”Show don´t  tell” eller behöver du klarspråk?

”Show don´t  tell” eller behöver jag förklara mig?

Som #tbt återblick till ett inlägg jag skrev för några år sen, om alla budskap i våra sociala flöden. Bilder på kroppar med klartext om hur de ska ”älskas, oavsett form” – eftersom missnöje är vanligare? Att vi måste upprepa hur våra ärr och tyngden i ryggsäcken har en historia som gör oss unika – därför värdefullt för vår identitet. Att vi ska påminna oss om att inte jämföra oss med varandra – eftersom alla har fullt upp med sitt eget gnag. Att vi ska satsa på våra drömmar, utan rädsla att misslyckas – eftersom det också gör oss starkare. Att vi ska ta hand om oss själva med en personligt dos rörelse, mat och vila – men utan att ”hälsohetsa”. Att vi ska våga sticka ut, men ändå se det fina i ”lagom” – för hälsans skull.

Ja, det blev långt det där, men tror du förstår poängen. Mycket av alla budskap om vad vi ”ska” är ju egentligen självklarheter – eller BORDE vara det, men är det kanske ändå inte. Eftersom så många (inklusive jag) ofta tjatar om det i våra olika kanaler. Och kan det bli för mycket? Så att vi istället blir ÄNNU mer fixerade? Att dom som redan mår bra tänker att ”jaha, alltså borde inte jag heller vara nöjd”. Eller – finns det ens helt nöjda människor? Jo..

..barn! Förhoppningsvis. Och ofta upp till en viss ålder då medvetenhet om sin egen tillvaro, kropp och annat kommer – från omgivningen. Innan dess är det just nedanstående dom suger åt sig av..

Show don´t tell..

..eller lägga fokus på det positiva och leva som man lär. Jag försöker så mycket jag kan – att visa det jag står för utan att behöva förklara (om det inte är ex. en övning förstås), för mina barn och dig som följer mig här och där. Men räcker det tycker du? Behöver jag tala klarspråk om att jag ”älskar min mage, inkl. åderbråck, överskottshud och ärr efter kejsarsnitt och rectus diastas-operationen” varje gång jag lägger ut en bild där den blottas? Eftersom den gett mig så mycket. Eller att ”jag åt också en glass tidigare” för att kunna lägga ut en bild på ett äpple utan att ”hälsohetsa”. Eller att ”jag har vilodag i morgon” för att inte ”träningshetsa”? Kanske.

Klarspråk

Jag ser en enormt fin respons hos dom som verkligen skriver klarspråk, alltså så det tydligt framgår vad syftet med bilderna är. Alla tolkar vi ju olika och vissa saker tål att upprepas 1000 gånger om. Och hur vi läser en bild kan ju även variera under en viss period i livet, eller till och med från dag till dag.

För det är ju så de flesta av oss funkar – när de basala behoven av sömn, mat och kärlek är tillfredställda spelar yttre faktorer mindre roll. Du är nöjd och tillfreds med dig själv och livet, stolt över den du är. Bryr dig mindre om ”det du inte har, kan eller hur du ser ut”. Inte ett skit kan få dig ur balans, för du mår bra och känner dig älskad.

Bilder från i helgen då Jonna och jag badade och myste vid Fågelöudden på Lidingö, långt ifrån några problem i sikte dom timmarna.

Känner du igen detta? Då du är skör och mer mottaglig för det som gör dig ännu svagare – och tvärtom. Och jag tänker att den förståelsen kan kännas fint, liksom att vi inte är ensamma om att måendet går upp och ner. Därför en repris till några inlägg jag själv gillat och rekommenderar:

5 läsvärda blogginlägg för självkänslan

1. Letar vi fel så kommer vi att finna dem… 

Aldrig är vi tillräckligt smala, rika, tränade, framgångsrika, har städade hem eller väluppfostrade barn. Aldrig har vi bästa betyg, finaste kläderna, lyckligaste dagarna eller bästa förhållandet. Vi når aldrig fullkomlighet i att äta rätt, sova tillräckligt, träna rätt och meditera så som vi vill. Det är ju ganska härligt att leta efter det där vi kallar ”perfekt”. Eller? 

Hur skulle det vara om du var perfekt precis som du är? Om det du kallar misstag faktiskt formar dig till det du är idag? Om det som du skäms för gör dig till en stark och unik människa? Kanske det hela sitter i att du inte ger tillräckligt med cred till vilken fantastisk människa du är genom att vara dig själv? Tänk om du är alldeles perfekt genom att vara just du? 

Så här skriver SportHälsas bloggare Camilla i sitt inlägg ”Vad du än är så är det okej”. Läs vidare för mer klokheter.

2. Utan skam i kroppen

”Förordningar och rekommendationer om hur vi bör agera finns det som sagt gott om. Desto färre goda råd finns där ute om hur en ska kunna sålla bland dessa, då råden inte tar någon som helst hänsyn till vad din mening med livet är”.

Meningar ur Lorena Gustavssons artikel på Tyngre.se som handlar om att många som lever strikt kan vinna på att släppa tyglarna lite. Våga må bra och tacka ja!

3. Jag är en hycklare

”Så, det är väl lika bra att vi klargör det: jag är en hycklare. Ofta uppmanar jag till en sak medan jag själv gör något annat. Och det tycker jag faktiskt är okej, för jag behöver inte vara perfekt. Även om jag själv kanske vet vad som är bäst i en särskild situation så är det inte säkert att jag kan, orkar eller vill göra det. 

Jag tycker alltså att jag får uppmana er till att acceptera era kroppar, även om jag inte jämt och ständigt går runt och är helt nöjd med mig själv.”

Några rader ur Sara Dahlströms befriande inlägg. Går inte att läsa mer eftersom hon bytt bloggportal, men handlade om varför hon kommer fortsätta att uppmana dig till att älska din kropp, utan att själv göra det fullt ut.

4. Men BANTA då

”Det är inte att gå ner i vikt som är det svåra om det bara är vikten man stirrar sig blind på, det svåra är att inte ALLTID banta! Att inte alltid bygga upp för att sen riva ner. Att kunna leva! För, helt ärligt, vem vill leva ett helt liv på malda äggskal, vatten och enbart doften av nybakat bröd!?

Vissa pratar om den så kallade ”balansen”. Att träna och ”leva sunt” i veckorna för att sedan kunna gå fullständigt ”bananas” på helgerna. Eller inför och på semestern.”

Här hittar du SportHälsa´s bloggare Maria Lundqvist Bohrnertz raka och ärliga inlägg som utmanar din balans.

5. Save your fucks for magical stuff

”Det är sanslöst mycket jag uppskattar med att bli äldre – saker som alla som var äldre när jag var yngre berättade, men som man själv behöver få kom fram till – en sådan sak är att verkligen välja var du och till vem du disponerar ”your magic”. Du kan inte, jag kan inte, bli älskad av alla. Så välj att hålla din innersta cirkel nära och välj vem som får ta del av ditt glitter väl. Du är alla dagar i veckan värd att älskas för den du är. Precis så som du är.”

Jessica Clarén har en förmåga att med välvalda ord och fantastiska bilder sätta hammaren på spiken. Läs hennes inlägg här.

5. Och jag då?

Har jag något att lägga till? Jo, jag har också mina trötta dagar, även om jag lärt mig att analysera varför och inte klandra mig själv. Lärt mig att se något fint i de dagarna också, vilket alla kan lära sig. Och att inte straffa mig själv, snarare tvärtom. Belöna med det som får mig att må bra, i tanke och handling.

badkruka

Visst är det bra att ventilera sina svårigheter och hang ups, men jag tänker ofta att vi behöver flytta fokus från oss själva till allt det fina runt omkring – OCH belysa det för andra. Som naturen. Som allt du får uppleva. Som personer/varelser du älskar… fyll gärna på!

Hur tänker du om det här? Behöver jag (och andra) förklara oss mer för att vi ska hjälpa varandra och känna oss mindre ensamma med svårigheter? Eller går det att bygga upp ett klimat i sociala medier där ögonen och det vi gör är tillräckligt talande? Hur tänker du?

Kram! ♥/A

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras