”Träning är SÅ mycket mer än träning” har du hört mig predika, men musik – kanske ÄNNU mer?
Liksom en högre makt som ger kraft till den där träningen, grunden till Storsjöyran 2025 och massor av annat. Dundrande energi, lycka, läkande kraft, gemenskap, kärlek… kort: livskvalitet. Därför är jag extra glad att mina ungdomar har samma stora musikintresse, en väg till automatisk rörelseglädje utan tjat och ett osynligt band som håller ihop oss. Ibland synligt.
Svårt att sätta ord på allt musik betyder för mig och om helgen, men det behöver jag inte. Det är ju det fina med musik, den hjälper oss att fylla i, tar över när vi har svårt att uttrycka våra känslor på andra sätt. Och ger, som nämnt.
Grabbarna har dock lite annan musiksmak och valde att stanna i Jorm några dagar till, men även där rundade vi av med roliga Hitster innan Jonna och jag fortsatte mot våra idoler på Storsjöyran 2025. Spel och spotify, fine, men vi båda tycker att det är en helt annan grej än att lyssna live. En större upplevelse med alla sinnen, inklusive allt och alla runtomkring.
”Musik är SÅ mycket mer än musik..”
En tvådagarsbiljett till min vackra tonårsstad och den minnesfyllda festivalen blev en perfekt födelsedagspresent till Jonna från mig och hennes morföräldrar. Nu ett försök att ge lite av den till dig med, även om det sällan blir samma sak genom en skärm. Här kan du i alla fall hänga med på lite av allt från helgen genom mina ögon (och öron om du tar del av klipp från den fantastiska musiken på Instagram).
Storsjöyran 2025 – känslostark musikmagi med mina tjejer
Torsdag. Kl 05.20 dagen innan festivaldag 1 hämtade taxin oss på Lassebacken i Jorm för tidig komplettering till bussen i Gäddede. Där har jag inte många roliga minnen att komma med från min uppväxt, tvärtom ett skäl varför jag flyttade till Stockholm med gångavstånd till det mesta, men ”allt för konsten”. Musiken i detta fall, men framför allt hon du ser där bak.
Småtrötta men förväntansfulla kom vi fram vid 10-tiden och hade hela dagen att installera oss i min brors fina lägenhet på Frösön. Handla mat, strosa på stan, hämta ut våra biljettband och vila upp oss framför en romantisk film.
Fredag. Jag försööökte verkligen sova länge, men kroppens inbyggda väckarklocka ville annat. Benen pigga efter en vilodag, men magen fortfarande orolig efter någon form av katarr (eller undermedveten framtidsstress?) senaste dagarna, så det fick bli en lugn jogg varvad med längs Storsjön. Att beundra stan över vattnet, springa – och ta en selfie – här har också blivit tradition på Yran.
Liksom ett kärt återseende med gänget du ser här, vänner med mer eller mindre kontakt sen gymnasiet. Här ett foto från vår cykelsemester med tält i Skåne 1997 (?). Kan du se vem som är vem från bilden nedan?
Resan till Östersund gick alltså inte bara mot Storsjöyran 2025, utan blev som alltid i staden en tripp i tiden. Tillbaka till storheten i att flytta hemifrån, gymnasiet och några av vännerna som stod – och fortfarande känslomässigt står – mig närmast.
Nu bor Anna i Norge, medan Cecilia och Kattis är kvar i stan. Alla med barn och bestyr, men EN gång om året ses vi med samma ofiltrerade relation som förr. ”Musik binder oss samman” som sagt och Yranhelgen har åter blivit ett bra skäl att ses. 2022, 2024 och nu.
Vi handlade och fixande en enkel god middag under catch up snack, skratt och även endel tårar. Är det några jag alltid kunnat och fortfarande kan slappna av och släppa ut alla känslor inför är det dom. Befriande att lätta på trycket om allt som hänt i våra liv och dela erfarenheter som kan stötta framöver. Jag fick med mig massor av bra tankar och tips till jobbsökandet, men mest: tacksamhet över att dom finns där.
Mina älskade vänner. Få men nära, trots att dom bor långt ifrån rent kroppsligt. Glad att vi fick in vår årliga dejt, även om tiden gick alldeles för fort.
Efter middagen drog Cecilia och Kattis hem, medan jag och Anna yrade ut med våra döttrar.
Startade upp med Victor Leksell på Stortorget som inte hamnade på bild (men film på Instagram). Honom såg jag även 2022 och överraskades av hur bra jag tyckte framträdandet och musiken var, med tanke på att jag inte lyssnat så mycket på den. Då på scenen i Badhusparken, där jag i år fick se denna coola kvinna.
Ellen Krauss. Hennes musik har gått varm i lurarna senaste åren och nu var det häftigt att komma den ännu närmre. Grym. Dock var spelningen 45 minuter senare än festivalschemat pga en tidigare åskskur, så det blev tajt att hinna vidare till nästa tjej.
Veronica Maggio, som klev på scen samtidigt som himlen öppnade sig i ett nytt skyfall. Nästan som en förbeställd wake up-musikdusch. Magiskt. Den klassiska festivaloutfiten åkte på (regnjackor och ponchos), Jonna tog min hand och vi dansade loss. Redan där var helgen komplett.
Kvällen fortsatte med fler efterlängtade stjärnor, som Kerstin Ljungtröm. En rätt ny favorit för mig, med otrolig känsla i sina låtar. Lyssna på ”Henne” t.ex. (låten i det här inlägget) så förstår du, den går rakt in.
På vägen hem mot Frösön stannade vi även till och dansade vid Estraden, sen var 1a dagen slut för vår del.
Lördag. Efter en chill dag dök vi ut i regnet för att se fantastiska Seinabo Sey. Molnen skingrade sig och hennes röst lyfte hela Stortorget. Helt enormt, även hennes bemötande. Inte bara Jonna, jag, Anna och hennes dotter som vi mött upp – jag hörde flera runtom beskriva hur gullig Seinabo var. Flera gånger under den mäktiga spelningen tackade hon publiken med tårar i ögonen. Så fint.
Fint – och varmt – var det även inne i Teatersalongen där Jonathan Johansson spelade. Jag var inte ensam om att vilja ta del av hans träffande musik, så det var ”en ut, en in” i salongen, lätt värt köa för. Jag som sett en hel konsert av honom förr visste och var glad att få fylla på med ny magi.
Sen ut på torget igen där Laleh bjöd på en beundransvärd show. Här snackar vi färgglada outfits, roligt rekvisita, publikkontakt, dans och sång förstås. Jag har inte lyssnat mycket på hennes musik, men häftigt att ta del av den såhär, ihop med allt från 3-åringar till 85 (?).
Sen var morgonfågeln (jag) rätt trött och nöjd, medan min nattuggla (Jonna) hade sett fram emot Tjuvjakt hela helgen. Dom blev ett jäkligt bra avslut på vårt yrande. Som den där blixten tidigare på kvällen gav killarna nya krafter till mina dansarlår och att se Jonna skutta runt och sjunga med sådär lycklig: omätbart.
Snipp snapp slut på romanen vandrade vi över Frösöbron och somnade lyckliga.
Storsjöyran 2025 – summeringen
Storsjöyran 2025 – blöt på andra sätt än jag (knappt) minns. I form av åskregn och lättande tårar ihop med mina tjejer, men också lika full av lyckorus som förr. Fantastiska artister och musik som fyller hela själen, ger kraft och berör. Och när den snäppet mindre handen tog min i folkhavet på Stortorget för att dansa loss ihop var livet perfekt.
Allt som väcker känslor, bygger och förenar oss måste väl ändå vara själva meningen? Åtminstone mitt kall att ägna mig åt här på planeten, försöka ge andra och fylla på med själv. Det har jag verkligen gjort den här Yranhelgen och många med mig.
Efter sovmorgon till kl 9 (rekord), en vilodag emellan och all påfyllning du sett vaknade jag med nya krafter och lugn magkänsla. Lät Jonna sova vidare och tog farväl av Östersund med 10 x hjärtdunkande 1-minutsintervaller och djupa andetag runtom Storsjön. Självklart till låtlistan med helgens artister i lurarna (som du fått flera exempel från på Instagram under sommarens pre Yranpepp).
TACK Storsjöyran 2025, alla otroliga artister och min dotter för en oförglömlig helg, tack bäste bror för boende, vänner för årets viktiga dejt och mina föräldrar som skämt bort grabbarna, katterna och oss alla under hela vår Jämtlandstripp. Och tack till dig som följt med på den här, love to you all! ♥/A