände jag mig som hemma längs banan där jag springer majoriteten av mina långpass. Och även om det kan verka tråkigt att springa två varv på samma sträcka som vi gjorde, har det sina fördelar att veta hur banans andra hälft kommer se ut. Var en kan springa på och var det är bra att spara på krafterna.

Stödet längs banan var också fint.  Många var ute och njöt av solen, stämningen och hejade på alla löpare. En du kan lita på att alltid peppar gärnet, den här gången även hans mamma, är skyltmannen. Här med en härligt vårig skylt. På bilden ser du även ryggen på mitt sällskap längs nästan hela loppet – tjejen i blått. Ibland var jag lite före, ibland hon och på slutet spurtade jag om, men väntade in henne i mål. Även om vi inte pratat under loppet var det som ett tyst, vänskapligt band mellan oss. Vi var så jämnsnabba och det underlättade att ha henne som min personliga farthållare. Hon instämde när jag haffade henne i målet för att tacka och gratta till insatsen.
Resultatet? Över förväntan. Jag har som bekant inte sprungit lika mycket i år som jag brukat förr, men ändå kom jag i mål som 156e tjej (av ca 1900) på tiden 1.46. Därmed två minuter snabbare än förra årets halvmarathon, trots träningsvärken i framsida lår. Det gick faktiskt bra att fokusera mer på kraften från höften, baksida lår och rumpan. Jag drack vid nästan alla depåer och gick in i ett flow med musiken i mina lurar. Och mentalt hjälpte det att dela upp loppet i ”nu har jag sprungit ¼, nu ½ och med bara 1 km kvar kan jag spurta”. Bäst av allt med banan var att den slutade med nedförsbacke, så det var ”bara att rulla” i mål.

Lätt blir det sällan på ett lopp, även om jag lyckades hålla ett perfekt tempo för att aldrig få för hög puls eller illamående. Och att jag hade krafter kvar att spurta på slutet ser jag också som ett bra tecken på att mitt träningsupplägg och uppladdningen varit bra ändå. Fint både träningsmässigt och för självförtroendet inför min marathon. Dessutom bra att jag fått testa ut skor inför den dubbla distansen 2 juni. Kan bli dessa Saucony Triumph. Jag som ofta springer i betydligt mindre dämpade skor liksom studsade fram på den tjocka sulan och har inte ont någonstans, mer än lätt trötthetskänsla i musklerna förstås.

Visst är priset fint också – armbandet! Perfekt för mig som så sällan köper smycken. Men mest nöjd är jag med hur rolig dagen var, min insats och att få representera Plan International Sveriges viktiga arbete för barns rättigheter ännu en gång.
TACK för alla hejarop i mina sociala medier och längs banan. De gjorde verkligen skillnad för humöret och krafterna! ♥
Idag är benen mosiga och hungern extra stark, men i övrigt känner jag mig fräsch. Att inte ha ont i mitt knä eller andra skavanker mer än träningsvärk gör mig extra glad. Kanske hjälpte den lugna promenaden hem till Gärdet från Biskopsudden till att transportera bort slaggprodukter. Och att jag var snabb att fylla på med energi efteråt, under kvällen och även nu! Brakfrukost nästa, sen aktiv vila av benen ute i solen med barnen. KRAM och ha en skön söndag du med! /A

11 Comments
  1. Haha stor igenkänning på det där njutarsnacket innan. Lyckades säga det både i en intervju i startområdet och i Helsingborgs dagblad inför Höganäs halvmaraton igår. Sen kom tävlingshornen och så glömde jag att lukta på blommorna och titta på utsikten 🤣

  2. Grattis till loppet – jag sprang in på 1.49.55 (enligt min klocka 1.49.43 och den litar jag på😜) – hade som mål att ta mig runt och gjorde jag under 2 timmar skulle jag vara nöjd. Så under 1.50 känns ju grymt. Mitt första halvmaraton gav mersmak – dock ej mot maraton utan fler 1/2maror räcker gott. Inga större krämpor idag – lite öm på en tå. Ser framemot att få följa ditt Sthlm maraton. Hälsningar fr Östermalm – men snart drar jag och dottern norrut till Svall igen. Kram ❣️

    1. Tack och detsamma Joanna! Härligt att det gick så bra för dig med. Jag tycker också att en halvmara är bra distans, men nu råkade jag få en startplats till Stockholm Marathon och det blir också kul.
      Hoppas ni har haft det bra här!
      KRAM

    1. Ja, det var kul att ses! Du får gärna komma med förslag. Jag har ”bara” Stockholm Marathon att planera löpningen kring och är säkert mer flexibel än du som reser/kör ultra 🙂
      KRAM!

Leave a Reply

Your email address will not be published.