På livets kant är vi alla lika.
Alla går vi mot samma destination (döden), alla med samma mål/behov av näring under tiden. Du vet, som i att må så bra- och ha så roligt som möjligt via meningsfulla handlingar, mat, sömn, rörelse, gemenskap, KÄRLEK..
Hur kan däremot se olika ut, men jag tänker ändå att våra olika tillgångar och förmågor väger lika mycket, totalt. En har ekonomiska fördelar, en annan fysiska, någon har hittat sitt livs kärlek, en annan starka familjeband.. Ja, du fattar, men det kan bli skevt när man bara ser EN sida.
I sociala medier har jag valt min nisch – träning – för att det är en stor del av mitt liv och yrke, men jag kan ändå förstå om du som följer mig funderar över allt det andra? Och det är en skör balansgång mellan att inspirera och hetsa, men ingen måste dela med sig av allt och det kan vara skönt att fokusera på ett ämne tycker jag. Gäller även utanför cyber space.
Det mest privata behåller jag för mig själv och mina närstående, men en gång i veckan viker jag ändå av liiite från träningsspåret med ett mer personligt inlägg. Om styrkor och svagheter, extra stort glapp mellan glädje och sorg just nu, högt och lågt.. här kan du följa med på lite från veckan som var.
Djupa squat, tyngre känslor och kärleken – veckans träning och vardagsrapport #112
» Träningen är väl det som går bäst just nu. Jag har lätt att bara ”köra på”, utan att direkt tänka på var jag ska eller mina framsteg, men då och då ser jag. I början av veckan körde vi bl.a. djupa squats och chins som jag i vanlig ordning filmade pga ”kanske content till mina kanaler?”. Klippen fick mig att regera på utvecklingen i både vikter, teknik och djup i mina squats. Träningen i boxen ger mig så mycket, även det sociala, men även utanför.
I tisdags sprang med med Jennie och lilla Juni i vagn, vilket också är en teknik jag utvecklat under alla småbarnsår. Så medan jag avlastade henne med vagnen fick hon sköta snacket, men några ord fick även jag ur mig. Löpning ÄR terapi och med en vän – dubbelt upp. Är så glad att vi fick till den här rundan innan hon reser bort några månader. I övrigt en bra och varierad träningsvecka. Summeringen:
- Måndag: crossfit
- Tisdag: mysjogg med Jennie och Juni
- Onsdag: tung styrketräning + rörlighet
- Torsdag: crossfit, kort wod + rörlighet
- Fredag: vila
- Lördag: yoga
- Söndag: löpning, intervaller
» Måendet. Varierar stort och så får det va. ”Men Anna, du måste tänka positivt. Kämpa framåt, se det fina du har, kan, är..” sägs det i en värld som gjord för att jämföra. Där alla (med- eller omedvetet) visar upp ”det bästa”, vilket får den redan svaga att känna sig ”sämst”.
Där är jag just nu. Sällan har jag varit så fysiskt stark och mentalt svajig, utan att egentligen ångra något, beskylla mig själv eller någon annan. Det är som det är. Och en sak jag av erfarenhet vet: det vänder alltid. Inte helt av sig själv, vi har alla ett ansvar, men nu syftar jag på yttre faktorer som vi inte kan påverka.
Luddigt? Ja, men du som känner mig privat eller följt mig ett tag förstår nog vad jag menar. En mix av olika saker och för min del bottnar det alltid i en självkänsla och ”dom 2 spiralerna”. Den positiva, när en bra handling föder en bra känsla och den negativa – tvärtom. Märkligt hur ex. trötthet föder en handling som får dig att känna dig ännu sämre, göra ytterligare ett val som får dig att känna osv.. trots att vi VET vad som gör oss gott, men:
”Du är inte det du känner..”
..är ett sant talesätt och du är inte heller vad du tror att andra tycker. Sätter punkt där, men det här är iallafall saker jag tänker på- och jobbar med just nu, men även rad 1 i den här ”måendepunkten”. Låta känslor komma, tårar som lycka..
» Familjen behöver jag knappast nämna är min största kärlek i livet? Barnen, som varit hos mig i veckan, liksom andra familjemedlemmar. En sorglig begravning av en släkting i fredags bidrog ändå med kära återseenden och där har du även anledningen till detta djupa inlägg. ”På livets kant” är vi alla enade, vardagsgnag förminskas och kärlek förenar.
Det blev många tårar, men även skratt där i fredags och fortsatt igår. Hela dagen hängde mina föräldrar med på barnens träningar/matcher och vi fortsatte med middag, prat och lek hemma hos min syster med familj. Älskar när vi samlas, vilket inte blir så ofta pga avståndet mellan Stockholm och Jorm, men därför också extra speciellt.
» Kärleken? Den berörde jag ovan, familjen du vet, liksom till sig själv. Att mata sig med det som föder en positiv spiral av handlingar och känslor. Jag VILL vara oberoende av andras bekräftelse för att tycka om mig själv och det är jag som oftast, men se ”negativ spiral” igen. Trötthet, saknad av mitt gäng, stress och annat gör mig lättpåverkad, plus att jag kan längta efter ännu mer av denna punkt. Tror dock på ödet, så jag försöker lugna mig med att det/den kommer när läget är rätt, var sak har sin tid.
Hur mår du? Och hur har din vecka sett ut? Skriv gärna och ventilera om du vill, kram! /A