”Livet är 10% vad som händer dig, 90% hur du reagerar på det..”
..enligt ett citat du hört förr? Där jag tänker att dessa 90% beror på dom 10% du har bakom dig. Vi kan därför reagera helt olika sätt samma specifika händelse. Jag beroende på min ryggsäck och mitt nuläge, du ditt. För att ge dig ännu en flummig inledning på veckodagboken, haha, men tror du fattar vad jag menar.
Tårar har växlat med njut, snö med solsken, tunga vikter med yoga, sympati och riv i gamla ärr med tacksamhet..
Ja du står dig själv och dina anhöriga närmast, som sig bör och som gynnar fler, men i det stora hela är vi rätt lika. Små och sårbara, men starkt enade inför livets storheter och orättvisor. Vackert att se.
Det jag syftar på är Elin Kjos bortgång och den enorma våg av kärlek i hela landet som du förmodligen också upplevt? Om det och annat från veckan berättar jag här..
Jojo mellan tårar och styrkelyft – veckans träning och vardagsrapport #92
» Träningen har jag inget nytt att berätta om, men fortsätter uppåt. Länge sen jag var så stark som nu och även bra tryck i löpningen. Så roligt! Måste ta hand om mina stela baksidor mer bara. Borde boka idrottsmassage igen, men stretch, rörlighetsträning och yoga hjälper. Älskar min träningsmix, kroppen med. Summeringen:
- Måndag: crossfit
- Tisdag: löpning – 10 x 2-minutersintervaller
- Onsdag: lugn, tung styrketräning
- Torsdag: crossfit med lång rörlighet
- Fredag: vila
- Lördag: yoga
- Söndag: strax löpning
» Måendet har som sagt växlat. Elins bortgång berör mig starkt. Även om vi inte var närmare vänner än via vår gemensamma bransch, att vi brukade ses vid olika event och i sociala medier. Elin var en sådan stark person, som ”levde hälsa” och GAV till sin omgivning, spred glädje, klokheter och livslust – in i det sista.
Det känns så fruktansvärt orättvist och tårarna kommer av bara tanken på vad hennes närmaste går igenom just nu. Förbannade skitsjukdom. Och förmodligen slungas jag även tillbaka till det jag själv kände vid änglaungarna och Terese Alvéns bortgång m.fl. vackra själar. Sår som läkt, men ärren finns kvar och svider till ibland. Som jag skrev i inledningen, hur vi reagerar beror mycket på vad vi har bakom oss.
Och nuläget. Jag tror alla fick sig en käftsmäll ner på jorden och viktig tankeställare om att ta vara på sitt liv, njuta av det NU precis som Elins tvillingsyster Ida skrev. Det är det enda positiva jag kan komma på med det hela, plus kvittot på att enormt kärleksfull medmänslighet finns.
Samtidigt fick jag en påminnelse om det/dom jag saknar och vill ta tag i, vilket gjort mig låg emellanåt. Ännu mer stressad att ”skynda leva”, men försöker tänka på något jag hört:
”För varje sekund som går får du en ny..”
Eller liknande. Ord som kanske kan lugna dig med? Även med tanke på nattens tidsomställning. Och min taktik under soloveckan: sova (gott varannan natt isch), träna, äta mat, bocka av jobb, ringa personer, gosa med katterna, glo på serier, skriva, slöskrolla, leka filmproducent, logga ut ibland, rodda påsklovstresa med..
» Barnen. Gänget var hos Jonas, vilket också påverkade allt ovan. Gav mig mer tid till att känna efter och mindre ihop med dom förstås. Att inte kunna ge barnen en spontan kram.. extra tungt ibland och jag kunde inte njuta av att ”bara rå om mig själv” på samma sätt som jag brukar. Fick ändå en dos av Junior vid hans innebandymatch igår. Är så stolt över honom och glad för lagets skull som kammade hem ännu en seger, trots tufft motstånd.
I morgon är det min tur att ta över föräldrarpinnen, med glädje. Fira våffeldagen i efterskott, dela kvällar i soffan, deras träningar och ett kul museum på söndag m.m.
» Övrigt? Fått produktprov på pizzor med vitlkålsbotten från ”For real Foods”, en kund till SportHälsa. Supergoda! Jag knäckte ägg på en med mozzarella och pesto, vilket rekommenderas varmt. Annars typisk tagervadmanhavermat, sushi en dag och.. nä, dags att runda av för min del.
Hur mår du? Och har du något på hjärtat du vill dela med dig av? Skriv gärna och stor kram hursomhelst! /A
