Förutom gravidrelaterade åkommor (som kejsarsnitt och navelbråck), en och annan stukning, beninne- och hälseneinflamation har jag aldrig varit skadad under mitt 34-årig liv. Inte heller någon fysisk sjukdom, allergier eller annat. Bra gener, bra uppväxt på landet eller bra kost? Jo, det har säkert påverkat.
Och ett aktivt liv. När jag var lite satt jag sällan på rumpan. Det var mycket jobb på gården med ved, hö, djuren, rensning i potatis- och jordgubbsland, bär- och svampplockning, plantsättning i skogen och skötsel av markerna m.m. Vi barn var alltid med och även de stunder vi inte hjälpte till lekte vi runtomkring, byggde kojor och så.
På detta fysiska fritidsintressen och nästan varje kväll hade jag någon träning. Det var allt från brottning, pingis, skidåkning (både utför och på längden tävlade jag i), luftgevärskytte och ”John-träning” (en äldre kille i byn byggde upp stationsträning för oss barn – jättekul).
Men det var aldrig någon som drev på eller tjatade – kanske en anledning till att jag lärde mig älska träningen, men också ett skäl till att jag tyvärr aldrig blev sådär jätteduktig på någon speciell idrott. Jag höll på med lite av mycket, blev bra men aldrig bäst. Fördelen i långa loppet var ändå att jag höll mig skadefri – något jag idag är glad för. Variation är bra och elitträning kan slita hårt.
Idag är jag nästan lika aktiv som då jag var liten med ett fysiskt jobb (ja, det börjar bli mer annat än framför datorn och tidigare, på KTH-Hallen, satt jag nästan aldrig still), en fysisk vardag med 4 barn och mycket träning. Jag tror det påverkar mycket – våra kroppar är inte gjorda för att sitta stilla. Svårt dock då utvecklingen går mer och mer åt det hållet med jobb framför datorer, iPads och TV-spel.
Men skadeförebyggande träning hjälper kroppen att klara allt stillasittande. Träning av hållningsmusklerna, som ryggen och rotatorkuffen i axeln (t.ex. utåtrotation jag gör på de 2 översta bilderna från gårdagens träning), muskler runt andra leder (ex. knän och fötter) och coremusklerna (på bild ovan en planka med diagonala ben- och armlyft – grym för både rygg, inre magmusklerna, säte och baksida axlar).
Slutsats av detta? Variation i träningen, mycket core- och skadeförebyggande övningar och inte minst att ta alla tillfällen att röra på sig – inte bara genom träning utan även i sin vardag. Omedvetet har jag gjort många bra val här i livet, ja det jag själv kunnat välja. Mycket har jag mina föräldrar att tacka denna friska och skadefria kropp för ♥
Jag inser nu vilken betydelse uppväxten haft, jag gör mitt bästa för att våra barn ska få de bästa möjligheterna. Idag blir det premiär för Sixten 3,5 år i slalombacken, det blir nog en hel del protester i början!
Helt rätt tänk! Jag har också vuxit upp med idrotten som en helt naturlig del! Detta vill jag även vidarebefodra till mina barn! På onsdag blir det debut i slalombacken för mina barn!
Trots att jag inte är över 30-strecket så känner jag igen mig, en bruten arm men knappt något annat har kommit i min väg. Och ja, kan det bero på ett aktivt liv och sällan stillasittande rumpa ?? Ja jag tror det =)
Det är verkligen värt mycket, att få med sig en aktiv livsstil från föräldrarna. Hurra för våra föräldrar och för oss!
Verkligen, håller med de andra. Jag är också uppväxt med idrott, lek och spring. Cykla dit vi ska, åka skidor på vintern, simma i badhuset och ute, inlines, bygga kojor i skogen, fotboll, hoppa hopprep, leka jaga, badminton, skridskoåkning etc.Har också alltid hållt på med idrott men peppar peppar inte haft några svårare skador och har jag känt något så har jag valt bort det några veckor och fukuserat på annat. Har alltid något aktivt jag gillat göra!
Jag tror att det rent allmänt att bra att barn får testa på lite av varje, så de upptäcker vad de tycker om att göra och tränar / har aktiviteter som de tycker är roligt! 🙂
Lycka är att få växa upp så! Jag växte också upp på en gård där vi allesammans i familjen hjälptes åt med allt, på det sätt vi kunde. Med djur, skörd, skog. Det var ju mysigt med den sammanhållningen, när vi alla hjälptes åt och plockade bär eller svamp, planterade granar eller hässjade och bärgade höet och alla fikade tillsammans på åkern. Och istället för spel på iPads, wii och annat, tävlade jag också i luftgevärsskytte som du och hade egen häst som jag susade omkring på. Nu när jag har egna barn lever jag ett helt annat liv, med skrivande arbete och träning på gym istället. (Men jag har fortfarande häst 🙂 ) Jag skulle vilja föra över den där känslan till mina barn av att alla i familjen verkligen behövs och är delaktiga, men hur gör man det..?