”Jag är ingen utbildad löpcoach men..”
..VARJE steg du tar är fan guld. Bokstavligen ibland. Du vet när benen känns som dom väger bly (guld), men även då – alla snedsteg och tillochmed bakåt – guld värda. Ofta svårt att se i stunden, jag vet, men längre fram kan du casha hem.
Som löpcoach åt Madelene där i fredags var det även guld i Lill-Jansskogens träd du ser, liksom känslan inombords. Jag älskar verkligen att försöka lyfta andra människor och hjälpa dom mot sina mål. Nu främst via olika kanaler i cyber space, men enstaka uppdrag IRL, som för coola Madde – nyfrälst löpare. Nu har hon flera spännande lopp framför sig och anlitat mig som PT för träningsplanering, programupplägg och tekniktips. Först tvekade jag, se rad 1 igen”, men..
Mina steg som löpare – the story
Jag började löpträna som 7-åring inför längdskidäsongen i Jorm och det var där smaken för att ta sig fram av egen maskin fram växte fram. Där frihetskänslan, kämparskallen, endorfinerna av att springa och ”aaa, det här är något jag KAN!” satte sig. Sen dess har det gått både åt sidan och bakåt i perioder, pendlat mellan flow och rekordtider och år med uppehåll/annan slags träning kring studentliv, graviditeter, diastasoperation, ett trist hopparknä etc.
Glädjen för sporten har ändå alltid överlevt, förmodligen eftersom det var på den positiva känslan jag började springa som liten. Och sen dess har jag samlat på mig 3 marathon, 2 Lidingölopp, 2 halvmaror.. (eller mer?) och jag minns inte alla milar mm. men kort: ERFARENHET. Plus en massa råd och rön från diverse kurser, PT-utbildningar och andra kunniga löpare under mina 20+ år i branschen. Ibland kan jag tänka att alla andra är så grymma och jo, det stämmer, men jag fick samma uppenbarelse där i fredags som när jag var 7 år: ”det här är något jag KAN!” Hade en hel del konkreta tips att ge och fasiken vad fint det är att springa bland färgsprakande. Att visa värdet på vägen mot målen väger också.. just det: guld. Och mer har vi framför oss.
Poäng till dig i denna långa söndagsroman? Du kan gå 1000tals utbildningar, men inget slår din personliga erfarenhet, livets skola. Underskatta aldrig dina unika steg (yes, även snedstegen), dom kan visa vägen för fler.
Jag brukar vanligtvis vila från träning på fredagar, men ingen regel utan undantag, vilket även gäller bloggens ”veckans träning- och vardagsrapport”. Jag vilar idag istället och låter förra veckan stå på flera plan. Det har inte hänt något speciellt på mående- och träningsfronten, mer än detta guldpass med Madde – värt ett egen inlägg.
Kram och hoppas du får en strålande söndag! /A